(sl) 1 läder, läderbög, läderfjolla, lädergosse, läderman; bög. ”Läderbögar raggar av tradition upp och har gärna sex med varandra där det faller sig. Det kan vara på bastuklubb, videohak, läderbar eller någon offentlig toalett.” (Shocking Lies 2000) ”Han tyckte han påminde om en läderfjolla som han träffat i somras, förklarade den yngre kollegan.” (Persson 2003) 2 dra läder; runka. 3 läderpenis; löskuk*.

(sym) 1fitta. 2 läderlappar; blygdläppar. Se även under lapp.

(sl) analen, dajmkrysset*. Jämför stjärna.

(dial) Ordets  manlige meddelare mejlar följande: "Jag letade efter ordet Lädika eller Läddika som i min hembygd i nordöstra Blekinge användes om det kvinnliga könsorganet. Ordet betecknar annars ett invändigt fack med lock på en klädkistas kortare insida. Det kan tänkas att vår användning av ordet är en förvanskning av det latinska ordet Landic, som finns med i Fula ordboken." Personligen menar jag att det är det beskrivna facket på klädkistan som är upphovet till könsordet. 

(sl) läderartad kuk.

(åld) part i lägersmål*. ”Med sin ’sedel’ angav klockaren — maktens öga bland undersåtarna —en misstänkt lägerskvinna.” (Jarrick/Söderberg 1998) Se även kvinna.

(åld) part i lägersmål*. ”Nå, din lilla hora, hade du det lika ljuvligt som din bålde lägersman där i ödestugan?” (von Krusenstjerna 1933/2004))

(jur o åld) olovligt samlag enligt Schenberg (1739). Även Swedberg (1720-t) har lägersmål som han bl a förklarar med lönskeläge*. ”Med lägersmål menas i vidsträckt mening ’olovlig köttslig beblandelse’, men betecknar vanligen sådant, som ej utgör hor, blodskam och våldtäkt.” (Nyström 1921) ”Av de kvinnor i staden [Karlskrona] som fälldes för lägersmål under åren 1787—88 uppger två tredjedelar att de haft köttsligt umgänge med en okänd man.” (Helgesson 2003) Läger;  liggplats, bädd av fornsvenska lægher; liggande, bildning till ligga. ”Anders Eriksson i Ryssberg klagade att de hade haft olovlig beblandelse* och lägersmål med varandra ute på landet vid Rysshammar och där uti tillsammans avlat barn.” (Domboken för Ölme härad, 1645) Se också lönskaläge.

(euf) fornsvenska läggia. Ett gemensamt germanskt ord med grundbetydelsen ’få att ligga’; bildning till ligga. 1 Tysk slang har den Grundstein legen; lägga grundstenen, ta mödomen på en kvinna. ”Då sade Saraj till Abram: ’Denna skymf är ditt fel! Jag lade själv min slavflicka i din famn, men när hon märkte att hon väntade barn började hon se ner på mig’.” (Bib 2000 1 Mos 16:5) ”the frugha matte væl vardha blidha/ een tholkin riddara læggia vidh siin sidha.” (De kvinnor måtte väl bli glada att lägga en sådan riddare vid sin sida.) (Ivan lejonriddaren [1303] citerad hos Ferm 2002.) ”Ske Guds vilja, sa pigan, la sig under prästen.” (Ordstäv). Lägga upp (sig) (sl); om kvinna enbart betraktad som knullobjekt. Även lägga sig in och lägga sig till någon. ”En stadsvakt misstänker att hans trolovade lagt sig in med en annan man.” (Jarrick/Söderberg 1998) ”... sedan Björkström sig med henne beblandat, Berggren även lagt sig till henne men genast stigit av, och sagt, icke kunna, emedan hans lem ej ville stå,...” (Ulleråkers häradsrättsprotokoll, 1763 om ett våldtäktsfall) "Unga mannen i gästbod plägad (undfägnad på ett gästabud) lägger sig hos sin styvdotter och gör henne havandes." (Linné [1700-t] 2022 s 74)

Dansk slang har lægge rør ind för att ha samlag. Jämför nedlägga. 2 ”hon lägger ut”, blir tjockare: här skämtsamt om gravid kvinna. Om en kvinna som på nytt ska ha barn heter det i Kyrkhult i Blekinge ”ha di lajt pau ain te, sia du?” Detta enligt  man f 1937. (Byrman 1989) 3 (sl) lägga av, lägga en maräng, lägga en pelare, lägga en pizza; kräkas, spy. 4 lägga an på någon; flirta med, visa sexuellt (kärleksfullt) intresse för någon. 5 (sl) lägga av, lägga upp; dö. Även dö i lägga benen (näsan) i vädret, lägga en lars, lägga ner (in) skylten, lägga nyckeln under mattan, lägga en rem, lägga på locket (luren) och lägga vantarana på bordet. 6 lägga undan löständerna (lmo) ge någon oralsex. Då bör tänderna hållas borta. 7  lägga en kabel; skita.  Se även under kabel.

(euf) knull, knulla. Fornsvenska läghra, medelnordtyska legeren och isländska legr; gravplats, samlag och läger; liggplats, bädd. Hist.: sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen).” (SO) Ordet betyder egentligen lägga, utbreda sig, men används också i uttryck som lägra en kvinna, ofta då om olovligt samlag i juridisk eller annan bemärkelse. Swedberg (1720-t) har ”lägra sig med ene qwinno, concumbre cum muliere.” och hänvisar bl a till Bibel 1703: ”Om låckar en Jungfru, then ännu icke förlåfwad är, och lägrar henne: han skal gifwa henne hennes morgongåfwor, och hafwa henne til hustru.” (2 Mos 22:16

”Kvinnopersoner som låta lägra sig av deras brudgummar före bröllopsdagen, skall en prästman, om deras förhållande eljest är uppenbart, intet viga med annan brudeheder än den som våra stadgar eller vanlig plägsed tillåter.” (Nyström 1921) ”Stockholm är för litet sa Celie och skämdes på något sätt lite för att hon raggat på någon som Sylvia uppenbarligen redan hade lägrat.” (Cerise och Celie i Närstrid: Vanessa 2005) ”Jodå, här har vi lägrande under äktenskapslöfte — ett lägrande som resulterat i havandeskap och ett äktenskapslöfte som förnekas.” (Helgesson 2003) "Samma vecka uppdagades i en utby ett fall av fortsatt lägring av barn, där den skyldige var en känd kommunist." (Salama 1965)

(euf) ettrig, potent kuk. Lämmel är en liten gnagare som, enligt äldre källor, vissa år, s k lämmelår, ger sig ut på massvandringar (lämmeltåg) och då inte väjer för något hinder.

(dial) brakfjärt. (OFVG)

1 (sl) dö i  lämna in (ansökan), lämna in handduken (hatten, skorna), lämna numret, lämna pinnen. Lämna in ”hist.: sedan 1944”. (SO) 2 lämna rummet (euf); toalettbesök. ”– Syster, säger han, han vill... Men inte heller Albert vet vilket ord som bör användas, ett uttryck som är anständigt och oskyldigt. Vi har ett ord för det när vi talar sinsemellan men det är oanvändbart i sällskap med en sådan fin dam. Men så påminner han sig något från sin skoltid och avslutar meningen med ’han önskar lämna rummet, syster’.” (Remarque 1929) 

skita, göra nummer två. (se do) Ett modernt konstifikt slanguttryck som, enligt slangopedia.se, står för bajsa, skita. 

(euf) enligt Urban Tjernberg, Göteborg (Matematisk formel för vomering. SvD 14/10-1996), tidningsjargong för spya.

fornsvenska lænd och isländska lend. Enligt Frisell (2021) är länd besläktat med engelska loin länd(kött) som är lånat från franskan.  ”Hist.: sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen).” (SO) Gemensamt germanskt ord, besläktat bl a med latinets lumbus; länd. Ryggens nedersta del. I Den fascinerande kroppsdelen (Under molnen 1991) diskuterar Bengt Anderberg svårigheten med att på svenska hitta ett passande namn på ’den vackraste av alla kroppsdelar’. ”Inte kan man på allvar hylla ’stjärten’ eller ’skinkorna’! ’Han kramade hennes skinkor’. Vilket slaktaruttryck för denna underbara smekning! Rumpa är litet för komiskt, ända för kraftlöst, röv för grovt. Man har visserligen ’länder’, men det duger bara i högtidliga sammanhang.” Varpå Anderberg citerar Gustaf Frödings (1860—1911) Adam och Eva: ”Till lusta har du lockat mig/ med dina nakna länder.” ”Höga röster och muntra tillrop då någon släpper ur sig en spetsfundighet eller klappar länden på en piga.” (Helgesson 2003)

(fsv) mht lenne. Sköka. "ä sower länia till solin skiin synnan in." (Gamla Ordspråk. Utg. af  H. Reuterdahl 1840) Uppgifterna från Söderwall (1890).

(sl) slå en läns och länsa pumpen, förpiken; pissa. Läns betyder annars ”fri från vatten” som i ”pumpa båten läns”.

(euf) ’skjutsa länsman’; gå på dass, avträdet. Länsman tidigare lokal statlig polistjänsteman. Enligt folklivsforskaren och författaren Bengt af Klintberg (brev 31/12-1995) har uttrycket varit välkänt i Småland och Västergötland och förmodligen också i andra sydsvenska landskap. [Uttrycket finns med i OFVG med betydelsen ”ha avföring”.] I Västergötland finns också den längre formen ’skjutsa länsman från Böxebak till Backabo’, där det leks med ortnamnet Öxabäck.

En förklaring till uttrycket återfinns hos Moberg (1941), där det visserligen i stället talas om att ”skjutsa fogden”, men fogdens och länsmans sysslor överensstämde i många stycken och båda ansågs av folket vara förtryckare och överhetens handgångna män. Moberg talar bl a om en småländsk bys ofria bönder som tvingas göra dagsverken på herregården. ”Brändebols bönder fann dock, att de ägde en frihet kvar, den frihet som oxen tog sig, när han stannade i fåran och självrådigt lyfte på rumpan. Den friheten stod även bonden under herregården åter, att han, närhelst han ville och behövde, fick låta arbetet vila för att förrätta sitt tarv. Bönderna från Brändebol hade uppfunnit sin egen benämning för denna fria gärning: När de gick bortom för att göra sina behover, så sade de, att de skulle gå och giva fogden skjuts.”

Inte heller orden var fria för bönderna. ”De hade fått en herre även över tungan i sin mun.” Men, fortsätter Moberg; ”när de skulle gå och huka sig bortom och nyttja sin återstående frihet, så fördristade de sig att säga: Nu skall jag gå och skjutsa vår fogde! De orden var de icke förbjudna att yttra. För de orden kunde de icke näpsas. Icke kunde någon ådraga sig straff för att han ville betjäna den man, som husbonden satt över dem! [...] I de orden gav de ifrån sig all den känsla de hyste för mannen, som var satt över dem, i de orden uttryckte de all sin tillgivenhet för sin herre och husbonde.” Ironin i detta visar sig längre fram i romanen när samma uttryck blir signal och tecken till uppror. ”Klewen! Det är namnet, som alltid uttalas med hatsprängd stämma: Klewen! Det är det namnet, som lever i dem, när de förrättar sitt behov och uttalar sitt tecken: Vi skall giva vår fogde skjuts!”