(för sl) turkiska för bög. Används i invandrartäta områden också som skällsord, ”idiot”.

(jap) fitta. Egentligen våtmark. Ordet är så tabu i Japan att konstnären Megumi Igarashi år 2014 arresterades för att ha gjort en 3 D modell av sin egen manko. Se vidare under asoko.

se androgyn.

(åld) manligt kön. ”Hist.: sedan 1335”. (SO) ”Ren var skönhetens olyckspris av gudinnan betalat, vilken på Ida de två andra besegrat med fog; ren sonhustrun till Priamus förts från landet i fjärran, och uti Ilions borg satt hon där nu som gemål; samtliga svuro en ed den förnärmade maken att hämna; skymfen, som drabbade en, gällde för alla som skäl; nesligt — om icke det skett på hans moders böner— Achilles hade sitt mankön dolt under en släpande dräkt.” (Ovidius 1925)

(euf) kuk. ”Hur skulle hon kunna stå emot det väntande anfallet, så skickligt anbragt, pekande med manlighetens spjutspets rakt mot hennes sköte.” (Walker 1966)

(euf) manslemmen, där fenomen = företeelse, underverk*.

(sl) homosexuell relation. Se också tjej-tjej och kille-tjej.

(sl) sperma*. Jämför skum.

(åld) knull.  Man och hustru; äktenskap. Också ett  kortspel. ”Vad gör det dessutom nu mera, om han gör en robbis, sedan han kanske hundra gånger lekt mannaviv med henne.” (Hallenstierna 1972/1700-t)

(lmo) kuk. Se även huvud.

(sam) mens, menstruation.

(no sl) runk, onani. Norskan har även munn-til-munn-metoden om att kyssas. Uppgift från Tryti (1985).

se fula fingrar.

(fsv) menniskoträck. "blanda vid . . . litin manx söör (för manzsöör)" (Läke- och Örte-Böcker. Utg. G. E. Klemming 1883 —1886.)

(lmo) manlig motsvarighet till mensen*.

(euf) klitoris*. År 1612 skrev läkaren Jacques Duval bl a följande: ”På franska kallas den ’den kvinnliga kuken’ och ’mansföraktaren’ och kvinnor som är beredda att erkänna sin liderlighet kallar den ’sin stora fröjd’.”

(so) bög, homosexuell. 

fornsvenska manz limber, latin membrum virile*. ”Hist.: sedan början av 1500-talet (Läke- och örteböcker).” (SO) Ofta använt, rumsrent uttryck för kuk. ”Den af mannens lemmar, hvarmed aflingen förrättas.” (Dalin 1850). Hos Kahn (1944) beskrivs manslemmen som: ”en ungefär fingerlång, vid vilotillstånd slappt nedhängande hudlapp vars främre ända påminner om hatten hos vissa svampar (Phallus impadiaus). I manslemmens längdaxel löper urinröret”. ”Jag fick plötsligt den tanken, att jag skulle skaffa mig en hårbeläggning som de vuxna och tillverkade för min räkning en tjock tegelbeklädnad att trä över  min lilla outvecklade manslem." (Lidman1952) "... den allmänna uppfattningen om kungens könsorgan var att hans 'manslem var smal och vek vid roten men stor vid toppen på ett sätt som gjorde att han inte kunde få erektion'. Därför hade hans läkare låtit tillverka ett ihåligt rör av guld som fördes in i drottningens vagina så att Henriks sperma kunde hällas däri. Trots upprepade försök misslyckades inseminationen, eftersom sädesvätskan enligt hovfoket var 'vattning och steril'." (Bagerius 2017)  Kungen ifråga var Henrik IV (1367—1413) av England.

1 (sym) starkt erotisk och sexigt utmanande kvinna som männen faller handlöst för. NEO har ”hist.: sedan 1900”. "Även  om mina exempel enbart består av män, så framgär det bland annat av heliga Birgittas svavelosande  visioner att det också fanns mansslukande, sexuellt frigjorda  stormannakvinnor." (Lindström 2021) 2 (so) om allmänt lösaktig kvinna. "Hon får leva med ryktet som mansslukerska och vandringspokal*. (K Lind 2018) 3 (lmo) fitta. Se också vamp.