köttslig, köttsligt
(euf o åld) fornsvenska kiötliker. Enbart och i olika sammansättningar om kroppen och dess sexuella funktioner. Även samlag. ”Ytterligare ansatt svarade hon att hon i köttslig måtto inte visste av någon annan man än Blasius.” (Eriksson 1988) Tiden är här 1600-tal, liksom i nästa citat, hämtat från Thunander (1992): ”Sidonia kallades in för att bekräfta eller förneka: medan de levat tillhopa hade aldrig köttsligt umgänge dem emellan förekommit, det var hon beredd att med hand å bok bekräfta.”
”I den köttsliga föreningens ögonblick finns vidare 4 omfamningar: 1) Den slingrande lianen 2) Trädbestigning 3) Sesam och ris samt 4) Mjölk och vatten.” (Vatsyayana/ Kalyanamalia 1952) Köttslig beblandelse, köttslig sammanlevnad, köttslig samvaro och köttsligt umgänge; könsumgänge, samlag. ”Vid den följande rättegången döms Johan till dryga böter för våld och hemgång, alltså hemfridsbrott, men att han skulle ha skrutit med någon köttslig samvaro med Bengt Ingolfsons hustru kan han inte påminna sig.” (Eriksson 1988) ”Nu förbjöd henne hennes biktfader [...] att idka köttslig sammanlevnad i något som helst annat syfte än att skaffa barn till världen och tillförsäkra barnasjälar himmelen.” (von Krusenstjerna 1933/2004) ”De hade haft chans att besinna sig men återigen fallit för frestelsen att ha ’köttsligt umgänge’ med varandera.” (Clementsson 2016) ”En annan intygades ’äga en god kunskap i kristendom’, föra ett kristligt leverne och begärde sin tillkommande kusin ’utan köttslig beblandelse på ett kristligt sätt’.” (Clementsson 2016) Se även sängvals.
(euf o åld) ha könsumgänge med. Hos Spegel (1712). Jämför belägra.
(euf o åld) ungefär sinnlighet, njutning, sexualitet. Åsa Bergenheim (1994) menar att ”Begreppet ’sexualitet’ är i själva verket relativt nytt i historien; det var inte förrän under andra hälften av 1800-talet som det började användas om människans könsliv och könsdrift. Går vi hundra år tillbaka i tiden talar man istället om ’köttslighet’. Detta begrepp innefattade en lång rad mänskliga handlingar, känslor och beteenden som var sinsemellan mycket olikartade men som alla uppfattades på ett eller annat sätt ha samband med sinnlighet och kroppslig njutning. Det handlade alltså inte enbart om det vi idag skulle kalla ’sexualitet’. Riktigt vad som räknades till köttslighet är omöjligt att säga, någon exakt definition fanns inte tillgänglig och var heller inte nödvändig”.
(sym) kuk. ”Hämta spetten, harklade sig Ärkebispen Knoorrh och kom på fötter. Fast få se på ditt lilla köttspett först.” (Wahl 2003) Se även spett.
se stav.
(sym) kuk. Se också sticka.
se stock.
(nyo) ”tillfälligt sex utan vidare känslokomplikationer”. (SAO 2013)
(euf) kuk. "Han låsades sen stoppa på pigan det, men det var naturligtvis ett annat köttstycke, som han stoppade in i pigan." (Folksagan i Sverige 3 s 762)
se svärd.
(sl) knull. Kött; flicka, kvinna och färskt kött, lammkött; ung flicka. ”Första dygnet tillbringar vi i vårt kärleksnäste i yster köttvals.” (Ehnmark, Kärlek 2, 1965)
(sym) kuk. Se också yxa.
hora i lokalt språkbruk, enligt Prostitution (1981) som också har ”Hora var gängse beteckningen för en ogift mor. I lokalt språkbruk förekom flera varianter: luder, kövsa, horfitta, gallröjta, bånnjänta eller skrävhora.”
(för sl och svr) din mammas fitta, tjejfitta.
(sl) ”Lätt gett (sex). Alltså ’gärna legat med’.” (slangopedia.se)
(fra) ”den förträffliga försiktighetsmetoden” innebär, enligt Kahn (1944), att vid samlag ”penis dras halvt tillbaka så att säden avlämnas i slidans nedre del. På så sätt försvåras befruktningen ty största delen av säden flyter ut ur slidan. De kvarvarande sädescellerna måste vandra en lång väg i slidan vars sekret dödar dem. Metoden är dock osäker och kan inte rekommenderas.”
(rom) onanera. ”’Laba?’ undrar jag. [...] Onanera på romani förklarar hon ...” (Lodalen 2010) och vidare från samma källa: "Grupplaba, förklarar Sirkka för Lillen. Det är tattarslang. Vi kan kalla det lattjolajbanlaba.”
(smn) kuk. ”Så inte får han sticka sturske laban i mig. Det lovar jag min mamma och det lovar jag dig, bara dig.” (Ur Kåta Majas visa) Kanske anspelar sturske laban på den beväringsvisa med det namnet som skrevs av Povel Ramel (1922—2007) och framfördes första gången 1947.
(lat) stora (majores) och små (minores) blygdläpparna. ”Ibland kliar jag hudvecken (labia minora) och luktar och smakar på sekretet på mina fingrar.” (Hite 1977)
(åld) kvinnans könsorgan. Ordet finns med, utan närmare förklaring, i den originelle uppsalaprofessorn Lars Robergs lärobok i anatomi Lijkrevningstaflor (1718). Kanske en dialektal försvenskning av latinets labia eller labrum; läpp. Labbra (ita) läppar.