kåt

av fornsvenska kater, katur, med betydelsen glad, upprymd, munter och yster. Söderwall (1888) har också betydelsen "utsväfvande, lättsinnig" och "manga kata quino . . . danzadho mz skörom latom." (Klosterläsning. Utg. G .E. Klemming  1877—1878)

Nordiskt ord t ex danska kåd. Ordet används bl a om föl och kalvar som ystert hoppar omkring. I betydelsen brunstig, kättjefull slog kåt igenom först på 1700-talet och framträdde då parallellt med betydelsen glad, yster. Detta framgår bl a hos Larsson/Hellquist (1967) där det under uppslagsordet kåt bl a står: ”Bet. ligger på en skala mellan ’ystert uppsluppen’ (lustig och kåter) och ’sexuellt lysten’.” Det förra fallet finns representerat i Bellmans Fredmans Epistlar (F E nr 18 och 20 och det senare i nr 40).  Numera har ordet kåt mist så pass mycket av sin fulhetsstämpel att det t o m förekommer i Bibel 2000: "De var brunstiga, kåta hingstar, de frustar efter andras hustrur...” (Jeremias 5:8) Kååt salax* finns med hos Ludolf (1600-t) i betydelsen "skörisk, sköarchtig, okysk".

Stolpe (1984) visar att ”kåt redan var etablerat som vulgärt sexualord när Dalin 1850 gav ut första delen av sin ordbok”. Där står nämligen: ”Kåt. Lågt ord i st f Kättjefull. Hette i fornspråket Katur och betydde då: munter, lefnadslustig, vid glatt mod.” Konstigt nog, menar Stolpe, blev orden kättja och kättjefull, från fornsvenska kæte; ysterhet, lättsinne och avledda av kåt, aldrig några vulgärord. Och han konstaterar: "Underliga äro ordens vägar, inte minst när hymleri och sexualtabun förvirrar tankeredan.”

SAOB ger dock ett tidigt prov på den ”modernare” betydelsen i följande exempel från O Petri Gudz Ordh (1528) ”späkia sin kåta lekamen”. Om Bellman, i Fredmans epistel nr 48 (1790), avser den ”äldre” eller ”yngre” betydelsen kan ju diskuteras: ”Med sitt klappträ ner vid strand/ Pigan står så kåter,/ Knyter till sitt förklädsband,/ Och sin barm upplåter;/ Barbent hon på bryggan står/ Räknar slagen klockan slår/ Svettig, sur och våter.” Båda betydelserna ingår däremot i följande 1700-talsskildring: ”— Å, jag tror ej expeditionssecreteraren är så angelägen, han är bara kåt i munnen. — Var inte så säker gumma, tror ni ej jag kan vara kåt på rätta stället också, det är bäst ni aktar era flickor för gamla ungkarlar.” (Hallenstierna 1972/1700-t) ”Hon önskar sin kåthet en vägvisare, ett berg, ett stup ... framförallt ett motstånd utan like.” (Amanda Ooms: Kåt i Subaltern 3/2006)

Det finns ett gammalt fint ord, munkåt, om en som är mer käck än fräck i tal. Stolpe (1984) har en utförlig förklaring till ordet kåt och menar att det även kan betyda istadig, som slår bakut, och han ger exempel från Gustav Vasas bibel (1541): ”Tå han wardt feet och mätt, wardt han kåter.” (5 Mos 32:15) Stolpe visar på den germanska grundformen kawita med latinets motsvarighet i gaudeo, gaudere; glädjas, glädja sig. Även grekiskan har sin motsvarighet i gethéo; glädjas, och adjektivet gauros; glad, munter.

Ett annat, mer neutralt, ord i sammanhanget är brunst(ig)*. Det är ett lån från lågtyska brunst; brand, parningsdrift, och i äldre nysvenska hette det också brand. Det talas även om brunsttid, den tid då djur parar sig. ”En vän som är en gycklare liknar en brunstig hingst; den gnäggar under envar som rider på den.” (Syrak 33:6, Apokryferna ur GT, Proprius 1975)

Kåt förekommer i en rad slangsammanhang. Är man kåt på någon så kåtar man upp sig tills man kåtar av sig, dvs får utlösning, annars kan man drabbas av kåtbly, kåtdarr och kåtslag. ”Pilskmin fastän han inte ser hennes ansikte — drar häftigt andan när kåtbly rusar genom ryggmärg.” (Skantze 2001) Den som är sprut-, spräng- eller vrålkåt, sten- eller störtkåt, as-, döds- eller skitkåt är en kåting eller kåtprick. Denna kåtbock eller kåtrusk är inte sällan en man och han kan bara hoppas på att möta en kåtbrud, kåtlisa, kåtloppa, kåtlåda, kåtlår eller kåtslyna, en likasinnad kvinna. I så fall kan mötet kanske resultera i ett kåta på; knull.

Kåt kan man också bli med hjälp av kåtkulor; ägg, och kåtpiller, som inte bara står för sexig brud utan också för afrodisiakum*, medel som sägs stegra könsdriften. ”Jag borde ha vetat bättre än att gifta mej med en sån kåtkula till märr. Redan när vi gick i skolan gnuggade hon sej mot allt som gick i byxor.” (Mailer 1982/1948).

Andra ”kåta” slang uttryck är knullnödig, knullsjuk, knullvillig och knullsk. Även fett kåt där fett är ett förstärkningsord med betydelsen mycket. Drabbas man inte av lårskälva kan det vara fråga om att känna sig pillig, pilsk eller pickhågad*.  I Linnés Skånska resa (1751) heter det: "Folket var pickhågat att sätta potatis",  d v s pigga på att sätta potatis. ”Det var väl egentligen damerna, som vore pickhågade, men herrn tycktes understödja det...” (Hallenstierna 1972/1700-t) Det sistnämnda kan jämföras med petter, pettrig, där petter associerar till pitter och pitthågad, men också till petta, petting; hångla, hångel, av engelska pet med samma betydelse. Även Thesleff (1912) tar i sitt ”hemliga” och sällsynta tillägg upp peter; vara peter, med betydelsen ”salax*”, kåt. Han har också med fanter; vara fanter, och korpis med samma betydelse.

Några röster kring kåt: ”När jag hör det i fel sammanhang gillar jag det inte. Typ: jag är kåt på potatis.” (28-årig kvinna) ”Kåt var i min barndom ett ord som endast användes om hästar som var livliga och ystra. Det hade ingen sexuell överton alls. Kåt är ett ord jag aldrig använder. Pilsk är kanske inte så vanligt men jag använder det någon gång för sexuell lystnad.” (57-årig man från Lund) ”Kåt kan nog vara bra att vara men ordet har liksom förfallit till att betyda liderlig och snuskig.” (Alf Palfjord, Borås f 1929) ”Ibland blir det knepigt. Kuken är kåt, fast jag är inte kåt för jag har inte tid, fast ja, jag är väl kåt då. Eller så är jag inte kåt för att jag inte får upp den, fast jag borde vara det för den här människan är underbar.” (Hur är det att ha en? Ottar 3/97)