(dial) förstärkningsord i samband med svordom t ex blakade fan. (OFS)

(fsv) beblandelse, samlag. "en nygipt kona wilde ey wara wthan sins bonda (sin husbondes?) bland." (Codex Bildstenianus ca 1350) Också blanda sig; hafva samlag och blandas; hafva samlag, para sig.  "thu skal ey läta eenskyns (privata) fä blandas widh annath köns fä." (Svenska Medeltidens Bibelarbeten. Utg. af G.F. Klemming 1879—80)  Samtliga uppgifter från Söderwall (1885). Anm:  En gissning är att man inte ska låta  sina djur beblanda sig med  djur av annat slag.

(barn) ha samlag.

(lmo) bisexuell*.

(dial) 1 bak, akter, stuss*. (OFS)  Ordet kommer av lågtyska och tyska blank; vit, glänsande. Rumpans glänsande vithet orsakas bl a av att den skyddas från den solbränna som kommer andra kroppsdelar till del. OFS har även med  bara blank; med ändan bar eller helt naken. ”Jag låg tätt intill henne och hon kunde ej undgå att känna något som särdeles tryckte henne baktill, men då hon låtsades om intet drog jag för att försöka vidare upp baktill, så att hon blev blank.” (Hallenstierna 1972/1700-t) 2 svagt förstärkningsord i svordom ”vad i blanka helvetet!” 3 blank (euf eng) en ung soldat återvänder till sin familj efter andra världskriget. Hans mormor frågar honom hur han haft det. Han vill ogärna tala om sina hemska upplevelser utan svarar istället att kompisarna var toppen och att de berättade roliga historier. De ber honom att berätta en sådan historia. Men soldaten svarar att det kan han inte göra eftersom historierna innehåller så många fula ord. Då föreslår någon att han ska säga blank så snart han kommer till ett fult ord. Han berättar då följande: Blank blank blank blankity blank. Blank blank blank, blankity blanking blank blank. Blanking blankity blanking blank, blank blank blank fuck.

(dial) förstärkningsord i svordomar som blanksaltade satingar. (OFS)

(sl)  dra, köra blankt; knulla utan kondom, skydd.

(sl) "uppsalaord för blatte*  (slangopedia.se)

(dial) nedsöla med tobaksspott. (OFS) 

(sl) fitta. Kanske i betydelsen tidning, blad, ’något att bläddra i’, eller av blaska; slaska, ’något vått och slaskigt’.

(fsv) väder*, väderspänning*. "fordriffwer ont väder oc blest i magha."  (Läke-och Örte-Böcker. Utg. af. G. F. Klemming 1883-86.) Samtliga uppgifter från Söderwall (1885).

(för sl o so) prostituerad, hora.

(so) enligt SO står ordet för ”(mörkhyad) utländsk person”. Blatteförmedlingen.se menar att ”en blatte är en individ med svenskt eller utländskt ursprung, som bor i Sverige och har insikt i andra språk, kulturer, seder och bruk”. Nämnda Blatteförmedlingen  har också synpunkter på ordets ursprung: ”På 50-talet kallades killar som tyckte om en viss musik och hade särskilda kläder och rände runt på stadens gator för pjattar, eller svingpjattar. Barn och ungdom som rände på stan kunde också kallas för blattar, som ett slags syskonord till de erkända svingpjattarna.”

Denna senare betydelse kan så ha övertagits av dagens invandrarungdom som ju också ränner runt på stan i grupper. En annan teori är att ordet härstammar ur kaffe latte ... kaffe blatte. Ytterligare en möjlighet är att det kommer från ”Sveriges mest kända grabbgäng: Knatte, Fnatte, Tjatte och ... Blatte”. Allt enligt blatteförmedlingen.se.

Signaturen B A berättar för samma källa att när han var liten grabb på 1960-talet så kallades bl a småungar för blattar. Även svingpjattarna kallades så. ”Barn kallades som bekant för battar eller battingar, så även idag, så kanske kom ordet blatte att hänvisa till ’andras skitungar’. Blatte kunde också vara en stöddig yngling i tonåren och blattar samlades i gäng kom jag ihåg. Uttrycket vann mark igen i mitten och slutet av sjuttiotalet då det blev vanligare med att unga utlänningar samlades i gäng. Det kom sig nog av att de var stöddiga och kaxiga och på så sätt antar jag att unga invandrarbarn fick benämningen blatte och att ordet kunde användas i sammanhang då man beskrev så kallade avfällingar.”

Under 2000-talet har främst invandrarungdomar försökt neutralisera ordets pejorativa framtoning genom att införa det i den egna gruppens språkbruk, och på så sätt ta udden av det negativa i uttrycket,  precis som t ex homosexuella gjort med ordet bög*. Blattens motsvarighet i vardagsspråket är svennen. Slangopedia.se har ”ordet använt av romarna när turkarna anföll i mängder och bjöd så hårt motstånd att romarna blev besvärade och kallade turkarna för blattar, annat ord för kackerlacka”. I officiella sammanhang  är ordet från ”åtm. sedan 1991 och av osäkert ursprung”. (SO)

(sl) talas av främst invandrare i t ex Rosengård i Malmö. Se även blatte.

enl NyS (2015) förortssvenska. Se även betongsvenska och blatte.

(dial) diarré*. (ORB)

(dial) cunnus*. Ett märke som gjordes med yxa i träd som skulle avverkas så att veden lyste igenom. Uppgift från OFS.

 se blajkvuren.

(måns) kuk. Källa: A Bodin, antecknat ur minnet af en gammal Kindbo från 1860-t. Jämför blene (dial); finne och danska blegn; kuk. Uppgift från Bergman (1929).