(dial) samlag respektive ha samlag (med någon). (OFS)

(sl) strumpa som används att runka i. Använd flera gånger och inpyrd med torkad sperma så knastrar det om strumpan vid runk.

efter den tyske prästen Sebastian Kneipp (1821—1897) som i mitten av 1800-talet bl a rekommenderade kalla bad som bot mot onani och liknande otillbörliga sexuella böjelser. Se även kur.

(dial) "samlag, knyck o ryck". (OFS)

(dial) urinstämma. Enligt OFVG fick ryttare lätt denna åkomma.

(dial) samlag, ha samlag. Även knepa upp; ha samlag. Uppgift från OFS.

(da och no) knulla. Se även knäppa.

(lmo) "knull man minns". (SAO 2013)

(sl) 1 avlida, dö.  Knipa ihop (ögonen); blunda hårt. 2  knipa med saxen; hålla på sig. ”Om en studentvärdinna: — hon hade av pryderi knipit med saxen i så många år att hon blivit kobent.” (Nilsson Piraten 1943)

(so) sexuellt oattraktiv kvinna.

(sl) mus* som inte släpper till.

(sl) knulla. Ett av många kn- ord i sammanhanget.

(sl o ljud) knull, knulla. Troligen från lågtyska knirken; knarra, och äldre svenska knirra.  Knirsa (dial); knarra, knastra. ”Det är särskoleeleven så-och-så i den ryske författaren Sasja Solokovs debutroman Skola för dårar från 1976, som försöker övertala en vilt främmande postkassörska att inviga honom i ’knirk-knirk’, sängbottnarnas mystik.” (DN 22/12-1984) Norsk slang har knirkedronning om lättfotad kvinna. Se även knarka.

(sl o ljud) knull, knulla. Jämför knirk, knirka.

(grek) från knismos; kittling och lagneia; lust. Sexuell tillfredsställelse genom att kittla någon eller att själv bli kittlad.

(sl o ljud) knull, knulla.  Knisp (dial); kåt, brunstig, och knispa; ”coire eg om katter”. Även knispanne (dial) knull, och knispare; otuktig karl. Uppgift från Rietz (1867). OFS har knisp; samlag och knispa(s); ha samlag (med en kvinna). Lundblad/Josefsson (2021) har knispare; horkarl.

(nyo)  ”person som man ångrar att man haft sex med, eller som man inte gillar men ändå är attraherad av”. (SAO 2013)

(sym) kuken som stickvapen. Förekommer i flera uttryck med betydelsen kuken i fittan t ex sticka kniven i någon (slidan), bryna eller vässa kniven samt knivskuren, knivstucken; man eller kvinna som fått kniven i sig. ”Har du dratt kniv nån gång? Hahaha! Det skulle jag justament vilja se!” (Amélie hånar den blide bokhandlaren hos Nilsson Piraten 1937.) ”Kvinnan ska ligga under sin herre och härskare och han ska sticka kniven i henne utan att bry sig om hur ont det gör.” (Bolinder 2001) ”’Jag är köttet du är kniven’, som Illiadens tunisiske pojke säger till sin fullvuxne älskare.” (Bo I Cavefors: Erotik i Koigtnsten i Subaltern 3/2006)

Enligt Bom (1957) fanns kniv; kuk redan i den gamla isländskan. Samma källa berättar också att det hette knivfärdig (knivfærdig) om en giftasvuxen flicka. Bom (1950) berättar att stikkekniv (kniv som man sticker en gris med) är en dansk metafor för kuk. Kniven kunde också tjäna som fallossymbol bl a vid icke verbala frierier. Schön (1996) talar om en finländsk sed från 1700-talet. ”Där brukade på sina håll ogifta kvinnor bära en tom knivslida vid bältet. En pojke som blev kär i en flicka visade detta genom att oförmärkt stoppa en kniv i slidan. Sedan måste friaren besöka flickans hem och se efter om hans kniv satt instucken i bakväggen på huset. Då visste han att han var välkommen.” Hos Linné (1979) heter det: "De passa så at bägge deras kött komma emot hwarandra; hans knif skjär wackert up hennes stek*”.

(jid) knulla.