FULA ORDBOKEN

impotens

(latin im; o- och potentia; förmåga, motsats till potens; mäktig, stark, väldig). Serenius (1757) har i sitt engelsk-svenska lexikon ”impotency; swaghet, oförmögenhet” och  ”her husband’s impotency; hennes mans oförmögenhet til aflande”. Enligt NEO (1995—1996) är impotens; ”oförmåga hos man att genomföra samlag” och ”hist.: sedan 1863”, medan impotent är den man ”som inte kan genomföra ett samlag” och ”hist.: sedan 1883”.

Den tyske författaren Johann Wolfgang (von) Goethe (1749—1832) skildrar i diktform hur han upplever sin impotens: ”Våra läppar möts och foten smeker hennes/ men däremellan står det illa till./ Vad som förr spelat erövrarens hjälteroll/ likt en novis har gått ner till moll. ”   Och vidare: ”Nej, hellre lät jag mig stickas med svärd/ än avväpnas så i kärlekens värld.” Alfred Kinsey menar att det finns få fall av impotens hos män före 35 års ålder. Efter 55 år stiger antalet snabbt och vid 70 år är 27 % av alla män impotenta, en siffra som stiger till 55 % vid 75 år.

Impotens har dels organiska, dels psykiska orsaker. Organiska orsaker kan t ex vara hormonrubbningar, skador på nerverna till penis eller rubbad blodcirkulation. Vissa, framförallt blodtryckssänkande, läkemedel kan också förorsaka impotens, liksom kroniskt missbruk av alkohol och narkotika. Psykologiska orsaker kan också ligga bakom störningen. Bot kan i de flesta fall fås genom antingen psykologisk rådgivning eller genom insprutning av kärlvidgande medel i svällkropparna. Problemet kan också lösas genom att man inopererar en protes av plast eller silikon i penis, s k penisimplantat.

Den metod som 76 % av 2 000 urologer* från sex europeiska länder vid en urologkonferens i Paris 1996 anser vara bäst mot impotens är självinjektion med prostaglandin i urinröret. Cirka 60 % av impotenta män anses få hjälp den vägen. Det amerikanska forskningsföretaget Vivus har tagit fram ett nytt preparat (Muse) mot impotens. Också här ingår bl a prostaglandin men det nya är att medlet inte injiceras utan förs in en kort bit i urinröret med hjälp av en engångspipett. Erektion uppnås inom 10 minuter och 65 % av användarna lär bli hjälpta.

Ett annat amerikanskt företag, Pfizer, har tagit fram ett impotensmedel, Viagra* (godkänt den 27 mars 1998 och sedan dess använt av miljontals män runt om i världen), i tablettform, som visat sig effektivt och blivit en rekordsäljare. Nackdelen med det är att det måste tas betydligt längre i förväg än de medel som tas lokalt.

”Impotens botade man bl. a. genom att dricka bockblod eller att bära en avliden människas tand på sig. Andra metoder som rekommenderades var bl.a. att pissa genom en vigselring eller en vidjehank, att fånga en sparv på våren och äta dess hjärta, att äta libsticka eller femfingerört, vars rötter liknar testiklar, eller också att lägga ett förband med rävskit, blandad med rosenolja, på penis.” (Schön 2004)

Kahn (1944) menar att ”allteftersom mannen blir äldre fordrar han allt starkare retningar — allteftersom kvinnan blir äldre utövar hon allt svagare retning”, och han citerar Napoleon: ”Det säkraste sättet att bli impotent är att vara sin hustru trogen.” Vidare från samma källa: ”Vid psykisk impotens är mannen oförmögen till könsumgänge trots att han organiskt är fullt normal. Hämningsbromsen är hårt åtdragen. Den sexuella impulsen kan inte övervinna motstånden i hjärnan utan stannar någonstans på vägen mellan hjärnbarken och ryggmärgen. Denne person är icke sjuk. Han har ben att springa med, men föräldrar och uppfostrare har kedjat blytyngder vid hans fötter och nu kan han inte springa. [...] Kroppen är frisk. Att försöka med medicin skulle vara lika effektivt som att börja plocka i en bilmotor för att det ligger ett kullfallet träd över vägen. Det bästa medlet mot psykisk impotens är att förhindra dess uppkomst. Den yngling som fått en förnuftig uppfostran och icke tynges av några komplex plågas icke av psykisk impotens.” Och Kahn gör följande liknelse: ”Att håna en impotent man är som att slå den drunknande i huvudet med åran istället för att räcka honom en hjälpande hand.”

impotent bitch

(eng sl)  flata*. Jämför bitch.

impotentia coeundi

(latin impotentia; vanmakt, oförmåga och coire; komma samman) oförmåga att genomföra ett samlag.

impotentia concipiendi

(latin concipere; befrukta) oförmåga att få barn.

impotentia erigendi

(latin erigere; uppresa) oförmåga att få stånd.

impotentia generandi

(latin genero; avla) oförmåga att få barn.

impototo

(lmo) impotenta. Hos Lodalen (2003) heter det: ”Vi kan slåss när det behövs och i sängen kan vi dessutom hålla på längre eftersom våra löskukar varken kroknar eller blir impototo.”

impregnera

befrukta av franska imprégner; genomsyra, impregnera av latin imprægnare; befrukta. ”Jag tog emot pojkarnas bleka stjälkar* i köttet och aktade mig noga för att bli impregnerad.” (Blå 2003)

impudica verba

(lat) smutsiga ord. "Håll er långt härifrån kyska fruar: det är skamligt för er att läsa dessa smutsiga ord." (VII Priapus, Priapeia 2021)

impudicitia

(lat) otukt, okyskhet, liderlighet. Tillhörande adjektiv impudicus används alltjämt inom botaniken.

impudicus digitus

se fula fingrar.

in i , in i någon

(sym) tränga in i (någon). ”Många män kan tända av när man sätter på en kondom och många är kanske nyskilda och har inte använt någon på 20 år, men kondom är jätteviktigt och jag säger bara att om han ska in i mig så måste han ha kondom.” (Skaldeman (2009)

in natura

(sl) batala in natura; betala med knull.

in och ut

(sl) rörelsebeskrivande om knull. ”Han: —Skall vi köra lite in och ut? Hon: —Ut!” Också om snabbknull. ”In-ut-sprut-slut.” ”Men när jag var yngre hände det ofta. In ut sprut slut, liksom. Det var fint det med... (Dax Privat 5/2014) ”Det är till sist i alla fall bara fråga om ett ’in och ut’ och så åt sidan! sa Nils lågmält.” (Sjöström 1973) Uttrycket känt bl a från filmatiseringen av Anthony Burgess (f 1917) A clockwork orange (1962) där ligisten Alex kallar samlag för the old in-out in-out. ”Ofta har det varit upp med den, in med den och ut med den.” (Hite 1977) ”Det sätt på vilket de flesta män försökt ha sexuellt umgänge med mig kan beskrivas som ’för in A i B. Kör sedan ’in-ut-in-ut-in-ut’.” (Hite 1977) ”Bortsett från Sirene var det omöjligt att få ordning på alla de kvinnor, som Guy gled in och ut i under årens lopp — eller en enda eftermiddag.” (Brøgger 1978)

inavel

kallas det om nära släktingar i flera generationer avlar barn med varandra. Karakteristiska ärftliga egenskaper, både positiva och negativa, blir mer framträdande vid inavel. Detsamma gäller också ärftliga sjukdomar. Inavel används medvetet i avelsarbetet med djur, när man vill få fram djur med speciella egenskaper som t ex storproducerande mjölkkor. ”Hist.: sedan 1862” (NEO). Se också aveltyg.

inbrytaren

(sym) ett av 36 namn på kuk omnämnda i Den doftande trädgården*.

inbundenskalck

(åld) Swedberg (1720-t) om inpiskad skälm (skojare, bedragare).

incel

(eng sl) involontary celibate; ofrivilligt celibat.  Uttrycket kan spåras tillbaka till 1933 då en anonym college student i Toronto, Kanada startade forumet Alena's involuntary celibacy project som var öppet för alla oavsett könstillhörighet. Det råder olika meningar om vad en äkta incel är, men merparten anhängare är misogyna* män som skyller sin otur i kärlek på att kvinnor har makten och förmågan att välja vilka män de vill ha sex med och att de ytligt sett endast väljer de vackraste och framgångsrikaste männen.  Dessa ytliga kvinnor går under beteckningen stacys  och chads  är de promiskuösa* män de ligger med. Motsvarande förhållande för kvinnor benämns kvincel.

 

incest

(latin incestus; otuktig, oren till in och castus; ren, kysk) belagt redan på 1100-talet. ”Hist.: sedan 1716”. (NEO) Ursprungligen om ett sexuellt förhållande mellan nära släktingar, sådana som är förenade av blodsband. I Brottsbalken begränsas kriminaliseringen till samlag mellan en person och dennes biologiska barn eller dess avkomma, sexuellt umgänge med avkomling, och mellan en person och dennes helsyskon, sexuellt umgänge med syskon. Under medeltiden dömdes både förövare och offer till döden för incest. I 1864 års strafflag avskaffades dödsstraffet, men fortfarande dömdes både offer och förövare, nu till frihetsstraff. Straffet för incestoffer avskaffades först 1937 och i brottsbalken år 1962 betraktades incest för första gången som brott mot person och inte som tidigare då brottet ansågs riktat mot Gud och kyrkan. ”Om en man tar sin syster, sin fars eller sin mors dotter, till hustru och de har umgänge med varandra, är det en skamlighet, och de skall utstötas ur sitt folk i allas åsyn. Han har lägrat sin syster, han har dragit skuld över sig.” (3 Mos 20:17; Bib 2000)

Ingenstans i alla de sexupplysnings- och sexrådgivningsböcker jag tagit del av från sekelskiftet 1800 och fram till 1950-talet omnämns incest. Är ämnet månne alltför tabu t o m för sådana frispråkiga män som Nyström och Fabricius-Møller, för inte var det väl så att fenomenet inte existerade — då? Att det inte är så visar Gaunt som tar upp fenomenet i sin Familjelivet i Norden (1983) som behandlar perioden från tidig medeltid och fram till 1900-talet och där han bl a visar att fenomenet långt ifrån alltid har fördömts, utan tvärtemot uppmuntrats under vissa tider och i vissa kulturer. Könsförbindelser mellan föräldrar och barn och mellan syskon är mycket sällsynta. Det ligger dock i sakens natur att de flesta sådana relationer blir oupptäckta. [...] I Sverige dömdes under åren 1913—1939 i medeltal 27 personer varje år för incest. Huvudsakligen gällde det faderns utnyttjande av minderårig dotter.

Uppmärksamheten kring sexuella övergrepp inom familjen ökade kraftigt från 1980-talet och idag används ordet incest för sexualhandlingar mellan familjemedlemmar och släktingar oavsett om de förenas av blodsband eller inte.

incubus

(lat)  ”den som ligger ovanpå” (av incubo; ligga ovanpå). Så benämnde romarna skogsguden Faunus för dennes vana att ha samlag med sovande kvinnor. Under häxprocessernas tid (se under häxa) kom termen att användas om en manlig demon som hade samlag med sovande kvinnor, något som ofta resulterade i att nya demoner föddes. Också om mardröm där den sovande känner en tyngd över bröstet. ”Hon – för maran var alltid en kvinna – beskrevs ofta som ett djur, t ex en katt, och det kan förklaras av att man förr sov mellan skinnfällar. Inte sällan drogs även erotiska drömmar in i marföreställningen, och då blev maran en mänsklig varelse av motsatt kön, ungefär som de medeltida klostrens sexualdemoner, som kallades incubus, dvs ovanpåliggare, av nunnorna, och succubus, dvs underliggare, av munkarna.” (Swahn 2000)

TILLBAKA TILL TOPPEN