FULA ORDBOKEN

cavejob

(sl) det blowjob* som utförs på kvinnor. Grottjobb. Se även grotta.

cayampa

(för sl) kuk.

cayate

(för sl) håll käften!

cazzo

1 (ita) kuk. I uttrycket "Che cazzo vuoi?"; Va fan (i helvete) vill du?  Ordet är centralt i italienskt svärande. Andra liknande ord för samma sak är cazzaria, cazzoruto, cazzuto och cazzica. (sl) kuk enligt slangopedia.se.

CBT

(eng) står för Cock and Ball Torture; kuk- och pungtortyr med hjälp av t ex vax, smisk och bondage*.

CD

kort för crossdresser*.

cebrikan

(sl) kallas den som gillar storväxta kvinnor och sexdrömmer om dem.

Celest

(smn) kvinnligt könsorgan.  Himmelsk, gudomlig från franska célest(e).

celibat

(latin cælibatus; ogift stånd, av cælebs; ogift). NEO har ”hist.: sedan 1635”. Frivilligt avhålla sig från sexuellt umgänge eller äktenskap. Celibat föreskrevs för katolska präster år 1074. I Sverige förordnades celibat vid Skänninge möte 1248, men det visade sig svårt att genomföra. Med reformationen och brytningen med påvekyrkan avskrevs alla tankar på celibat. I Italien firar blivande brudgummar addio al celibato; slut på singellivet dvs det vi kallar svensexa*. "Vi är naturligtvis alla celibitära som barn; i mitt fall dröjde det tjugo år innan jag miste jungfrudomen.” (Hite 1977)  "Lever man i celibat under en längre tidsperiod är det naturligt att man ändå behöver något som stimulerar." (Kalmér 2024 s 197)

celibatör

försvenskad form av latinets caelibatus; ogift stånd, av caelebs; ogift  Se vidare celibat. "Jag vill inte ta ordet singel i min mun. Frånskild och separerad låter hårdare, men ändå lättare att säga. Det franska celibataire ännu bättre. Eller det svenska celibat. Varför inte celibatör." (Carl Cederström: En celibatörs bekännelser. Svd Kultur 23/2-2020) 

cell

(sym) fitta. ”Nu kom jag mycket lämpligt för honom och fick nöjet att lugna hans upprörda klosterbroder* genom en lagom lång inspärrning i min enskilda cell.” (Salten 2008)

censur

(latin censura; granskning, av censeo; granska, värdera) ”Hist.: sedan 1624”. (SO) Förhandsgranskning av innehållet i t ex tidningar, tidskrifter, böcker, film, radio- och tv-program. Här ska vi koncentrera oss på den censur som rör den officiella moralen, särskilt då sexualmoralen.

På 1930-talet publicerade Hollywood sin första lista över tabuord, däribland virgin, whore och sex, som inte fick förekomma i någon film. Ett annat tabuord var shit, som första gången dök upp 1961 i  den amerikanska  filmen The Connection. I slutscenen av filmen Borta med vinden från 1939 med Vivien Leigh och Clark Gable i huvudrollerna undrar Scarlett O’Hara (Leigh) vad det ska bli av henne när hon förstått att Rhett Butler (Gable) tänker överge henne. Och Butler fäller då den klassiska repliken: ”Frankly, my dear, I don’t give a damn.” (Uppriktigt sagt, kära du, det ger jag fullständigt fan i.) Ordet damn var ett av orden på Hollywoods tabulista och fick inte användas trots att det fanns med i Margret Mitchells bok Gone with the wind från 1936. Censorerna föreslog istället ordet darn (ungefär blanka tusan) men det förkastades av producenten för filmen som höll fast vid damn och därför dömdes till 5 000 dollar i böter.

Den amerikanske ståuppkomikern George Carlin skrev i början av 1970-talet en monolog där han hade med de sju ord som på den tiden absolut inte fick uttalas i tv. Orden var shit, piss, fuck, cunt, cocksucker, motherfucker och tits.

Sverige hade världens äldsta statliga filmcensur när den skrotades i januari 2011. Den var från 1911. Statens biografbyrå censurerade inte bara bild utan även ord. När den italienska filmen La Dolce Vita skulle översättas till svenska på 1960-talet fick översättningen bakläxa på en rad punkter. Bl a tilläts inte repliken ”Den som pippar i enrum förolämpar mig” utan fick ändras till ”Inget hångel i enrum om jag får be”. Vidare fick ”Luder och bögar” ge vika för ”Hej på er patrask”. Vilgot Sjömans film 491 från 1964 totalförbjöds av biografbyrån pga sitt provokativa sexuella innehåll (bl a hade den kvinnliga huvudrollsinnehaverskan Lena Nyman samlag med en hund) både i ord och handling. Protesterna över förbudet blev dock så våldsamma att regeringen tvingades ingripa. Resultatet blev att filmen tilläts för vuxna efter några klipp och sedan en lång monolog med s k fula ord gjorts ohörbar.

Inom skönlitteraturen har sådana storheter som James Joyces Ulysses och D H Lawrences Lady Chatterleys älskare släppts först efter långa rättsprocesser. Ulysses utkom programenligt i England 1922, men i USA gav domare John M Woolsey klartecken för publicering först 1934. Därmed blev boken den första med obscent språk som publicerats lagligt i USA. I sin motivering för frisläppandet sade Woolsey bl a: ”De som smutsiga kritiserade orden är gamla saxiska ord som är kända av nästan alla män och, vågar jag påstå, även av många kvinnor. Det är sådana ord som vanemässigt kan användas, tror jag, av den sorts folk vars fysiska och psykiska liv Joyce försöker beskriva.” Lady Chatterleys älskare från 1928 frisläpptes först 1960 i England. Orsaken till dröjsmålet var det vulgära språk som främst skogvaktaren använde vid sina kärleksmöten med ladyn.

Med Norman Mailers De nakna och de döda (1948) och James Jones Härifrån till evigheten (1951), två klassiska krigsskildringar från andra världskriget, får de fula orden något av ett genombrott i amerikansk litteratur. Därmed inte sagt att det är fritt fram för dem. Så tvingas t ex Mailer att ändra fuck till fug, (vilket föranledde en kvinna som deltog i ett party dit Mailer också var bjuden att gå fram till honom och undra: "Så du är mannen som inte kan stava till fuck.") medan Jones visserligen får använda ordet omaskerat, men inte fullt ut. Originalmanusets 358 fuck stryks i boken ner till 108. Samma öde drabbar ordet shit vars antal reduceras från ursprungliga 135 till 50 stycken. Än värre går det för cunt och prick som förbjuds helt. Det hjälper inte att Jones försöker förklara för förläggaren att soldaters språk är så mycket mustigare och obscenare än vanligt folks. 

Först 2011, sextio år efter originalutgivningen, utkommer Härifrån till evigheten ocensurerad. Det är James Jones dotter som ger ut faderns verk i digital form.

Och tro inte att det är så mycket bättre i våra dagars USA. I december 1995 gör den amerikanska högern försök att censurera Internet. Ola Larsmo berättar i artikeln Cyber nockade kongressen (DN 18/12-1995) att ”i det telekommunikationspaket som nu ligger för omröstning i representanthuset ingår en lag om att kriminalisera ’indecency’ på nätet — och dessa oanständigheter omfattar t ex ’omnämnandet av könsorgan’. De nätverksansvariga som släpper igenom sådant skulle kunna bötfällas strängt eller dömas till två års fängelse.” Denna lag, Communications Decency Act (CDA), strider, enligt tre federala domare i Philadelphia, mot grundlagen. Domarna menar att  ”Internet det mest öppna massmedium som hittills utvecklats, och förtjänar därför starkt skydd mot juridiska inskränkningar. På samma sätt som Internets styrka är dess oöverskådlighet, så vilar vår frihet på det kaos och den kakafoni av yttrandefrihet som skyddas av författningens första tillägg.”

Även i vårt land censureras det på internet. Under rubriken Yttrandefrihet skriver Porthos i AbsolutLennarts blogg (19/12-2008) bl a följande: ”Har ni någonsin varit inne på Passagens chat? Har ni någonsin råkat skriva ordet ’kuk’ i en av deras chattar? Då ersätts bokstaven med en asterisk och skriver du ordet en gång till på pin kiv, kommer en moderator in och bannar dig och hotar dig med, att om detta sker en gång till blir du blockad.”

Signaturen Peter (6 sept 2011) skriver bl a följande under rubriken ”Ersättning för ’fula ord’”: Nu har jag suttit har och skrivit i några veckor med denna laptop och ThaiWindows och ThaiOffice och detta med svenska ’prickar’ far jag till att funka så dar. Varje gång jag skriver ’höra’, detta höra har jag kopierat, men då jag inte har prickarna blir ju höra nagot annat ’ett fult ord’. Forst nu har jag forstatt varfor det hela tiden blir ’Kolja’, nar jag skriver höra utan prickar, for det är inlagt som ersattning for det fula ordet. Ja, sa kan det bli, sa nu undviker jag att skriva höra utan prickar, far ersatta det med något annat.”

Filter mot ”fula” ord, kan också ställa till det på nätet. Ofta hittar dessa filter fulheter inuti helt oskyldiga ord, så t ex kan I want to drink a cocktail censureras till I want to drink a ****tail, eftersom filtret känner av det ”fula” cock; kuk i cocktail. Konstigt och inkonsekvent nog reagerar inte filtret på slangens tail som ju kan betyda både arsle och knull. På svenska kan det oskyldiga ordet pröva råka ut för censur eftersom det innehåller det ”fula” ordet röv, varför ordet skrivs p***a.

Under rubriken God idé att censurera ordbok för skolbruk? skickar det stora holländska ordboksförlaget Van Dale (1/2-2007) ut en förfrågan till press och berörda myndigheter angående den ordbok som är avsedd för kristna grundskolor och där alla ”fula ord” och ”skällsord” uteslutits. Initiativtagare till ordboken är en rektor och administratör för fem reformerta grundskolor i Staphorst (ett samhälle med ca 16 000 invånare). Ett par hundra ord är borttagna ur ordboken och skolorna i det starkt religiösa Staphorst har beställt 2 500 ex av ordboken. Förlaget understryker i sin skrivelse att ordboken inte kommer att säljas till allmänheten och vill dessutom veta vad mottagarna av utskicket anser om detta kristna initiativ och vad man skulle tycka om en censurerad ordbok också för de islamska grundskolorna. Uppgift från Måns Axkull i Ystad.

När boken Kärlekens pris eller Äktenskapets afslöjade hemligheter en sexualupplysningsbok kom ut 1899 var den försedd med följande varningstext på omslagets första sida: Må ej ligga framme obevakad”.

År 1896 åtalades Gustaf Frödings dikt En morgondröm som ingår i samlingen Stänk och flikar. Dikten innehöll en, efter den tidens sätt att se, mycket djärv samlagsskildring. När diktsamlingen kom ut den 29 september 1896 var det många som förfasade sig över att Fröding och framförallt det fina förnäma förlaget Bonniers kunde ge ut något så ”ohöljt snuskigt”. Recensenterna erkände överlag diktsamlingens konstnärliga förtjänster, men hade svårare att förlika sig med kärleksscenen i En morgondröm, som många menade saknade motstycke i vår litteratur vad gäller frispråkighet. Stänk och flikar åtalades för brott mot den paragraf i Tryckfrihetsförordningen, som talar om publikationer ”varigenom främjandet av ett fördärvligt levnadssätt åsyftas”. Och här är det inte Frödings ordval som censureras, för han är mycket noga med att använda sig av eufemismer på känsliga ställen, utan istället är det ämnet som sådant som är orsaken till övergreppet. Åtalet gällde sidorna 109—111 i diktsamlingen, dvs de tre sista raderna i fjärde sången av En morgondröm: ”låg hon naken och utslaget skön/ och med vidt skilda knän och med skälfvande sköte/ var den älskades åtrå i möte”, samt hela femte sången: ”Själ i flamma, blod i dans,/ han var hennes, hon var hans,/ han blef hon, hon blef han,/ ett och allt och tvenne, när hans unga makt af man/ trängde in i henne.// Och med hufvudet bakåt i kyssande böjdt/ och med skötet mot famnaren höjdt/ drack hon lifvets och kärlekens yppersta drick/ i hvar störtvåg, hon fick/ af hans lifseldssaft,/ i hvar gnista, som gick/ af hans kraft.// Och som samma andedrag/ samma puls och hjärteslag/ själ vid själ i samma kropp/ samman höll,/ steg och föll rytmens ned och opp,/ mot och in och från,/ tills med ens en stråle sköt/ ur hans lif och lifsvarmt göt/ faderkraft i moderfröt/ och som två förenta floder/ ström af fader, ström af moder/ blefvo ett i son.”

I ett brev till Stockholms Rådstuvurätt medger Fröding ”att denna skildring är ohöljd” och ”att den icke motsvarar det, som anses som ärbart inom vissa kretsar av nu levande människor och därför av dem kan betraktas som skändlig och vanhelgande för sederna”. Men, fortsätter han: ”Ärbarhet och seder äro dock så pass svävande begrepp att jag kan tänka mig många människor, vilkas ärbarhet och seder icke på minsta sätt såras eller vanhelgas av min skildring.” Vidare menar Fröding att "ett könsfamntag i sig själv är lika moraliskt som att äta sig mätt eller dricka sig otörstig och det är av mångfaldigt rikare och ädlare art och grad — varför då tala om det ena som något, vilket faller av sig självt, och det andra som det vore ett brott och ett sluskeri”.

Men åklagaren är av annan åsikt: ”Vissa av kroppens funktioner vore av det slag, att de icke kunde öppet utföras utan att såra anständighet och sedlighet. Detta vore så självklart att någon undervisning därom ej erfordrades. Man visste det av blotta instinkten. En av dessa funktioner, och den känsligaste av dem, vore den, som i den åtalade dikten beskrevs. Vad som icke kunde öppet utföras utan att såra anständighet, kunde ej heller öppet beskrivas utan att såra dessa känslor.”

Domen löd på frikännande. Strax innan julen 1896 utgavs en ny upplaga av Stänk och flikar. På förläggarens begäran uteslöts bl a den femte sången i En morgondröm. När samma förlag, Bonniers, 1960 ger ut ett urval av Frödings dikter och prosa saknas fortfarande femte sången och det gör den i alla nyutgåvor av diktsamlingen ända fram till 1955. Däremot fanns den åtalade stroferna med i en rad närmast pornografiska ”tjuvtryck” från den här tiden..

Henrik Bernhard Palmaer (1801-1854) känd bl a som en vass satiriker och grundare av Östgöta Correspondenten (1838) tryckte samma år i sin tidning satiren Yttersta Domen där han gycklade med två av sina motståndare, biskopen i Linköping, J.J.Hedrén och domprosten i samma stad Sven Lidman. Satiren åtalades för ”gäckeri med Guds ord”. Palmaer hade nämligen i sin satir använt uttrycket änglapacket och påstått att änglarna hurrade och att Gud gäspade och att det fanns ett smålöje på Guds läppar. Allt detta sårade djupt den religiösa känslan enligt det åtal som stadsfiskalen i Linköping väckte mot satiren och dess upphovsman.

Förutom moraliska värderingar, som i fallet med Frödings dikt, kan också estetiska bedömningar ligga till grund för censur. Grova obsceniteter kan tillåtas i en text med t ex konstnärliga kvaliteter och syften. Här underförstås givetvis att det är en ”bra” författare som står för denna konstnärlighet. Med ”bra” författare menas då ”kända” och ”omskrivna” författare. Denna inställning bäddar naturligtvis för godtyckliga domslut.

Lars Ullerstam ger ett bra exempel på detta i sin De erotiska minoriteterna (1964). I början av 50-talet åtalas i Stockholms Rådhusrätt två böcker, Jag var en kärlekskonstens mästare (dom 1950) och Min kärlek var till salu (dom 1952). Den förra är, enligt Ullerstam, ”en lovsång till den sinnliga erotiken. Sadistiska inslag förekommer inte alls, inte heller sådana obscena ord som kuk, fitta, knulla etc. Det manliga könsorganet benämns phallos, klyvarbom, den etc, en prydhet som anses förlegad av skönlitterära författare numera”.

I Min kärlek var till salu är det en prostituerad som skildrar sitt liv. Följande avsnitt är ett utdrag av den text som renderade författaren tre månaders fängelse villkorligt. Några sexuellt utsvultna flickor på en kvinnoanstalt får besök av en man: ”Vi hade lovat varandra att vara helt solidariska och låta honom själv välja flicka bland oss. Men Ingrid kunde inte uthärda, utan rusade upp, kastade sig om halsen på mannen, slingrade sin kropp mot hans och borrade sina läppar mot hans mun. Hela hennes kropp var spänd som en sena, fingrarna var krökta som klor och rev långa ränder i hans bruna hud, ilade över den breda ryggen, över armarna, ner mot magen och över låren. Slutligen pressade hon ner mannen på rygg på golvet, satte sig över honom som en ryttarinna på hästen. Det blev en våldsam ritt efter månaders instängda längtan. [...] Dagmar slet i sig själv, borrade fingrarna i sitt eget kött, ropade språkets alla vulgära ord och betedde sig som en vansinnig. Slutligen kastade hon sig över det älskande paret, försökte skilja dem åt, pressade sig slutligen ner över mannen, samtidigt som hon omfamnade Ingrid, slet i hennes hår, körde in fingrarna i hennes armhålor och bet i hennes bröst. Scenen hade övergått i det orgiastiska, i ett primitivt, lidelsefullt raseri. [...] En avlingshunger i dess högsta potens, utan en skugga av hämningar. ”

Ullerstam jämför detta avsnitt med ett liknande i Henry Millers Sexus (1949), en bok som klarar sig undan åtal. Han menar att ”sådana sexualromantiska höjdpunkter (som de i citatet ovan) når Millers prosa aldrig upp till”. Millers beskrivning av gruppsexualitet är ”mer krasst och detaljerat obscent”, bl a ”tillåter han sig att öka den pornografiska effekten genom att använda de folkliga könsbenämningarna kuk, knulla etc”. Här ett utdrag ur boken: ”... utan att vänta på svar böjde hon sig fram, fick fatt i kuken och stoppade den i munnen. [...] Efter några ögonblick drog hon bort munnen. ’Så där ja [...] nu vill jag titta på!’ Hon gav mig en liten puff, liksom för att skynda på mig. Maude sträckte ut sig som en katt med röven hängande över bordskanten och kudden under huvudet. Hon lindade benen runt midjan på mig. Så släppte hon plötsligt taget och lade upp benen på mina axlar. Elsie stod bredvid med huvudet nerböjt och studerade oss med andlöst intresse. ’Dra ut den en liten bit’, bad hon i en hes viskning. ’Jag vill så gärna se när den glider in igen.’ Så sprang hon kvickt bort till fönstret och drog upp persiennen. ’Sätt igång bara!’ sa hon. ’Knulla henne!’ Samtidigt som jag körde in den märkte jag att Elsie gled ner bredvid mig. I nästa ögonblick kände jag hennes tunga på pungen. Hon slickade den med liv och lust.”

Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna (1949) väckte på sin tid stor skandal i vissa kretsar för det mustiga språk som Moberg lät sina emigranter använda. Så yrkade t ex det f d konsultativa statsrådet Axel Rubbestad på åtal enligt tryckfrihetsförordningens kapitel 7 paragraf 4:12. Pingstvännen och författaren Ebbe Reuterdahl (1887—1966) startade Riksaktionen mot smutslitteraturen där det största hatobjektet var Mobergs Utvandrarna. Och bondeförbundaren Axel Rubbestad (1888—1961) krävde fängelsestraff för Mobergs sexuella frispråkighet. 

Men Moberg gick till motangrepp och i ett anförande i sedlighetsdebatten anordnat i Medborgarhuset i Stockholm 18 januari 1951 hade han bl a följande att säga:

”Språket är nu författarens arbetsverktyg, hans hjälpmedel. Vårt språk, det svenska, består av omkring 110 000 ord. Och nu menar en mängd människor att vi författare i våra arbeten inte skall få begagna en del av dessa ord — den del som kallas ’de fula’. De vill, som det heter, ’resa en befriande proteststorm’ mot böcker som innehåller sådana ord. Det gäller framför allt svordomar samt en del rent folkliga beteckningar som avser sexualorganen och sexuallivet. Nu måste jag erkänna att begreppet ’fula ord’ helt enkelt inte existerar för mig i min egenskap av författare, och jag tror också att många av mina kolleger är beredda på samma förklaring: Det är okänt för oss. Det är barockt att föreställa sig att en författare när han skriver också sitter och skiljer emellan vackra och fula ord. [...] Finns det någon skribent som sitter på det sättet och sållar orden i anständighetssållet, då lyckas han med sin bok inte åstadkomma något annat än en förfalskning av verkligheten.” Och fortsätter Moberg: ”Man må komma och anklaga mig för att i tryck ha begagnat språkets som man säger allra grövsta ord. Jag svarar bara: I munnen på vederbörande person i den beskrivna situationen är detta ord det enda riktiga. Men nu kräver mina meningsmotståndare alltså att det ska sättas opp en förteckning på de ord och uttryck, förekommande i vårt svenska språk, som författarna inte får använda i sina böcker. Det är fråga om en svart lista alltså, en lista på förbjudna, anstötliga ord.[...] Hur skall en författare kunna ge en genuin och äkta skildring av svenskt folk och svenskt folkliv utan att bruka de ord, som detta folk själv använder i sitt dagliga tal?”

I början av 2000-talet tar Sveriges Riksdag ett första steg mot att stämpla missaktning mot homosexuella som hets mot folkgrupp. När frågan har debatterats har några kristdemokrater påpekat att det skulle bli olagligt för t ex präster att predika över vissa avsnitt i bibeln. Men det kan bli värre än så. Juristprofessorn Madeleine Leijonhufvud menar i en artikel i DN debatt den 6/9-2002 att enligt lagtexten blir det även olagligt att ge ut t ex bibeln och koranen. Exempel på en passage i bibeln som kan bli olaglig vid en lagändring är Romarbrevet 1:26 där Paulus kallar praktiserad homosexualitet för förnedrande lidelser*.

Vid en gala inför världsaidsdagen på Pingstkyrkans konferensanläggning Europaporten i Malmö hösten 2003 ansåg den afrikanska arrangörsgruppen Hiris och studieförbundet Bilda, att det material RFSU hade plockat fram till sitt bokbord var stötande och det plockades därför bort. Bland de ”anstötliga” titlarna kan nämnas ”Bland horar, bockar och bögar”, ”Fittfakta” och ”Kukkunskap”. På RFSU medger man att dylika titlar kan verka provocerande för vissa grupper, men som organisationens dåvarande förbundsordförande Gert-Inge Brander säger: ”Men det är ju det som är lite av meningen. Vi vill kalla sakerna vid dess rätta namn”.

I YA (18/3-2010) berättar Annika Grähs på Barnenes Bokklubb att ”utmanande barnböcker inte är kommersiellt gångbara”. Om bokklubben t ex väljer en bok med svordomar i som månadsbok är det fler som returnerar den än annars. Under olika epoker har det förekommit bokbål, en form av litterär censur. Det äldsta kända bokbålet ägde rum i Kina år 213 e Kr då bl a konfucianska skrifter brändes. Från Paulus besök i Efesos berättas att det brändes mängder av vidskepliga böcker. Så här heter det i Apg 19:19 (Bib 2000): ”och åtskilliga av dem som bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man beräknade deras värde och kom fram till 50 000 silverdrachmer.” De kristna brände ett stort antal skrifter i biblioteket i Alexandria på 200-talet. Under motreformationen (från mitten av 1500-talet) brändes både kättare och kätterska skrifter. Även i det lutherska Sverige hände det att misshagliga religiösa och politiska skrifter blev lågornas rov. I modern tid är de mest kända bokbålen dels det som nazisterna arrangerade utanför Berlinoperan den 10 maj 1933 och dels det som drabbade den indiskfödde författaren Salman Rushdie (f 1947) när hans roman Satansverserna (1988) brändes av muslimska fundamentalister.

I dagens Sverige har bokbålen ersatts av ordbål. Under rubriken ”Elever brände upp alla fula ord”, läser vi följande i den kristna tidningen Dagen (22/11-2003): ”Eleverna på Vilboksskolan i Olofsström har fått nog av fula ord. I fredags brände de upp alla sådana ord på skolgården. En efter en gick eleverna fram till en tunna som det brann i. Där slängde de ner lappar som de skrivit sina fula ord på. Skolans rektor talade. Han sa att det tar tre veckor att ändra något man är van att göra. ’Fula ord är en ovana. Det går att ändra vanor, även om de är inrotade’, sa han. ’Det här är början på en period med snälla ord’.” Det är eleverna som bestämmer vilka ord som är fula. Men det är klassläraren som utdömer straffen. Om en elev använder ett fult ord får han eller hon ett gult kort. Efter tre gula kort skickar skolan hem ett brev till föräldrarna.

Andra skolor är lite humanare, istället för utplåning på bålet döms orden till fängelse. Samma kristna härold Dagen (11/11- 2003) skriver denna gång under rubriken ”Skolan låste in alla fula ord” om hur elever och personal på Humleboskolan i Lund samlades för att låsa in ”alla fula och elaka ord i en trälåda”. Orden skrevs på lappar och lades i lådan som sedan låstes in i skolans kassaskåp. Idén kom från två tjejer i femte klass som också tagit hand om nyckeln till lådan. På en annan skola får den elev som yttrar ett ”fult” ord ett gult kort. Tre gula kort resulterar i ett rött kort, vilket betyder att eleven och föräldrarna kallas till skolan för att tillsammans med skolan upprätta en åtgärdsplan. På Nils Månssons skola i skånska Fränninge har de fula och kränkande orden fått en egen soptunna, märkt med ’språkavfall’ i korridoren. ”Under locket döljer sig lappar med svordomar, könsord, skällsord och andra otrevligheter — ord som har sagts eller tänkts av barnen på skolan.”. (YA 5 okt 2010)

I Sverige förekom tryckericensur redan på 1500-talet. Efter 1686 utövades censuren av en Censor Librorum (bokgranskare). Genom 1766 års tryckfrihetsförordning infördes en vidsträckt tryckfrihet för alla skrifter utom teologiska och censuren av tryckta skrifter avskaffades genom 1809 års regeringsform. Pornografi var länge olagligt i Sverige. Först 1971 slopas den paragraf i lagtexten som förbjuder skildringar som sårar tukt och sedlighet. Innan kunde det låta så här: ”Petting var tillåtet — men könsorganen skulle befinna sig på ett bestämt avstånd från varandra. En äldre lektor i Malmö hade av justitiekanslern fått i uppgift att kontrollera att lagen efterlevdes. Han satt där med sin mätsticka och mätte och tittade så att de inte kom för nära varandra. [...] Var det för nära skickade han ut polisen för att beslagta tidningarna.” (Andersson 2006)

Även om censur av skrifter officiellt inte existerar idag, så kan spridning av t ex känsliga sakuppgifter hindras genom att materialet ifråga sekretessbeläggs. För ytterligare ett censuringripande mot ett skönlitterärt verk se myckla. Om censur beträffande bröllopsgåtor, burleskerier samt erotika från 1600- och 1700-talen se Söderlund (2007).

cercus

(lat) svans*, penis.

cervix uteri

(latin cervix; hals och uterus; moderliv) livmoderhalse*, livmodertappen*.

ceueo

(lat) enligt Adams (1982) rörelsebeskrivande om mannens samlagsrörelser. Ordet har i likhet med t ex futuo* ingen annan betydelse, men anses mindre anstötligt än det vulgära futuo. Jämför criso.

CFNM

(lmo) står för Clothed Female(s) Naked/Nude Male(s). Fetisch* med en eller flera nakna män och kvinnor inblandade.

chack tisi

(för sl o so) kyss mitt arsle.

chadanga

(sl) stort, brett arsle.

chagga, chaggaz

(sl) 1  enligt kidish.se: "hora, från  wolof som talas i Gambia och Senegal". Chaggaz är pluralformen. Se också orre, slampa, hagga. 2 fuckboy (se do).

chaht

(kan) kuk.

TILLBAKA TILL TOPPEN