(sl) kvinnobröst.

(sl) det lunkar (går) för någon”; någon får orgasm, utlösning. 2 lunka på; knulla (på). ”Jag viskade: var ej rädd, jag lovar i tid retirera mig, cousine skall ej löpa någon fara, och jag lunkade på, tills jag kände momenten nalkas, då jag hastigt avbröt spelet och det befarade strax därpå följde tätt utanför.” (Hallenstierna 1972/1700-t)

(sl) kuk. En jätte (Lunkentuss) som tog hundra mil i varje steg. Känd från europeiska folksagor och i Sverige sedan 1780-talet. Se även tofs, tuss.

(lat) sköka.  Varginna. Därav lupanar; horhus. ”I det gamla Rom var det brukligt att anordna en fest i lupanaret, då en novis hade sin ’brudnatt’.” (Eriksson 1939) Franskan har louve; varginna; prostituerad. "Varginnorna frekventerade parker och trädgårdar i gamla romerska städer och drog till sig kundernas uppmärksamhet med varglika ylanden— att varginnan, amma till Romulus och Remus, Roms grundare, var en prostituerad vid namn Acca Lurentia, älskarinna till herden Faustulus, som fann tvillingarna på Tiberns strand. Denna Acca var en ’lupa’ (= varginna), tidens beteckning på en prostituerad kvinna. ’Det romerska folket hade en prostituerad till amma’. triumferar Lacroix.” (Eriksson 1939)

Bo Bergman (1985) berättar att varginnan anses som starkt liderlig och att vargen är känd för att vara mycket sexuellt aktiv. I Frankrike har man också  la danse du loup (vargdansen) för ett knull (även danser; knulla) och en flicka som har förlorat oskulden sägs ha sett vargen (elle a vu le loup). I sagan om Rödluvan (en folksaga, som lär finnas belagd redan i en lärobok för domskolan i Liège från 1023) vill många se vargen som symbol för sexualiteten. Jämför varg.

1 (måns) Bergman (1929) har med ordet i betydelsen anus, bakdel med källhänvisning till en viss W Andersson, Mölndal f 1885. Gibson (1978) har lur; näsa, anus, båda som bekant utmärkta blåsinstrument. 2 lur (sl); kuk. 3 (sl) lägga på luren; dö.

(gråspråk) rumpa.  Gråspråk var ett  hemligt språk som talades av de älvdalska gårdfarehandlarna och var en variant av älvdalska. 

(sk) avlida, dö.

(no sl) 1 lurekuk; om man som lurar partnern på konfekten. Det senare om sängkantsjungfru*. 2  (sl) luremus; kallas en flörtig person vars uppträdande kan ge intryck av att lova mer än bara flörtande. Se även lurmus.

(sl) fis, fjärt.  Kallas en person som bedriver smuggling, smugglare, men också om skojare, bedragare i vidare mening.  Lågtyska lurrendreier eller holländska lorrendraaier med samma betycelse. Från början användes ordet om tygförfalskare, där lor är lump och draaier; bedragare.

(da) tittare, voyeur*.

(sl) prostituerad enligt Thesleff (1912). Troligen har ordets första led med lura att göra, medan det senare ledet -hippa kanske kan kopplas till eng hip; höft, länd. Lurifax; skälm, skojare, från nordtyska Lurfix; person som står på lur, spion. Lurihippan står och lurar på kunden med utmanande utskjutande höfter.

(euf) kuk enligt 38-årig man. Antingen lurar den sin ägare på konfekten genom att strejka när den bäst behövs, eller så lurar den sig in i fittan med falska löften.

(dial) 1 penis. ”Kanske av fornsvenska lurk = duglös människa men eg påk, stör”. (Rietz 1867) Hellquist (1980) har ”man med knölpåk” och Wessén (1982) menar att ursprungsbetydelsen är knölpåk och ordet är ”av omstritt ursprung möjligen ett iriskt ord”. ”Så glad som en svirrande svala/ — uggedi gnuggedi gnö —/ sin lurk ur en buske han hala’ [...]/ ’Nu kommer jag till dig min mö’!” (Tovoté & Ploski 1983) 2 Västgöta-Bengtsson (1993) har lurk; lortgris. 

(sl) kvinna som verkar villig men som vägrar släppa till när det gäller. Se även sängkantsjungfru och  luremus.

(sl) en kvinna som lovar mycket men gör halt när det kommer till huvudsaken. Mannen blir således lurad på musen.

(lmo) falsk urolog. Se vidare  urologi.

(sl) murran*. Källa: vadkallasfittan.se.

(sym) fitta, fitthår.  Lurv (dial); ’en som har okammat, yvigt hår’. ”Därpå blev jag expedierad av en riktig lurvfitta i övre trettioåren; kraftigt hårburr, bastant kroppshydda och säkerligen vildvuxen därnere.” (Drougge 2006)

(sym) fitta, fitthår. ”Kärringen klippte lurvetufsan sin,/ fyra hekto vägde ullen/ Fick hon inte nog till strumpor och sock/ Så tog hon sig i röva/ Ruska ur en lock/ Då fick hon nog till strumpor och sock/ Å drängen han fick en luva." (Svenskt Visarkiv)