fallos
(av grekiska phallos; manslem) Besläktat med boll, bål och böld. NEO har ”hist.: sedan 1822”. Avbildning av och benämning på främst erigerad penis. Bland många folkslag, även hos oss svenskar (se t ex bautasten), har fallos dyrkats som fruktbarhetssymbol. I det berömda gudatemplet i Uppsala dyrkades bl a den fornnordiske fruktbarhetsguden Frej försedd med en väldig fallos. Fester har firats där enorma fallosar burits omkring i procession. Från antiken finns många former av fallosdyrkan. De egyptiska obeliskerna är t ex fallosar, liksom monoliterna (pelare huggna i ett enda block) på Korsika. Till romarriket kom Phalluskulten tämligen sent och utövades i början samtidigt med Bacchusfester. (se Bacchus) Världens hittills äldsta fallos, en stenåldersdildo 28 000 år gammal, återfanns 2005 i den berömda Hohle Fels grottan nära Ulm i Tyskland.
Almkvist (1932) berättar att ”en Phallus bild fördes omkring på en vagn, och på torget bringade stadens mest ansedda familjemoder en hyllning åt guden Priapus* som i Grekland fanns överallt i stad och på land samt ärades och dyrkades av alla fruar, framför allt de nygifta. Genom denna dyrkan hoppades de öka sin fruktsamhet. [...] Dyrkan av människans alstringsmysterium, Phalluskulten, var ej lätt för kristendomen att utrota. Hon måste nöja sig med att istället för kultens hedniska gudomligheter sätta kristna helgon. Men phalluskultens inrotade religiösa tro hos folken vek inte, utan man utrustade dessa helgon med de gamla Phallusgudomligheternas egenskaper och deras bildstoder försågos ofta med en stor phallus.”
Almkvist ger också en rad exempel på hur kärnan i falloskulten finns kvar långt in i ”modern” tid. ”Så t ex var det i Frankrike ända in på 1600-talet sed, att fruar, som önskade sig barn, gingo till ett tempel varest en bildstod av ett dylikt helgon fanns uppställt, omfamnade denna eller tog avskrap av dess fallos. Eller också offrade de av vax gjorda könsdelar åt helgonet. En sed, som i Rouen bibehöll sig till 1643, bestod däri, att den 11 februari varje år gossar och flickor samlades i den heliga Veronicas kapell, i händerna medförande ett bakverk, format såsom en manslem med två vidhängande testiklar. Detta välsignades av prästen och blev härigenom amulett. I Italien skola rester av phalluskulten ha bibehållit sig ända till början av 1800-talet och ännu i våra dagar skall man i Neapel kunna köpa ett slags amulett bestående av en manslem av brons omslingrad av en orm och försedd med en ögla så att den kan hängas i en kedja kring halsen eller över en ingång.” Också Boardman (1976) berättar att det än idag firas fallosfester på grekiska öar där man dricker vin ur fallosformade bägare och äter fallosformat bröd.
Dagens fallosdyrkan har mer inslag av profan sexualitet än religiös. De erigerade fallosarna finns överallt. För fantasin tycks inte finnas några gränser. ”Det räcker med att gå ut på stan och se sig omkring bland kyrktornen, ketchupflaskorna, pelarna, kameraobjektiven, pistolerna, cigarrerna, flaggstängerna, kaktusarna, piedestalerna, kanonerna, gevären, radiomasterna, skorstenarna, lyktstolparna, lyftkranarna och skyskraporna för att inse att världen till stor del består av en samling välvilliga tolkningar av mannens kön.” (Mr Long i Ottar 3/1997)
I Ulf Lundells bok Jack (1976) flummar Jack och hans kompis Harald runt i stan och kollar in fallossymboler: ”Ser du vad kukar det finns! Titta på Kaknästornet, fantastisk kommunikationskuk. Högst i Norden. Sverige måste ha dom mest potenta kommunikationerna. Och gasklockan, stora värmefallosen! Tänk om den smäller... hela jävla stan skulle förvandlas till aska. Nähä? Jovisst! Damm... damm och aska är allt som skulle återstå. Vilken satans orgasm! Titta där... flaggan i borgen på Kastellholmen. Militär potens. ÖB: s kuk. Ingen kommer här fram, här fram... Och titta... titta! Ser du på Skeppsbron... vartenda hus har en kuk! Stadshuset med sitt gyllene ollon. Och titta... skåda, den väldigaste, den vettigaste, vår alldeles egen dundergubbe... tjohooo! nöjesstaken på Grönan!”
Ordet fallos är fortfarande gångbart även om det aldrig blivit lika populärt som dess latinska motsvarighet penis. Så här tycker en 24-årig kvinna: ”Ordet är vackert till hela sin karaktär och ytterst poetiskt.” I slang finns också fallos med betydelsen cigarett.
beläget i Húsavik, Island mellan åren 2004 och 2011, därefter flyttat till Reykjavik. Muséet har en samling av över hundra fallosar med tillbehör från samtliga land- och havslevande däggdjur i landet inklusive homo sapiens. Mer, om världens förmodligen enda fallosmuseum, finns på phallus.is
(lmo) hon är på fallrepet; hon är på väg att få barn. ”Hans Fru är snart på fallrepet at få barn å nyo, Växjö domkapitels akter nr 83, 1825.” (SAOB Arkiv) I Småland betydde på fallrepet ”nära att falla i barnsäng” (1890-t). (Byrman 1989).
(sl) kondom*.
(sl) kuk. ”Men Nikki vill mer än bara leka. De röda läpparna öppnar sig och hon tar ett ordentligt bett i falukorven.” (Lektyr mars 1999) ”Med en trollkarls fingerfärdighet kör hon upp falukorven i grytan*.” (Lektyr mars 1999) Se även under korv.
1 din familj (för sl o so) kort för jag knullar din familj. För ytterligare en familjetyp se stall. 2 familj, regnbågsfamilj, stjärnfamilj; benämningar på främst lesbiska familjebildningar. Orden från Carlson (2009) som också har fyrklöverfamilj ”en familjebildning där ett lesbiskt par och ett bögpar skaffat ett barn tillsammans”. 3 nimis familiare (lat) alltför familjärt (intimt). "Blackwell logerade hos en mäklare i Stockholm; med hans hustru [själv gift i England med Blackwellia Botanica [botanisten Elisabeth Blackwell] levde han nimis familiare, reser med henne omkring i landet och kallar henne cousin, har henne hos sig på sin kungsgård, som han fått till besittning, hela månader." ( Linné [1700-t] 2022 s 68)
(sl) även familjeära, familjeklenod, familjelycka. Kuk. ”Sharon hade fått av mig skjortan och föll nu också på knä för att hjälpa till att avtäcka min familjelycka.” (Brudar är sexgalna 1978) ”Men kvinnorna då? Ska de vara utan... familjelyckan, som man brukar kalla den...? (Drougge 2006) Se även klenod.
(sl) 1 testikel, testiklar. Jämför t ex norsk respektive amerikansk slang familjejuvelene och family jewels. "Mannens känsligaste, mannens allra heligaste. Familjejuvelerna som man kallar testiklarna ibland, innehåller mänsklighetens överlevnad." (Hainer 2018) 2 familjejuvel; kuk. Se även juvel.
fornsvenska famn. Gemensamt germanskt ord, (tyska Faden; tråd och engelska fathom; famn) besläktat med latin patere; stå öppen. Till en rot med betydelsen breda, veckla ut, här sträcka ut armarna. Ursprungligen ’så mycket garn man mäter med utsträckta armar.’ 1 I det ålderdomliga ”hon får/har famnen full”; om att vara gravid. (Estland, Gammalsvenskby södra Ukraina och Halland). Också ”hon är med full famn”. (Nuckö i Estland) Se även buk. (Byrman 1989) 2 om samlag. ”Äktenskapet blev kort. Under den tid det varade passade Ignac på att dagligen kasta sig i hustruns famn, rädda sig från drunkningsdöden med armarna om hennes korta, kraftiga hals, han tog varje tillfälle i akt att få svindel av den sprakande manen och plågad av onda aningar kyssa hennes alltmer fanatiskt blänkande ögon.” (Olika slag av kärlek ur Kärlekshistorier 1984) Se även famna.
(euf) knulla. Omsluta med armarna. ”Hist.: sedan 1604.” (SO) Ofta i högtidliga och poetiska sammanhang som ”famna en kvinna”. ”Kan en kvinna, en riktig kvinna som du själv till exempel, stå ut med att bli famnad av en sådan.” (Möller 1919) ”Man famnas i en hast, utan smak och utan konst, det måste ju gå så fort!” (Ramos 1946) ”Gläds åt din ungdoms hustru, den älskliga hinden, den vackra gasellen. Må hennes bröst alltid vara din lust, hennes kärlek alltid berusa dig. Varför skulle du berusas av en annan kvinna och famna en främmande, min son? (Ords 5: 18-20 Bib 2000) ”Och de sjönko ned på Angelas säng, där Tage och Petra nyss famnat varandra.” (von Krusenstjerna 1933/2004) Se även famn, famntag och omfamna.
(euf) kärleksfull omfamning, samlag. NEO har ”hist.: sedan 1541”. Ofta högtidligt och bibliskt. ”Ta i famn har sin tid och avhålla sig från famntag har sin tid.” (Bib 1917 Pred 3:5) ”Äktenskapligt famntag förbjudet (enligt Calvin), utom i grova särkar av mörkbrunt ylletyg med en liten lucka urklippt framtill, för att undvika beröring med den lena huden.” (Hallgren 1983) ”Kvinna, låt älskogens fröjd i din innersta märg dig berusa, och må av liknande lust fyllas din älskares bröst! Kärligt tal ej tryte och ljuvt framviskade smeknamn, mitt i ert famntags lek blande sig lystnadens språk!” (Ovidius 1925) Danskan har favntag. ”Loke anspelar på en annan myt om de tre bröderna, då han beskyller Frigg för att ha låtit sig famntagas av Vile och Ve.” (Ström 1967) Se även famna, famning och omfamna.
(svr) fornsvenska fanden, fänden, fennen. Swedberg (1720-t) har fanen; diabolus." Ther Gudh bygger sigh een kyrckia, ther bygger fanen strax sigh ett cappell breddwidh (1561) Bellman (1740—1795) använder ofta uttrycket Fan far i någon. I F E finns t ex det Fan far i dej (nr 21) och Fan far i den blågula draken! (nr 31). "Bellman kallade den lilla teckning han gjort I morgon är jag död ta mig tusan fan!" (Brunner 2020 s 484) Fan är känd som svordom sedan 1400-talet. Troligen av frisiskans fannjen, fannen, fännen; frestaren till fandia; besöka, hemsöka. Det finns också de som menar att ordet kan härledas från gotiskans fan; herre, en benämning på de hedniska gudar, som med kristendomens seger kom att betraktas som djävlar. Andra åter anser att ordet går tillbaka på det gamla nordiska fiandi; fiende, djävul. Merparten experter är dock överens om att det är härledningen via frisiskan som gäller.
Men Stroh-Wollin (2008) menar att Sven Pettersson redan 1939 övertygande visat i en uppsats att denna etymologi knappast är riktig. Pettersson pekar bl a på att de utomnordiska beläggen är mycket få och bara uppträder i frisiska och nordtyska områden som haft särskilt täta kontakter med svenskar och danskar. Stroh-Wollin menar därför att ”all rimlig logik talar för att ordet tillfälligtvis spridits från skandinaver till friser och plattyskar, inte tvärtom.” Och fortsätter hon: ”Därför är det sannolika istället att fan, via mellanformer som fæn(d)en, fan(d)en och faen, ska härledas till det medeltida ordet fiande ’fiende’ i bestämd form.
Eufemismer och synonymer till fan är t ex fabian, faderullan, faderulingen, fadren, fanken, fanen, fasingen, fantomen, fadern, farao, fanders, fanners, fasiken, Fagerlund, fanjunkaren, som Hellquist 1981 tidigast påträffat i publikationen Portnyckeln 1901: hvem fanjunkaren!, fasen, fåglarna och fördömt. ”Du kan hälsa mina gubbar att dom ska bete sig som folk för annars kommer faderulingen och tar dom...” (Persson 2005) "Världen har tagit mig i nackskinnet och tryckt ner min nos i mitt eget träck, men det ger jag blanka Fanen. (Burman 2021 s 133) "Alldeles precis det samma tänkte jag, men trodde mig tänka åt fanders." (Meidal 2022 s 125) "Det var kul, eller jobbigt för hon var full som fasiken." (Kalmér 2024 s 155) OFS har fagg, fakul, fakuti, fankul, fansare, fansari, fargan, fargile och fargen.
I Astrid Lindgrens (1907—2002) Lotta på Bråkmakargatan förbjuds Lotta att använda eufemismen fy farao som hon då ändrar till den förskönande omskrivningen fy fransson, som av någon outgrundlig anledning godkänns.
I följande egenproducerade vers sammanfattas fan eufemismerna: ”Den faggige Fagerlund fattlar varenda fargens da/ förbasad vare farao, fansari och fargan/ ja fanken vete fanjunkarn och fasen vete ja/ och dej din förbasade fakuti ska själva fåglarna ta.”
FAN är enligt trafiksäkerhetsverket en olämplig bokstavskombination på bilregistreringsskyltar. ”Jag vet bara det, att när en har en son och han hänger på ett hår så att säga, så ger en fan i fan.” (Bergman 1919)
”Det femte fula F:et kan knappast skrivas ut,/ Men det har horn på knäna och osar svavellut.” (Fem farliga F, E A Karlfeldt, 1898) ”När fan är hungrig äter han lort.” (Wallenberg 1781/1960)
(svr) fan också.
(sl) fan va schysst, bra!
(sl) kuken. Jämför flagga.
(sl) från engelskan. Bög, homosexuell. Engelsk slang har också fancy; hallick, älskare.
(da) fan, djävulen. Som i fanden og hans oldemor; fan och hans mormor. Jämför fan och hans moster! ”De hade tagit sitt högkvarter hos en general+skipsmaler vid namn Galtrup, en berest, munter gubbe, som hade sett alla spökelser i naturen, ända till fanden själv och hans närmaste släktingar, de helige inkvisitionsfäderna i Spanien och Portugal.” (Wallenberg 1781/1960) "Det ska jag göra, må Fanden pina mig!" (af Klintberg 2021 s 115) "Fanden taga hugg av dig, du skinthund (snålvarg). Du äst(är) inte bättre än jag." (Karlsson A & A 2017 s 19)
(euf) betyder egentligen liten fan, på samma sätt som t ex fröken betyder liten fru. Enligt NEO ”hist:. sedan 1700”. Ordet troligen hämtat från lågtyskan. Jämför även håken till hin håle. I Strix (10/1906) berättas om stationsinspektoren som tillbringar sin semester med att sitta på en perrongsoffa och se på tågen, hela tiden muttrande: ”Där kommer ett tåg, dä ger jag fanken. Där kommer ett annat tåg, dä ger jag fanken.”
(smn) fitta. ”Så min Fanny är så liten? frågade hon ofta. —Tala om hur den är på andra, är den väldigt mycket större?” (Het Kärlek 1967) Se vidare smeknamn.
(so) kallas senfärdig karl i Östra Espinge i Skåne.