tömning av tarmen. Till avföra i betydelsen tömma (på exkrementer), efter tyska abführen; avföra. Enligt NEO ”hist.: sedan 1765”. I tredje världen äter man dagligen två och en halv gånger mer fibrer än i västerländska samhällen. Där har man också mycket större avföring — ca ett halvt kilo om dagen, jämfört med en typisk västerlänning som blott klämmer ur sig 80—120 gram. Ju större avföring desto mer utspädda blir de cancerframkallande ämnena. Och ju snabbare passagehastighet genom tarmen, desto mindre chans för skadliga ämnen att hinna verka. ”... och de matsmältningen befordrande foirardruvorna, så nyttiga för dem som lider av förstoppning, ty dessa kommer deras magar att tömmas med en avföring lång som en lans och ofta när de tror sig endast fjärta kommer det i byxorna.” (Rabelais 1945/1534)

går ut på att avföringen från en frisk person sprutas in i tarmen (transplanteras) på en patient som lider av svårartad diarré. Metoden har varit i bruk i USA sedan 1958. ”Det finns främst tre olika sätt att föra in frisk avföring i en sjuk tarm. Ett par deciliter avföring finfördelas och späds ut med vatten. Sedan förs avföringen in antingen med en sond via näsan, förbi magsäcken ända ner till tunntarmen. Alternativt förs den in via anus med koloskopi ungefär en meter upp i tjocktarmen eller med rektoskopi bara någon decimeter in i ändtarmen. (Vetandets Värld P1 20 feb 2015) Det finns också möjlighet att med hjälp av avöringskapslar utföra ingreppet.

(lmo) fjärt. Se även gas, gasa.

(sl) anus; för de avgaser som strömmar ut den vägen. Se även rör (3 och 4).

(dial) 1 helvete. Därav avgrundsande enligt OFS ”anv sporadiskt som skällsord”. 2 (sl) avgrund; fitta. Se även grop.

(sk) slut, död. (OFVG)

(sl) 1 orgasm, utlösning. 2 röd avgång; menstruation. 3 (dial) utgång, slut, död. (OSD) ”… två flickor kommo efter hvarandra, af hvilka den ena blef vid lif men den andra afgick genom missfall.” (Kress 1905) 4 SO har avgång i  ”bortgående av gas, vätska, energi e.d” och exemplifierar med bl a sädesavgång och urinens avgång.

(dial) omfamning (med armen om halsen), handgriplig kurtis. Uppgift från OFS som jämför med avhållssjuk; kärlekskrank.

se abstinens.

(latin avis; fågel och sodomi*; avvikande sexuellt beteende) sexuellt umgänge med fjäderfä och andra fåglar.

(dial) enligt OFS avsvimmad, död.

(dial) avliden, död. (OFS) Jämför kola och av;  bort.

(sl) tillfredsställa sexuellt. ”Ingen av dom verka guskelov upplagd för snusk, annars ska morfar alltid ha mä att köna av nötkreatur.” (Teratologen 1998)

(åld) fornsvenska afla. I Westgötalagen finns ordet sedan slutet av 1200-t. ”Hon har avlat (av honom)”; enligt Byrman (1989) ålderdomligt för att kvinnan har skapat ett foster. ”... att hon med honom sammanavlat ett barn som sedermera dött ...” (Helgesson 2003) "Äldsta 2 sönerna, som han avlade med sin hora medan han hade sin förra hustru och förrän han fick horan till hustru..." (Linné [1700-t] 2022 s 119) Se även under barn.

(da) samlag.

(bib o åld) befruktning. I bibeln talas det t ex om ”den obefläckade avlelsen” i samband med jungfru Maria som blev havande med Jesus utan att ha varit tillsammans med någon man. "Han hörde folk komma krossade från föreläsningarna såsom om de åsett en avlelseakt eller en dödskamp."  (August Strindberg Tjänstekvinnans son 1886 del tre.)  Enligt SO är ordet ”hist.: sedan 1640”. Nationalekonomen Knut Wicksell (1851-1926) dömdes i december 1908 till två månaders fängelse för hädelse efter att han ifrågasatt Jesu avlelse genom den heliga Ande. Wicksell hade tyckt synd om Josef, som inte fick "göra  min lilla Jesus själf"  men då hade ju "världen inte kunnat frälsas!"

(åld) könsorgan. ”Retelsen till älskog måste komma av kroppens egen belägenhet, från en ren naturdrift. Om inte mannen känner fullhet av kraft, en viss spänning och tryckning i avlelsedelarna, är så inte fallet.” (Ekenstam 1993) Se även del (1).

fornsvenska af liva; aflida, dö.  Bildat av ett fornsvenskt ord för gå. Samma lida som i tiden lider och nu är en dag förliden. Det handlar således om tid som framskrider.

se dike.