se kön och lem.

se könsumgänge.

(euf) kroppslig aktivitet kopplad till könsdriften*. Könsliv ”hist.: sedan 1884”. (SO) ”Borgerskapet går till sängs i hygglig tid, och barnrikedomen dokumenterar att det könsliv man ogärna talar om frodas i högsta välmåga. Damernas nattdräkter — om nu modet skall följas också på denna punkt — verkar dock knappast till fromma för det äktenskapliga samlivet. I tidningarna annonseras nattlinnen, så omfångsrika och volangprydda, att de kan tjänstgöra som en ny bastion som måste besegras innan man når in till realiteterna.” (Nørgaard 1966) Se även under sexualliv.

(sym) lukt från könsorganen. "Vinden slet och drog i hennes rödlätta hår, hennes ansikte var vått, om av saliv eller tårar var inte lätt att veta, och det stod en intensiv könslukt omkring henne." (Gustafsson, L 1986 s 381)

(nyo) ”blygdläpp*”. (SAO 2013) "Den svenska konstnären Ylva Maria Thompson (f 1960)  har genom sin konst kommit att bidra med bilder av fittors mångfald. Utställningen Anonyma Exibitionister innehåller 100 avgjutningar av lika många anonyma kvinnors yttre könsorgan... Avgjutningarna uppställda bredvid varandra visar på den stora variationen i vulvautseendet med stora och små blygdläppar,  eller könsläppar som de också kan kallas om man inte känner att det är något att blygas över, om vartannat." (Fittskrift 2021 s 39) Se även under läppar.

(sym) arsle, rumpa. ”Galning! spammade den gräslige Almblad när den vemodige Aeger dök sin hammare in i hans pigga könsmixer.” (QuakeNet Log 1 juni 2006)

utvecklingsstadium då könsorganen börjat producera könsceller och individen blir fortplantningsduglig. Ordet ”hist.: sedan 1855”. (SO) ”De unga böra få klart för sig, att könsmognaden åtföljs av en kroppslig och själslig utveckling, som i vissa hänseenden tarvar större varsamhet och hänsyn de båda könen emellan än tidigare. Pojkarna kunna t ex ej längre på samma sätt som tidigare leka och brottas med flickorna.” (Handledning i sexualkunskap för lärare i folkskolor, 1945.) Se även pubertet.

föremål för könslig (sexuell) lust, sexobjekt (se do). Ordet belagt i svenskan sedan 1960-tal.

 se fula ord.

av kön och grekiska organon; verktyg, redskap. Se även organ.  ”Kroppsligt organ som används för släktets fortplantning” (Svensk Ordbok 1986). ”Hist.: Sedan 1807”. (NEO) Könsorganen är olika för man och kvinna, hane och hona. Den franska författaren och filosofen Simone de Beauvoir (1908—1986) menar att ”mannens könsorgan är enkelt och rent som ett finger” medan ”det kvinnliga könsorganet är för kvinnan själv hemlighetsfullt, dolt, smärtfyllt, slemmigt, fuktigt. Varje månad blöder det, ibland är det genomdränkt av fukt, det lever ett hemligt, farligt liv”. (Det andra könet,1949)

Hos kvinnan skiljer man på inre könsorgan (t ex slida, livmoder) och yttre könsorgan (klitoris och blygdläppar). Aage Brandt (1993) talar om ”de kroppsdelar som döljer sig i underbyxorna”. Mary Jane Sherfey menar i sin The Nature and Evolution of Female Sexuality (New York 1973) att ”Man kan säga att kvinnans yttre könsorgan ser ut som mannens under förutsättning att penis skurits upp i hela sin längd längs undersidan och att samma snitt gjorts genom pungen.” ”Jag ville komma henne närmare genom att berätta att statyn (Poseidon på Götaplatsen i Gbg) hade ett så oproportionerligt förkrympt könsorgan därför att stadens styresmän, på den tiden då statyn inköptes, hade tvingat Carl Milles att förminska havsgudens penis till en flisa i brons i sedlighetens namn.” (Hesslind/ Zjuchovitskij 1989)

Ordet organ kan vålla vissa problem, inte minst då i engelsktalande länder där ordet också kan betyda orgel. ”En kvinna tillfrågas i rätten om en man fört in sitt organ (his organ) varpå hon svarar: — Det var mer likt en flöjt, ers nåd.” ”Ansiktena jag såg fäste jag mig inte vid, istället var det hela ett slags kukarnas parad. Här fanns långa, korta, grova, skrovliga, sidenlena, håriga, gleshåriga kukar, långknullare, snabbknullare, buklandare, bakifrånknullare, störtdykare och smidiga dansörer, sträva taskar, lena taskar: en hel pluton könsorgan kort och gott.” (Ehnmark, Kärlek 9/1968)

se paket (2).

(nyo) efter engelska sex party. En ny trend i USA som handlar om en jättefest där det väntade barnets kön avslöjas inför blivande föräldrar, släkt och vänner. Källa Nyordslistan (2010).

(sym) av put; något runt och utputande. ”... fattade han Patricks lagom grova, solbrända hand och la den bestämt på sitt längtande, sprängande könsput i jeansen.” (Wahl 2004)

(sl) musik med vulgärt, provocerande texter. Musikerna framträder ofta anonymt.

(euf) penis. Se också rulle.

smittsamma sjukdomar som överförs i samband med könsumgänge. ”Hist.: sedan 1884”. (SO) Begreppet könssjukdom uppträder först mot slutet av 1600-talet, när syfilisen börjar härja runt om i Europa. Ett annat namn för könssjukdomar är veneriska sjukdomar, av latin Venus, genitiv Veneris; egentligen behag, kärlek, och därför också om kärlekens och skönhetens gudinna i den romerska mytologin. Veneriska sjukan förkortas ibland VS, som i följande förklarande PS i ett brev från en man till en kvinna, någon gång under 1800-talet: ”PS VS DS.” Detta apropå en passus i brevet där det talas om franska sjukan. ”Född me franska sjukan, den blir aldri frisk, kraxar Qvarzell.” (Kallenberg 1999) "I dag började jag känna oförklarliga förebud om oväntade bekymmer,  en lätt sveda i de delar av min kropp, som äro helgade åt Cupido*, mycket lik den åkomma varmed Venus*, när hon är onådig, sätter sig i sinnet att plåga sina dyrkare." (Boswell 1951) Och från samma källa: "Jag har endast fått en flytning genom att jag retat dessa kroppsdelar alltför starkt med överdriven älskog. Och dock — dessa fördömda sting av smärta, denna brännande  sveda och detta mörkfärgade, otäcka var utgöra de starkaste bevis på smitta."

Helt i linje med detta hemlighetsmakeri är också hemliga sjukan för VS. Frankrike och det franska förknippas ofta med syfilis. Förutom franska sjukan talas det om att ha fransoser, franska kopporna och franska mässlingen. " Herre Gud, vad min Fransos,/ Röd och vacker som en ros,/ Önskar av likören finna,/ Av det röda, Fru Värdinna, /Sött som skönsta lingonmos." (Carl-Michael  Bellman [1740—1795] dikt till Elisabeth Westman)

Att det franska kommit att skylta i sammanhanget kan troligen förklaras med att det är grann- eller fiendefolk till Frankrike som ligger bakom namngivningen. Det var nämligen vanligt att man kallade denna fruktade och onda sjuka med namnet på fiender och hatade grannar. Sjukdomen uppträdde i större spridning i Europa mot slutet av 1400-talet och då först bland de franska trupper som under Karl VIII:s ledning belägrade Neapel åren 1494—1495. Det låg då nära till hands att fransmännen kallade sjukdomen för napolitanska sjukan. Senare kom den också att kallas tyska eller italienska sjukan i Frankrike. Tyskarna svarade med att kalla den fransosen. Portugiserna döpte sjukan till den kastilianska, turkarna kallade den kristensjukan och de kristna i Främre Orienten benämnde den turksjukan. Japanerna talade om den kinesiska lustsjukan. I Norden användes tidigast ordet pocker, efter den tyska motsvarigheten pocken (eg koppor) som syftar på de utbredda koppliknande hudutslagen vid sjukdomen. På engelska finns uttrycket great pox för syfilis, något som tyder på att man ansåg syfilis vara en svårare sjukdom än smittkoppor (small pox).

"Han (Linné) fick en del av sina skrifter tryckta på latin. Han blev också riktigt doktor och for så hem igen. Vid sin första praktik i Stockholm blev han läkare åt en del svenska lebemän, som fått fransosen, veneriska sjukdomen. Han blev kallad drypardoktorn." (Lo-Johansson 1968)

Först under senare delen av 1700-talet kom ordet syfilis mer allmänt i bruk i vårt land. Ordet och namnet  kommer från latinets sus; svin och grekiskans philos; vän.  Ordet lär ha uppträtt första gången 1530 och då i dikten Syphilis seu Morbus Gallicus av italienaren Girolamo Fracastoro. Huvudpersonen i dikten är herden Syphilus. Denne förlorar hela sin hjord pga en svår torka och manar folket till uppror mot solguden Apollon. Denne tar illa vid sig och straffar den uppkäftige och hela folket genom att ge dem den sjuka som sedan ska komma att bära herdens namn. En nymf erbjuder de drabbade ett verksamt botemedel i form av ved och harts av gujakträdet. Detta kallades förr i svenskan pockenholst och fransosenträ.

Syfilis kallas också hård schanker. Schanker kommer av franska chancre; kräfta, kräftsår, från latin cancer med samma betydelse. I slang talar man om sy, syff(e) eller fille bl a hos Thesleff (1912). ”Jag tittade på min kuk och den såg lika oskyldig ut som vanligt. ’Kom inte och säg mig att du har fått syffe’, sa jag och höll den i min hand och kramade den ett tag i händelse jag skulle få se något var spruta ut.” (Miller 1956) ”Min farsa var så djävla upprutten av syffe så att han måste våldta till och med morsan. (Göring 1962)  För en intressant syfiliskoppling se under Mercury.

Kotsinas (1996) har med fillemosis med tidsangivelsen 1946 och Berg (1924) har det idag helt bortglömda sofilovis, men då ”allmänt använt om syfilis. Vitsigt om syfilis är akademisk skräddarexamen, sy-fil-lic, medan det om könssjukdomar i allmänhet heter att någon har kört med eller åkt på skit eller än värre råkat ut för tyska klockspelet, ha fått flera könssjukdomar samtidigt. ”Vet du att Augustsson har avlagt akademisk skräddarexamen? —Hur så? — Han har gått å fått sy-fil-lic.” (Ohlmarks 2004)

Under 1500-talet var syfilis den helt dominerande könssjukdomen. I den mån gonnorré och mjuk schanker förekom ansågs de vara varianter av syfilis. Sjukdomen kallades också ibland för  den store imitatören. Först mot slutet av 1800-talet insåg man att det handlade om tre olika könssjukdomar. 

Thyresson (1991) tar upp några äldre (1700—1800-tals) synonymer till syfilis. I folkmun heter det den fula, leda, stygga, illaka och farliga sjukan. Andra lika talande synonymer är skammens sjuka, saltfluss, självfrätsår, halsondska och kräfta (kräveta). I novellen Messling av Gerda von Mickwitz sägs den stackars syfilisdrabbade kvinnan lida av mässling.

Ibland namngavs sjukdomen efter vissa orter som drabbats värre än andra t ex Marhultsjukan, Skärgårdssjukan och Burträsksjukan. Uttrycket grannlåtssjukdom finns upptaget som familjärt för venerisk sjukdom hos Dalin (1850—1853) och som eufemism i SAOB. Danskan har svogersyge förr flitigt använt främst i finare kretsar. Också dialektala beteckningar förekom. Thyresson nämner småländska laja och fänrikssjukan, dalska kjorr, bohusländska fattigmanssjukan och rotsubben, skånska uting, västerbottniska pultra och samiska pojta wanka (penissjukan). Teratologen (1998) talar om att stävja saltflussen med förklaringen: ”syfilisens tredje och sista stadium, om man har tur.”

”Las Casas, denne bekante spanska präst, vet också att berätta om, huru syfilis uppstått. Han säger nämligen, att Hispaniolas (= Haitis) manliga invånare voro nästan impotenta, när spanjorerna anlände dit, och att kvinnorna af denna anledning skulle hafva varit så mycket mer begifna på könsnjutningen; de hade brukat fånga moskitos och låtit dessa sticka sina män, medan de sofvo, i lemmen för att denna skulle svälla och männen däraf skulle känna sig manade till att utöfva samlag. Insektens giftiga styng, orenlighet och det heta klimatet skulle då hafva framkallat elakartade och smittosamma sår äfven hos kvinnorna, från hvilka sedan smittan öfvergick till de intet anande spanjorerna.” (Kress 1905)

Gonorré (i sl gonne) kommer av grekiska gonnorrhoia; sädesflytning, bildat av gonos; säd, och rhoia; flytning. Av misstag trodde man nämligen att den vätska som avsöndras vid sjukdomen var sädesvätska. Det är också sjukdomens ”flytande” förlopp som går igen i de flesta slangord och eufemismer kring gonorré. Vi har t ex dröppel, tidigare (bl a under 1700-talet) även drypel. Troligen från lågtyska dröppeln; droppa, och besläktat med drypa. Berg (1924) har drypare; dröppel, från 1879. Drypa är nära besläktat med droppe. ”Jaha, men att börja krig för att ordna upp något som är galet är lika snillrikt som att gå till en hora för att bli av med en drypare.” (Mailer 1982/1948) ”När jag morgonen därpå kastade vatten upptäckte jag till min stora skräck en gulaktig flytning och satte mig förbryllad ner. Jag hade fått en drypare.” (Mitt erotiska liv I 1967) ”D är Dröppel Dystra Dagar följa/ när från frun du saken söker Dölja.” (Tankekorn) "Men när jag kom hem, började ledsamheterna. Alltför, ack, alltför uppenbar var Signor Gonorrhea." (Boswell 1951)

Gonorré yttrar sig bl a så att från urinröret eller slidan avsöndras ett gulaktigt var, någon gång i så riklig mängd att det droppar. Därav slangordet droppa för sjukdomen. Fukt (sl) associerar också till varflödet, liksom snuva, t ex  vara snuvig  och  snor på veken. Den gonorrésmittade kan drabbas av slangens flugor i trumpeten, rost i torpeden och lanterna på klyvarbommen. Han kan också pissa taggtråd, lida av hög knäskada eller åka på banditkatarr. Den brännande smärtan i samband med sjukdomen ger också det logiska namnet brännsjuka. Bland övriga könssjukdomar kan nämnas mjuk schanker* eller ulcus molle (mjukt sår) på latin. Thesleff (1912) har finkel på sjattan om fenomenet. Klamydia*, förorsakad av mikroorganismen Chlamydia trachomatis, som ger upphov till inflammation i könsorganen. Se även under AIDS.

Många försök har gjorts för att maskera de skamliga könssjukdomarna. Som i följande skildring från en korrektionsanstalt, en av de förskönande omskrivningarna för könssjukhusen: ”På manliga avdelningen kom fästmör och fruar upp och satt där den stadgade tiden, men visste likväl inte, att deras män ’slarvat’. De trodde på sagorna om eksem och blåskatarrer och njursjukdomar. De dygdiga flickorna, som satt där en stund vid sängarna, trodde på lögnerna om ’hudsjukdomen’. De trodde så villigt på ’eksemen’. Alltjämt fanns det gott om folk, som trodde de veneriska sjukdomarna kunde uppkomma genom ’drömmar’.” (Lo-Johansson 1935/1978)

ordet ”hist.: sedan 1992”. (SO) Se vidare KKS och MKS.

(nyo) "när könet tillfälligt tar över känslolivet och förnuftet”. (SAO)

(euf) impotent, impotens* bl a hos Wretlind (1905) och Olsen (1950).