(sl o ljud) knull, knulla. Oftast i samband med oskulder. Ordet med hos Thesleff (1912). I dansk slang knäpper man mödisar genom att ”trykke ruden ind (brandlarmet)” och genom att ”sprænge trommeskinnet”. (Bom 1957) ”— Vad heter knulla på danska? — Knäppa. — Vill du knäppa med mig?” (Ardelius, Kärlek 3/1965) Nils Haglund (f 1930) berättar i ett mejl att han hört uttrycket knäppa en knapp; ha samlag med en lesbisk kvinna som han uppfattade som ungefär lika intressant som att knäppa en riktig knapp. Nils Haglunds sagesman var son till en varuhusdirektör i 1940-talets Stockholm och denne refererade i sin tur till fadern. Norsk slang har kneppe (opp).

(sl) fitta. Se också knäppa och dosa.

(sl) enligt Ingers (1977) om avträde, hemlighus, både i Lund och Karlskrona. Omkring 1920—1930. Ingers säger inget om hur ordet kan tänkas ha uppkommit, men tankarna går utsökt till panoptikon; vaxkabinett, här då i en mer uppknäppt version och anspelande på den uppknäppningsprocedur som är nödvändig vid dass- och toalettbesök.

(sym) stående samlag mot vägg eller liknande. 

(dial o svr) djävel, fanken. (OFS)

(sl)  knull, knullbar*.  

(euf o svr) djävulen*. Av lågtyska knevel (tyska Knebel); lymmel, tölp.  Knevel; (da sl) lymmel. ”Å för knäveln, skrek hon till, vad är det för upptåg!” (Hallenstierna 1972/1700-t) "Dä ä dau knävlana va höjfäadän [högfärden] ä stoa [stor]! /Lundblad/ Josefsson 2021)

(sl) knulla.

(svr) fan enligt slangopedia.se.

(sl) knulla.

(sl) porrfilm. Se också knöka och kransafilm.

(åld) livmodern*. Från  Roberg (1718).

(sl) 1 hon är en knöl; hon är knölig; gravid. 2 knölar; kvinnobröst. 3 könsorgan. ”Ingen kunde stoppa väckelsen, och ingen ville det heller, ty om stammande talar och ångestfyllda får frid, och om ungkarlar i fyrtiårsåldern för första gången får klösa vril* och gifta män fritt får klia knöl utan tanke på bankens förtroende och alla långryggar som är på väg i protest, varför stoppa en sådan väckelse?” (Pohjanen 2003)

(dial) knölla förklaras av skåningen K W med att man i Malmö sa knölla, inte knulla, vilket han menar är "något förvånande eftersom det är väl mer uppåt västkusten att u övergår till ö (Helsingborg, Göteborg) i många ord”. K W presenterar också följande exempel: ”På Hohöga backa’/ där låg vi och knacka/ På Hohöga mölla/ där låg vi och knölla/ På Hohöga kvarn/ där fick vi ett barn”. Därav kanske slangens knöllare; kuk.

(dial) knull. ”Jag har besökt bordellerna i många, många land/ och med bordellmamman ofta fått en tår på tand./ Då har jag noga lyssnat. För vad dom berätta kan om horor,/ män och knölleri,—ja, det kan ingen ann!” (Bordelmammas visor)

(sl) kuk.  Grov käpp. ”Det var som den värsta knölpåk eller slaga av blårött och mörkt kött med utskott och knölar och knottor.” (Anderberg 1979) Se även  påk.

(dial) djävulen. "Och vem fick han då se sitta inunder predikstolen, om inte självaste Knös!" (Folksagan i Sverige 2 s 360)

(so) allmänt nedsättande om kvinna och särskilt då om en karllysten och/eller prostituerad sådan. ”Nästa morgon marscherade vi, femtiotvå man under befäl av tre underofficerare, till det halvt nedskjutna slottet Havremont, varest frontbordellen förlagts. [...] —Hur många kossor är det, frågade vår sergeant.” (Eriksson 1939) ”Och ni andra — alla ni kossor, höns och kaniner, ni har bara en funktion: att runka det manliga egot och att värpa ut hans avkomma.” (Drougge 2006) Författaren C-J Charpentier berättar i sin artikel, ”Ko från molnfri himmel” (Nya upplagan 14/2007), att kossa är ”ett ganska grovt skällsord på farsi/dari; liksom hund. Afghanistans siste Sovjetinstallerade marionettdiktator, Najib (ullah) kallades Najibgau av sina motståndare = kossan Najib.”

(dial) OFS har ”på ett ställe fallna exkrementer efter ko”. Andra liknande och likabetydande ord är kopannkaka och koruka. Vidare från samma källa kodynga, kodynglass, kodyngråpa, kokaka, kolalla, kolappra, kolarpa, kolass, kolort, koplätt, koplättra, koråpa, korösa, koskit, koskitlalla, koskit(s)lass, kosmalla, kosmeta. ”Djävlar, sa han dystert och klev över en kopannkaka.” (Berggrén, Kärlek 6/1966) I skånskan finns bl a kobladd, koblädda och koblaga. Jämför babbja.