lurk
(dial) 1 penis. ”Kanske av fornsvenska lurk = duglös människa men eg påk, stör”. (Rietz 1867) Hellquist (1980) har ”man med knölpåk” och Wessén (1982) menar att ursprungsbetydelsen är knölpåk och ordet är ”av omstritt ursprung möjligen ett iriskt ord”. ”Så glad som en svirrande svala/ — uggedi gnuggedi gnö —/ sin lurk ur en buske han hala’ [...]/ ’Nu kommer jag till dig min mö’!” (Tovoté & Ploski 1983) 2 Västgöta-Bengtsson (1993) har lurk; lortgris.
(sl) kvinna som verkar villig men som vägrar släppa till när det gäller. Se även sängkantsjungfru och luremus.
(sl) en kvinna som lovar mycket men gör halt när det kommer till huvudsaken. Mannen blir således lurad på musen.
(lmo) falsk urolog. Se vidare urologi.
(sl) murran*. Källa: vadkallasfittan.se.
(sym) fitta, fitthår. Lurv (dial); ’en som har okammat, yvigt hår’. ”Därpå blev jag expedierad av en riktig lurvfitta i övre trettioåren; kraftigt hårburr, bastant kroppshydda och säkerligen vildvuxen därnere.” (Drougge 2006)
(sym) fitta, fitthår. ”Kärringen klippte lurvetufsan sin, fyra hekto vägde ullen.” (Snus, mus och brännvin med Bengt Sändh & Finn Zetterholm.)
fornsvenska lus och isländska lús. Gemensamt germanskt ord t ex tyska Laus och engelska louse. 1 (so) nedsättande om homosexuell man. Även allmänt skällsord. 2 fitta. ”... värre illa någon som skriker mycket envisas fullt fast med att få smeka på hennes lus ...” (Hammarén 2003)
(sl) Thesleff (1912) om prostituerad. ”Boston-Lusja, en som ofta besöker offentliga danstillställningar.” Rietz (1867) har närkingska luska; lusigt, sluskigt fruntimmer.
(sl) fitta. Se vidare mus.
(sl) smutsig, skitig.
(so) Swedberg (1720-t) förklarar ordet med homo nauci; odåga.
(sl) Berg (1924) har ”uppsaliensiskt skolslang för scrotum*”.
fornsvenska lusta, luste*, luster; lust, begär, böjelse. Söderwall (1892) har lusta; hafva lust el. begärelse till och "qvinno luste; lust till qvinnor, begär efter samlag med qvinna." Allmänt germanskt ord t ex tyska Lust och engelska lust. Enligt SO ”hist.: sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen)”. ”Sädan reeter dieffulen samma okyske menniskor till en sådan lust och käti, at them klijar i kroppen...” (Erik Johan Prytz Magia Incantatrix 1632) Swedberg (1720-t) har med ordet och ”tig faller lust til henne, desideras eam.” "Mannen med kryckorna hälsar den vackra mademoiselle Löwen och kysser hennes hand, är en annan pennteckning som jag skulle göra senare på natten sedan jag intagit honung med cremor tartari på kammaren och även haft fröken Löwen till min kropps lust." (Brunner 2020 s 534) ”Och ibland kanske jag inte har lust, men har lust att få lust. Ofta får man ju lust bara man börjar.” (4 kvinnor pratar om lust... Ottar 2/96)
I artikeln Ett lustfyllt dilemma i Ottar (3/2005) heter det: ”Lust är inte som hunger och törst. Den hänger ihop med ett väckt intresse. Om det inte väcks, så väcks det inte.” ”Medan jag satt där på soffan lyckades jag genom en serie försiktiga rörelser under kläderna trycka min lustas verktyg mot hennes aningslösa lemmar.” (Nabokov 1984) "Han virade in sig i filten, eftersom han var rädd att hon skulle lägga märke till hans stigande lust." (Länsberg 1959) Se även köttslig, köttets lust(a) och luste.
av fornsvenska luste; variant av lust. Även vanluste, vanloste; ond lusta. "skrapa aff mik allan kötliken wanlosta. (Söderwall 1906) Sinnligt (sexuellt) begär t ex köttets lusta. "Våra urföräldrar Adam och Eva var i paradiset oskuldsfulla som barn och rena som Guds änglar. Sin nakenhet märkte de inte och köttets lustar hade de inte känt i förhållande till varandra." (Folksagan i Sverige 3 s 144) ”Jag såg att du hade din lusta med ko eller märr.” (Ur Rättslösbalken 5 i Västgötalagen 1200-t) ”Fru Kristin, Jakob skräddares fru, ansåg att Britta förlett hennes döttrar till ’okysk mannelusta’.” (Chrispinsson 1999 om en otrohetsrättegång under 1600-talet.) ”Innan jag reste, lyckades jag förleda portvaktens trenne flickor till en vild orgie. I fem timmar frossade vi i sinnenas lustar.” (Casanova 1936/1700-t) Infallet att göra det just där, med Themsen vältrande fram under oss, roade mig mycket. Men när den djuriska lustan hade tillfredsställts, kunde jag icke annat än förakta mig själv för att jag förenat* mig så innerligt med en så usel varelse." (Boswell 1951)
Även onda lusta som i följande utdrag från ett våldtäktsfall refererat i Ulleråkers häradsrättsprotokoll, 1763: ”...har Kihlberg stigit upp ifrån henne, och gått ett stycke därifrån, till sina kamrater, men strax därpå, åter gått till henne tillbaka, och sin onda lusta fullbordat, varunder hon även skrikit.” Andra ord som användes på samma sätt var att ha olovlig beblandelse och beblanda sig i olovlig lusta. "
(nyo) ”bett i samband med lusta”. (SAO 2013) Se också sugmärke.
(nyo) ”att bita eller klämma hårt i någon man tycker om”. (SAO 2013)
(fsv) Söderwall (1890) har följande förklaring till ordets betydelse: "cupido, libido, lust, begär; vanl. begär till det som är otillbörligt och särskilt till vällust, lusta". Se även lysta.
(euf) 1 fitta. Positiva, lustfyllda namn som för tankarna bl a till paradisets lustgård, ett ord som för övrigt också används i sammanhanget. ”Nu var jag själv så genomkåt, att jag verkligen ville stoppa in den i lustgården.” (Wik 1973) ”Han presenterade sitt redan styva, oproportionerligt långa organ och beredde sig tillträde till hennes lustgård till bådas tydliga njutning.” (Cleland 1965/1749) 2 bordell. ”I detta alltid öppna lusthus är ett dussin unga venusprästinnor sysselsatta med att underhålla och uppegga alla olika smakriktningar.” (Erotikens historia 1964) Se även gård, hus och källa.
(nyo) ”rikligt med könshår”. (SAO 2013) Se även matta.