mös
(sl) könshår, pubishår. ”’Han har säkert inte fått mös på pungen än’, säger hon och plirar mot mig.” (Lodalen 2010) Se också pubis.
(sl) knulla.
(sl) 1 (bad)mössa; förhud, kondom; något att trä över huvudet. Även säkerhetsmössa; kondom. " —Jag har pessar, så du behöver inte ta på något gummi. Jag litade inte på henne och hennes djävla pessar, så jag drog på 'långa vintermössan'." (Absolution.bloggo.nu. 8 mars 2021) Jämför luva. 2 bysthållare, BH. Också tvillingmössa. BH-lös kvinna sägs vara barhuvad.
(sl) när man sitter länge och skiter på toan. Uttrycket efter USA:s förste svarte president Barack Obama (2009-2016).
(sym) där kuk och fitta möts. ”...hon känner honom glida nedåt, känner hur han nalkas mötesplatsen mellan benen...” (Pohl 2007) Se även plats.
(sl) fitta. Se vidare mutta.

(sl) kort för No Fucking Way; inte en chans!
står för Nocturnal Penile Tumescene (latin nocturnus; nattlig, penis; svans, manslem och tumesco; börja svälla, svullna). Det rör sig om stånd under sömn, ett fenomen som vanligen uppträder fem gånger under loppet av åtta timmar med sammanlagt två timmars varaktighet. Förekommer i synnerhet i anslutning till den så kallade dröm- eller REM-sömnen (Rapid Eye Movement).
(eng sl) text på kuvert till kärleksbrev från manlig partner. Nickers Off Ready When I Come Home. (Var redo utan trosor när jag kommer hem.)
(sl) knulla. Ett exempel på mannens ”förtryckarroll”. Kvinnan skall ”naglas, spikas fast, köras över, nitas, sättas på” bara för att nu nämna några i raden av uttryck som reducerar kvinnan till ett hål och sexsymbol. ”— Jag naglar fast dig, mumlar han. — Jag är bara din.” (Foerster, Kärlek 2/1965)
(sl) naken.
(fi) knulla.
(sl) knulla. Från engelskans nail; nagla*.
(åld) spritt språngande naken. "Si i gräset hvar han springer,/ Så naken som en nåhl båd bak och frammanför." (C.M Bellman 1740—1795) Se även naken.
fornsvenska nakin, nakinhet, isländska nakkin och latin nudus. Naken ”hist.: sedan senare hälften av 1300-talet. (Fornsvenska legendariet)” (SO) och nakenhet (fsv nakinhet) ”hist.: ca 1500 (Josua bok, Domareboken)”. Tabun och förbud mot nakenhet stammar huvudsakligen från de judiska religionslagarna. I Första Mosebok (2:25) berättas att Adam och Eva var nakna utan att blygas inför varandra. Först med syndafallet blev de medvetna om sin nakenhet och skylde sig med kläder av skinn. (1 Mos 3:21)
I Första Mosebok (9:21—23) berättas vidare historien om Noa som efter att ha druckit vin låg blottad i sitt tält och hur hans söner Sem och Jafet täckte honom med en mantel, medan de tittade bort för att inte se sin faders blygd*. I och med att kristendomen växte sig allt starkare, förbjöd kyrkofäderna nakenheten, ett förbud som även kom att gälla den bysantinska konsten, som utmärks av ett schematiskt och könlöst framställningssätt. Först vid slutet av 1400-talet börjar gestalterna få liv, en utveckling som uppstått i klostren, där t ex Evas gestalt framställs kvinnligare och på ett naivt sätt också sinnligare än tidigare. Under medeltiden trängs nakna kvinnor och män i de av romarna övertagna badinrättningarna där de äter, dricker och älskar. Snart förbjuds dock denna trafik och det blir något oerhört att visa upp sin nakna kropp.
Renässanskonsten tar åter upp den nakna människokroppen, med kyrkan som värsta belackare. År 1555 låter påven Paul IV måla över bilder av nakna människor och råkar därmed i konflikt med Michelangelo (1475—1564). Pius IX (påve 1846—1878) påbjuder att ’okyska’ statyer förses med fikonlöv av zinkplåt, men av den behandlingen blir det ett sånt herrans oväsen när det blåser, att man tvingas avlägsna plåten. Pius efterträdare Leo XIII beordrade noggrann genomgång av kyrkorna på jakt efter nakna avbildade varelser. År 1884 försågs 100 statyer i Louvren med könsskylande blad.
J Almkvist förmedlar i sin Hälsa och nakenhet (1932) synen på nakenhet med utgångspunkt i den katolska religionsundervisningen. I den finner, menar han, ”sedlighetsbudet tyvärr följande utläggning och användningssätt. Den person försyndar sig svårt, dvs begår en dödssynd som betraktar sin egen eller en annans nakna kropp eller också nakna statyer eller bilder. ’Var alltså blygsam, ty ett barn som icke blyges, slutar med säkerhet i helvetet. Likaså talar ett blygsamt barn aldrig om bröst, lår eller vader; dessa äro nämligen skamliga kroppsdelar’.” "I rummet stod Ulla von Höpken kvar lika orörligt stilla, avklädd allt förutom sin bortomjordiska nakenhet." (Brunner 2020 s 292)
Med utgångspunkt hos några biktande barn ger Almkvist exempel på resultatet av en dylik religionsundervisning. En viss kaplan Brecher berättar hur en 12-årig flicka darrande och bävande beträdde biktstolen och först efter ett långvarigt lugnande tal av kaplanen bekände: ”Jag har haft halvstrumpor och därvid blottat en del av min kropp.” En annan flicka biktade såsom en svår synd, att hon, då hon satt, inte som blygsamheten fordrade hade betäckt sina knän. En 13-årig flicka biktade ångerfull att hon vid bad i hemmets badrum inte hade använt baddräkt.
"I det gamla bondesamhället var både kvinnor och män noga med att vara anständigt klädda. Även äkta makar förefaller ha undvikit att visa sig nakna för varandra. Därför kan det vara förvånande att nakenhet har varit ett krav vid utförandet av många magiska riter. Så har till exempel bondmoror klätt av sig nakna när de försökte fördriva råttor och andra skadedjur. Nakenheten fyllde utövaren med en känsla av makt och av att vara skyddad mot allt som kunde hota en medan riten pågick." (af Klintberg 2020)
Det var, enligt Bengt af Klintberg, framför allt kvinnor som uitförde magiska riter i naket tillstånd. Och fortsätter han: "De kvinnor som satte sin tro till denna hemliga, muntligt traderade kvinnokultur måste ha känt sig uppfyllda av den livsalstrande kraften i det egna könet. Men nakenheten provocerade manssamhället, männen tolkade det som att kvinnorna stod i förbund med djävulen."
Språktidningen nr 2/2023 skriver under rubriken Nakna namn får avslag (s 15) om att förnamn som kan föra tankarna till engelskans nude; naken inte är lämpliga namn på nyfödda. Ett par i Upplands Väsby ville ge dottern nannet Nudi. Men Skatteverket avslog begäran eftersom "Det kan förknippas med det engelska ordet nude, som betyder naken på svenska. Skatteverket bedömer därför att namnet kan antas leda till obehag för den som ska bära namnet" Av samma skäl får en förälder i Östersund avslag på förnamnet Nuud.
Tryti (1985) visar, genom en rad eufemismer, på det språkliga tabu som häftar vid nakenheten: ”Nakenhet har også vært mer tabubelagt tidligere. Idag er adjektivet naken fullt gangbart. Tidligere kunne man ty til latin og si in puris naturabilis, og vi har omskrivningen i bare nettoen, med varianten i bare nettingen (ståltrådsnät). I danskan kan man være barfodet til halsen, og betegnelsene i Adams eller Evas drakt forekommer i flere språk. På danska heter det at være i adams- eller evakostume. Theodor Hjelmqvist nevner at det på nederlandsk heter Adamskostuum, og av svenske varianter fører han opp Adamskostym, Adamitisk kostym og Adamsskrud. I forlengelse av denne metaforikken kan man på svensk dessuten ha på Adamsstövlarna (dvs være barbeint) og bruke Adamsnäsduken (dvs snyte seg med fingrene; i norsk militærsjargong finnes synonymet feltlommetørklet.”
OFS har adamsklädd; naken eller gå/vara i adamskläder; vara naken samt adamskostym; vara naken utan kläder. SO har adamsdräkt; naket tillstånd hos man och ”Hist.: sedan 1923”. Vidare finns paradisdräkt; naken och enligt NEO ”hist.: sedan 1880.” Även evakostym förekommer. Se även näck.
(barn) naken person. Mest om och till barn.
(lmo) streaking (se do). Sedan 1974. Danskan har nøgenløb och norskan nakenløpning.
(da sl) smegma*. Se även ost (1).
(rom) naken.
se rumplapp.