akter, akterdel
(sl) arsle, rumpa. Bakdelen, bakre ändan av en båt. Lån från medellågtyska achter; bakom, efter. SO har akterdel ”hist.: sedan 1629". SAOB jämför med tyska After, latin posteriora, ”(numera bl a skämt) bakdelen av kroppen”. Ordet finns med hos Lind (1749), som ger exemplet: ”Hafva en böld i achtern, ein Geschwär am Aftern haben.” ”Under inpackningen av sakerna i vagnen gjorde jag ett löst försök med flickan Lisette, då hon på fotsteget presenterade mig sin akter.” (Hallenstierna 1972/1700-t) ”Du får gärna ha stora bröst och en härlig akter, men viktigare är att vi är varandras typer.” (Kontakt. Fib/Aktuellt dec 2000) "Oscar II (1829—1907) föredrar matroser; för att säkra tronföljden klär drottningen av Nassau ut sig till sjöman och vänder aktern till." (Edenborg 2019)
OSD betecknar ordet som dialekt allmänt spritt över landet och ger exempel från Västergötland: ”Jak spjäna däk i aktern.” Enligt samma källa heter det i Bohuslän akterbål om bakdel av slaktat djur men även om ända, stuss hos människa och akterkank i Blekinge om samma mänskliga bakdel.
(sl) bög, homosexuell.
(sl) bakdel, röv. Se akter och fåra.
(sl) hög överbyggnad i aktern på äldre fartyg. 1 fitta sedd bakifrån. ”Min styråra doppades i ett, i ett, i de plaskvåta akterkastellen.” (Eckerbom, Kärlek 14/1970) 2 röv, stjärt. Langenfeldt (1947) spårar ordet tillbaka till 1700-talet och Jakob Wallenbergs berömda reseskildring Min son på Galejan (1781), där det heter: ”... till förtigande av den ofanteliga skillnad det kan vara mellan den skönas näsa och matrosens akterkastell”. Berg (1924) har akterkastell; stjärt, och exemplet: ”med ett ansikte lika brett som hans akterkastell.” (Thomander 1825) ”Män vände sig om efter henne där hon gick och svängde på akterkastellet.” (Drougge 1996) ” Se även akter och kastell.
(sl) bak, röv.
(sl) röv, bakdel.
(sl) ”Hon satt i aktersalongen”; på ändan. Se även salong.
(sl) även akterskytt, aktersnurra, aktertankare. Homosexuell man som håller till i aktern, baken. Se även skytt.
(sl) bög, homosexuell. Se även skytt.
(sl o dial) rumpa, stjärt. Avrundad eller plan aktervägg som binder samman fartygssidorna. ”Jag sprang undan, föll omkull så att kläderna foro fram och torde ha presenterat min bara akterspegel.” (Hallenstierna 1972/1700-t) Enligt OSD ”stuss, säte i Sk, Öl, Sm, Gl och Mp”. Jämför norsk slang akterspeil. Uarda-Akademiens Ordbok (Lund 1998) har akterspegel (lmo) "toalettartikel avsedd för hygienkontroll".
se akterkastell.
(dial) OFS har ”skämtsamt stuss*”. Se även ända.
(euf) av latin actio; handling. Samlag. ”Under actionen sade hon: ’Om herrn nu gör mig med barn, skall herrn stå karl för det och föda det’.” (Hallenstierna 1972/1770-t)
(euf) kuk. (Manlig) skådespelare. Efter franska acteur och latin actor; talare. ”Hon vred sig åt sidorna, men på min föreställning att på det sättet blev det intet av, låg hon äntligen stilla men kom med handen emellan och omfattade acteuren liksom för att moderera actionen men han banade sig väg såsom jag tyckte utan svårighet och fulländade sin roll.” (Hallenstierna 1972/1700-t) "Ja öpna dig du sura fitta/ Du gula arshål fult med skit/ Lät dig min Auctour få besitta/ Som ett apteqve med aqva vite/ Som pumpen går vid Tyska brunnen/ Så Platska pissa på min vän/ Stryk herr Actour nu om munnen och kyss för öfrigt mig i än." (S C Wallen Samling af swenska wisor, vol. 56, band 8, 1767.) Finns i Riksarkivet.
(jap) fult språk, fula ord. Enligt Réne Andersson (Fil. Dr. Japansk litteratur) är akutai "närmast ett litterärt begrepp. Fula ord benämns oftast waruguchi".
(dial o åld) norska ale och danska ajle med samma betydelse. Gemensamt germanskt ord (medellågtyska adel, tysk dialekt adel, engelska addle) av okänt ursprung. Rietz (1867) har piss, pissa, om fäkreatur. Sällsynt även om kvinna enligt OSD. Detta dalska ord (finns även bl a i jamskan) motsvaras i skånskan av hala*. ”Hala blo.” OFS har al ”om urin (o. gödselvatten) som samlades upp i brunn el. kar under fähuset o. brukades som gödningsmedel på åkern”. ”Djuren drack med klaffande tinningar. Därpå ställde de sig att ala, båda samtidigt. Frosten på stenläggningen på gården fläddes av urinen upp i två bruna fläckar.” (Lo-Johansson 1935/1978) Lundblad/Josefsson (2021) har nötale; kospillning (som tätningsmedel i timmervägg). 2 ala; i Ångermanland om yttre könsorgan hos ko. (OSD). 3 ala av sig; ofta fortplanta sig, ymnigt föröka sig. Enligt OSD förekommer uttrycket i Västerbotten, Lappland och Norrbotten. Ala; avla finns i jamskan. Även alhäv; fortplantningsduglig (Hls). 4 ala; hångla grovt. (OFS) 5 ala(s); para sig om hundar, katter och människor. (OFS)
(sl) ”penis” enligt Kotsinas (1998).
(dial o so) ”en så alade (inpiskad) kanalje”. (Åm) Uppgift från OSD.
(smn) kuk. ”Sammanlagt nitton ringar: nio i öronen, tre i den krokiga näsan, fyra i de tjocka, hängande läpparna, en i naveln och en i varje bröstvårta. ’När jag får svart på vitt att det inte påverkar knullandet negativt, blir det en på Albert också’.” (Skantze 1997) Se också under Prins Albert.
(ita) lagom lätt kokt. Här nyord för lagom hård kuk enligt SAO (2013).