(euf)  bekvämlighet  enligt NEO ”hist.: sedan 1760”. Bekvämlighetsanstalt förklaras hos Kindblad (1867): ”En till begagnande vid de naturliga uttömningarna afsedd sak eller inrättning.”  Franska commodité; bekvämlighet, om toalett och potta. SAOB (1906) har bekvämlighetsinrättning, bekvämlighetshus, (enligt SO ”hist.: sedan 1850”) bekvämlighetskontor, bekvämlighetsinrättning och bekvämlighetsrum. ”Offentliga bekvämlighetsinrättningar saknades helt i äldre tiders Paris. Det var ej ovanligt att personer som var illa trängda hyrde ett åkdon för att i detta göra ifrån sig.” (Tilander 1968)

Saxon (1914) har toalettbekvämligheterna och enligt honom bör gäster som stannar några timmar i ett hem upplysas om var dessa bekvämligheter finns. Kvinnliga gäster ska informeras av värdinnan och manliga av värden. Måste man som gäst själv förhöra sig om var dessa faciliterter finns så bör man göra det genom en omskrivande fråga som t ex var man kan tvätta händerna. Se även anstalt och inrättning.

(euf) namn på de hundratusentals unga koreanskor som under 1930- och 1940-talen tvångsförflyttades och tvingades tjänstgöra som sexslavar på japanska bordeller. Se även under flicka.

(euf) fornsvenska bekymber. ”Hist.: sedan 1465”. (SO) ”Hon är i bekymmer”; hon är ogift och havande.

(åld) membrum virile*, enligt Ludolf (ca 1650).  Detta med  följande  latinska tillägg i svensk översättning: "En tysk vars efternamn började på Bel, bytte därför namn till Bal eller Ballen [...]" eller Palla, ohöviskt ...fallos , härav anspelar de  på namnet Sardanapallos" (här har väl enbart ändelsen i namnet spelat in vid omnämnandet av kung Assurbanipal av Assyrien från 600-talet f.Kr.). 

(nyo) ungefär rumpbild. Uttrycket byggt på selfies, dvs den porträttbild man med mobil- eller digitalkamera tar av sig själv. Ordet myntat första gången 2005. Belfies, som första gången dyker upp 2013, är då motsvarande bild tagen av den egna rumpan. I artikeln Från baktanke till huvudsak (Svd 6 sept 2014) skriver Daniel Björk bl a följande om fenomenet: ”Popuärkulturens mest omtalade kvinna, Kim Kardashian, är den moderna bakdelens okrönta drottning. Twerking*, förra årets mest skandalomsusade dans, är rumpans officiella dans. Belfies,  butt selfies — håller på att ersätta selfies.”

(hebr) eller Beliar; ondska, fördärv. Djävulen. I Gamla Testamentet talas det i Femte Mosebok 13-14 om ondsinta män. I Andra Korintierbrevet 6:15-16 heter det: "Hur rimmar Kristus med Beliar, och vad förenar den troende med den otroende? Hur kan Guds tempel förlikas med avgudar?" I Qumranskrifterna framställs Belial som Guds fiende. Han försöker locka människorna till avfall och bli fientliga mot Gud. Quamran är den ort på Västbanken där man hittade Dödahavsrullarna. De första fynden gjordes 1947.

(åld) beligga ena qwinno om ’coire*’ enligt Schenberg 1739. Beligger finns med i Swedbergs Swensk Ordabok (1720-t) där han bl a hänvisar till I Mos 38:3: ”Och tå han belåg henne, wardt hon hafwandes, och födde en son, then kallade hon Er.” (Bibeln 1703) Följande citat är hämtat från Thunanders Förbjuden kärlek i 1600-talets Sverige: ”En ny rannsakning ’om Eric Nilssons beskyllning på Sara Davidsdotter för sammanlag och beliggning’ måste alltså företas.” ”Utslaget hår förbehölls de av männen orörda unga kvinnorna, medan gammalt skick och bruk fordrade, att gifta kvinnor, änkor eller ’eljest belegat kvinnfolk’, skulle skyla håret under en hätta.” (Eriksson 1939)

(sl) pung*. Jämför dong.

(smn) från Carl Michael Bellman (1740—1795) 1 torrdass, utedass. Författaren Sven Delblanc (1931—1992) berättar i sin bok Trampa vatten (1972) om familjens torrdass på Mölna vars interiör ”smyckades av en reproduktion av Kraffts bekanta porträtt av poeten” och därför aldrig kallades annat än Bellman av familjemedlemmarna. Dassbesöken benämndes ”att gå på Bellman” och Delblanc berättar också att ”det var allmän sed i Hedeby att smycka avträdet med planscher, oljetryck och inte minst statuariskt grupperade porträtt av kungliga familjen”. I mitt barndoms  tvåsitsiga utedass på 1940-talet fanns bl a en stor bild föreställande kung Gustav V och drottning Victoria uppsatt med häftstift.  2 (euf) full i Bellman; full i fan. 3 dra en Bellman; runka, onanera.

(sl) voyeur*, tittare. Bella (sl) titta, vara tittare. Lars-Gunnar Andersson (2021) har med ordet bella; titta, kolla och han tar också upp en äldre och betydligt mer specifik betydelse "tjuvkika på älskande par eller lättklädda damer i allmänhet". Andersson menar att ursprunget till ordet inte är klarlagt. Men han gissar att  italienskans bella donna; vacker kvinna kan vara ursprunget. Alltså sådana man bellade på.

(sl) 1 engelska för mage, underliv. 2 kvinnobröst.

(åld) belägra ena qwinno, fornsvenska beläghra av lågtyska belegeren. Jämför läger. I 1600- och 1700-talets ordböcker och i äldre bibelöversättningar. Swedberg (1720-t) har belägrar. ”Han (prästen) skal beswäria qwinnona och säija til henne: Hafwer ingen man belägrat tigh och tu icke hafwer förlupit tin man så at tu hafwer orenat tigh, så skall thetta bittra förbannade watnet intet skada tigh.” (Bib 1703 4 Mos 5:19) "Därför belägrade Peter aldrig 'den Guds borg som hette Kristina, utan beundrade, manade, tröstade och hjälpte henne tillbaka till den himmelska Brudgummen." (Blomkvist 2019 s 356) Se även lägra.

En vanlig form av förbjuden kärlek var det s k dubbla horet. Sådant föreligger, hette det i Johan III:s (1537—1592) ordinantia om horsaker, när ”en gift man belägrar sig med en gift kona”. (Thunander 1992) "I Hälsingland bekände en kvinna 1597 att hon blivit 'belägrad' av Satan, som 'haffver så beställa och beskaffa med dem lika som en annan äkta gift man med sin hustru, det dem tyckes'." (Bergenheim 2020)

(åld o bib) dildo*, olisbos*.  Avgudabild, även beteckning för fula ting i allmänhet. Enligt SO ”Hist.: sedan 1541 av fornsvenska biläte, av fornlågtyska bilithi [...] eg samma ord som bild”. Här i den bibliska sammansättningen mans beläte som i Bibeln (1703 Hes 16 v 17): ”Och tu tog tin skiöna tygh/ som jagh tigh af mitt guld och silfwer gifwit hade/ och gjorde tigh mans beläte ther af/ och bedref titt horerij med them.” I Bibeln (2000) lyder samma vers: ”Av dina praktfullla smycken, det guld och silver jag skänkt dig, gjorde du mansfigurer, och med dem horade du.”

(fisv so) enligt FSO står ordet för lantis, tönt och enfaldig person. ”Ordet kommer från bembölehistorierna (skrivna av Z. Topelius) som handlar om en by med påstått enfaldiga invånare. Bembölingarna motsvaras i Sverige av Tälje tokar.”

(dial) Rietz (1867) har ”hafvande; om qvinnor” och Skåne som ordets hemvist. Även bemsig (som har hög mage) om samma sak.

(euf) skaffa sig herravälde över någon/något (ofta med våld), erövra. ”Men när hennes unga, knoppande barm för ett ögonblick blev synlig och hon märkte att jag ville bemäktiga mig henne, slutade hon med att skratta och begynte sätta sig till motvärn.” (Casanova 1936/1700-t)

fornsvenska ben och isländska bein. ”Hist.: sedan slutet av 1200-talet. (Westgöta-Lagen)” (SO) Ett gemensamt germanskt ord, t ex tyska Bein och engelska bone, kanske från isländska beinn; rak, och i så fall ursprungligen ”om de raka benpiporna i de nedre extremiteterna.” (Hellquist 1980) " I alla germanska språk betyder ordet 'skelettben', vilket är den äldsta innebörden, men i nordiska språk och tyska har ordet också fått betydelsen 'lägre extremitet (som på engelska leg, samma ord  som  svenska lägg), möjligen för att de största skelett benen i kroppen sitter i de lägre extremiteterna." (Fridell 2021)

1 Från 1830-talets Amerika berättar den engelske upptäcktsresanden kapten Frederick Marryat följande sedelärande historia: ”Vid Niagarafallen eskorterade jag en ung dam som stod mig nära. Hon hade ställt sig på en klippa för att se bättre, när hon halkade till och skadade sig lätt i fallet: hon hade skrubbat smalbenet. Då hon haltade en smula under hemfärden frågade jag om hon gjort sig mycket illa i benet. Hon vände sig då bort från mig, uppenbarligen mycket chockad, eller sårad och då jag inte visste vad jag gjort för fel, bad jag att hon skulle förklara sitt ändrade sätt mot mig. Efter viss tvekan sade hon att eftersom hon kände mig väl, skulle hon berätta för mig att ordet ben (leg) aldrig fick användas i damsällskap. Jag bad genast om ursäkt för mitt taktlösa uppträdande som berodde på att jag bara var van vid engelska umgängesvanor och där var ben inte något fult ord. Då jag bad henne tala om för mig vilket ord som var lämpligt i sammanhanget, sa hon att lem (limb) var ett användbart uttryck. Men hon tillade också att hon inte var lika nogräknad som vissa andra i hennes bekantskapskrets vilka talade om bordslem (limb of table) eller pianolem (limb of piano forte).”

Innan vi nu småleende avfärdar ett dylikt pryderi såsom typiskt engelskt eller amerikanskt, ska vi ta oss en titt på samma period i Sverige. Så här kunde det låta i 1860-talets Sverige: ”En del av hennes kropp fick man inte låtsas om, och det var hennes ben. Man nämnde dem ej heller någonsin. Den minsta skymt av en vit strumpa — och man bar ju alltid vita strumpor — ansågs som högst opassande.” (Hamilton 1928)

Ända fram till sekelskiftet ansågs det ”högst pikant”, men ej ”chick” om en dam lyfte någon centimeter på kjolen och visade en skymt av sitt ben. Först kring sekelskiftet skedde en revolution. Då kapades ett par centimeter nertill på den långa kjolen och fram kom damernas ben. I nära tvåtusen år, med några korta avbrott, hade det då varit förbjudet för damerna att visa benen. Med damer menas då förstås de kvinnor som fanns i de högre samhällsskikten. Arbetar- och bondkvinnor fick se mer till det praktiska än till modet. Ute på åkern var långkjolarna ett hinder i arbetet och därför skörtades de upp.

Men i ”finare” kretsar, där kvinnorna inte utförde något tyngre arbete, var man noga med att dölja benen och att undvika, precis som i det amerikanska fallet ovan, att säga rent ut vad det var fråga om. I stället sa man t ex fortkomstledamöterna, när man någon gång tvingades ge dessa onämnbara extremiteter ett namn. Ordet från fortkomst (åld); framgång i livet t ex i karriären av fort och komm och ledamot; medlem av sluten grupp. ”Några av dem lyckades emellertid tack vare sina snabba fortkomstledamöter rädda sig undan denna storpinkare.” (Rabelais 1945/1500-t)

Först med första världskrigets slut kom det riktiga klippet och kvinnobenen kom att framföras i full frihet. ”Men kvinnorna var inte skrämda. De fruktansvärda benstolparna hos de flesta av dem — verkligen skrämmande, påtagliga nog att rättfärdiga mord! Eller de stackars klena pinnarna! Eller de välsvarvade, snygga sakerna i silkesstrumpor, utan den minsta gnutta liv! Så fruktansvärda de var, dessa miljoner av meningslösa ben som meningslöst trampade omkring!” (Lawrence 1928)

I Fredrika Bremers roman Hertha (1856) sköter den kvinnliga huvudpersonen om en manlig bekants skadade knä. Det föranleder en kritiker att opponera sig: ”Om det varit en fot, skulle jag ej ha sagt mycket om det, men knäet, det är sannerligen att gå för långt”.

En fot gick tydligen för sig, men i pluralis var den kroppsdelen onämnbar i borgerliga och högreståndskretsar under den oskarianska tiden här i Sverige och en bit in på 1900-talet. I Annette Kullenbergs Om överklassen i Sverige (1974) nämner en adlig person vilket problem det förorsakade en bekant när hon brutit fötterna. När hon skulle berätta om olyckan, tvingades hon till omskrivningen att hon brutit ”den ena foten och den andra”. Palmenfeldt (1986) menar att om man använde ordet fötter i plural så ”påmindes man om att det fanns två stycken fötter. Och fanns det två, så kunde de sära på sig och – sedan var det inte långt till synden.”

Samma entalsfenomen förekom också när det gällde bröstet. ”Kvinnor hade bröst — i singularis. Pluralformen ledde tankarna till funktionen mer än kroppskonturen och kunde därför inte användas annat än för medicinska beskrivningar. För att vara helt på den säkra sidan då det gällde detta svåra substantiv var det enklare att använda ordet barm*, som var neutralt.” (Frykman/ Löfgren 1979).

I Skåne däremot kan ordet ben vara en förskönande omskrivning för fot. Enligt Ohlmarks (2004) betyder ben ofta fot i vårt sydligaste landskap ”då man har ett slags freudiansk skygghet mot att tala om ’foten’, en erotogen zon”. 2 mannens tredje ben (sl) kuk. Även mellanbenet och bästa benet av tre samt det där mellan benen. I engelskan finns bone (ben); penis. ”Jag har en dunkel aning om att fotboll och celibat är ett katolskt påhitt. Präster får inte ha roligt och inte fotbollsspelare heller. Det är som om det där tredje benet är i vägen för Gud och bollen.” (Kristina Kappelin i Sportbladet 23/5-2002) ”Ja, och den enda merit han hade var det som hängde mellan hans ben.” (Drougge 2003)

Brunner (2002) har sängben: ”När du kan få dig ett rent vidunderligt svarvat, vackert uppsvängt polerat sängben som det här, som rör varje fruntimmer till tårar”. Engelsk slang har get a leg in, fritt få in en fot i dvs få in kuken i fittan. I Bibel 2000 uppmanar svärmodern Rut : ”... lyft på täcket vid fotändan och lägg dig där. Då säger han dig vad du skall göra.” En obegriplig liggplats för den som inte känner till att på biblisk hebreiska brukar fötter och ben vara en bild för mannens underliv eller kön. Det här bildspråket verkar ha hängt med alltifrån vår första bibelöversättning (1541) till våra dagar. Inte ens i en modern bibelutgåva vågar översättarna tala klarspråk och fortsätter i samma spår, när Rut, i 3:9, efter det att Boas vaknat, säger: ”Jag är Rut, din tjänarinna [...] bred ut din mantel över mig, du är min skyldeman”. Att uttrycket inte bara innebär att han skall värma henne med manteln utan också är en biblisk bild för samlag, är det väl knappast någon bibelläsare idag som känner till, men det struntar de pryda bibelöversättarna i bara det är rent och snyggt i de bibliska ordleden.

Hos de flesta spindlar har hanen spermapaketet i ett specialiserat ben, kallat pedipalpen, som han använder för att pumpa in sperman i honans könsöppning. 3 det där mellan benen (euf); kvinnans könsorgan. 4 lyfta på benet (euf) urinera, precis som hundar gör. 5 mellan hennes ben, sära på benen (euf) knull, knulla. ”När en högt uppsatt person anklagades för sedlighetsbrott blev han för det mesta frikänd, även i så flagranta fall som detta: ’Borgmästaren bekänner att han haver varit mellan hennes ben, men icke haft något att beställa med henne’.” (Eriksson 1988) ”Det var så svårt att tänka sig att en studiekamrat mot betalning frivilligt särade på benen för alla möjliga män.” (Brask 2007). Även i  bena firren (sl); knulla. Se vidare under fisk. 6 hon går på sista benet (euf); hon är färdig att få barn. 7 lägga benen i vädret (sl); dö. 8 barbent från topp till tå; naken. 

(sl) ha samlag, knulla. Direktöversättning från engelskans bone. Se även under ben.

se bäng.