FULA ORDBOKEN

önskekonsert

(euf) vitsigt om angeläget och ljudligt toalettbesök. Se även konsert.

öpet

(åld) livmodermunnen*. (1700-t)

öpit lif

se öppet liv.

öppen skafferidörr

(sl) blottad byst. Se även skafferi.

öppen ända

se rumplapp.

öppenhet

(euf) kvinnans könsorgan. ”Kyss mig i ljumskarna, runt min öppenhet tills jag inte står ut längre, men rör inte clitoris.” (Tegar 2002)

öppensexuell

(nyo)  ”en person som inte vill inordna världen i hetero*, bi* eller homosexuell*”. (SAO 2013)

öppet liv

även öpit lif (åld) ”diarré, alvus soluta; alvus = buk, underliv, mage och solute = flytande, lätt, snabbt”. (Swedberg 1720-t)

öppna

1 (sl)  öppna f; fitta. 2 (sym) öppna sig för någon beredd på samlag. ”Just när man tränger in i en tjej, när hon öppnar sig, då känner jag verkligen att det är bara för mig.” (Hur är det att ha en? Ottar 3/97)

öppning

(euf) 1 kvinnans könsorgan. ”Hon hade en stor öppning och då jag frågade, hur det kommit till, sade hon att det blir så med tiden och när man bråkar mycket och lyfter i hushållet, spricker det efterhand.” (Hallenstierna 1972/1700-t) ”När den så vuxit tillräckligt, vilket tog nio hela månader, födde mor barnet som klämdes ut genom öppningen nedtill på ’magen’.” (Wintzell 1935)

I romanen L’Histoire d’O (Berättelsen om O) utgiven i Paris 1954, under pseudonymen Pauline Réage (Anne Desclos), dresseras O till sexslavinna, får aldrig bära trosor och ska ständigt hålla alla sina kroppsöppningar, sina ”O:n” öppna och tillgängliga. Herrarna, på det slott där O hålls fången, befaller henne att i deras närvaro ”aldrig sluta läpparna helt eller lägga benen i kors eller knipa ihop benen”. ”Med de orden klev han ett par trappsteg upp, böjde mödosamt ner sin styva, darrande kuk och sjönk in i hustruns naturliga öppning.” (Wahl 2004) 2 i samband med avföring. ”Han har ännu inte haft öppning idag.” 3 arsle, röv. ”Men det finns klokt folk, som anser att man nu inte bör klandra sådant så hårt, ty den bakre öppningen hos en kvinna är en kroppsdel liksom hennes händer.” (Chorier 1967)

öra

fsv øra. Germanskt ord och samma som engelska ear1 sedan länge formlik symbol för kvinnans könsorgan. ”Jag vill göka dig i örat, jag ser i syne, hör i höre, du får örbarn, nu tar jag trumhinnan på dig.” (Foerster, Kärlek 5/1966). ”Det finns kvällar när jag vill ha allting in i mig — i munnen, öronen, slidan och anus — aaaah!” (Hite 1977)

Örat är hos många en utpräglat erogen zon. Det gäller inte minst örsnibben och det inre av örat, vilka är mycket känsliga för beröring av läppar och tunga. Den franske författaren Jean Baptiste Moliére (1622—1673) undrar i sin Ecole des Femmes (Hustruskolan) om söner föds genom örat och hans landsman och författarkollega François Rabelais (ca 1494—1553) låter sin obeskrivlige Gargantua* födas genom ett öra. ”Genom detta olämpliga medel [sammandragande medel] förslappades de övre placentaflikarna, och fostret hoppade därför upp i den övre hålvenen och klättrade igenom mellangärdet ända upp till skuldrorna, där denna ven delade sig i två, tog vägen till vänster och kom ut genom örat på samma sida.” (Rabelais 1945/1534) Det finns pseudovetenskaliga rön om att en outvecklad örsnibb hos kvinnan var tecken på en ohämmad könsdrift. 2 öron; slappa, hängande kvinnobröst som t ex taxöron*. Se även valpöron3 (so)  endast luftrum mellan öronen; dum i huvudet.

örg

(fno och so) av argr*. Om liderlig och pervers kvinna.

örn

(euf) samlag i det ålderdomliga leka fläkter örn. I Ord och uttryck (SDS 27 juli 2008) har Bo Bergman fläkta; klyva, spärra ut och ”en fläkt örn är i heraldiken en örn med utspända, utbredda vingar och klor”. Han avslutar med; ”I äldre svenska lär förresten leka fläkter örn ha betytt ’idka samlag’.”

örngott

(sl) kvinnobröst.

öronorgasm

(sl) kan man råka ut för när man lyssnar på en viss (sexig) låt eller röst. Se även orgasm.

öskar

(sym) fitta. Skopa  att ösa vatten ur en båt med.

öskuld

(sl) prostituerad*. Förhåller sig till oskuld som ökänd till okänd.

östriska cykler

brunstperioder. (Trost 1988) Se vidare östrus och brunst.

östrogen

bildning till grekiska oîstros; yra, extas och -genes; som orsakar. ”Hist.: sedan 1951”. (SO) Könshormon (kvinnligt) som produceras i ovarierna*. Tillsammans med progesteron* reglerar östrogenet, under inverkan av hypofysens gonadotropa hormoner (vilka reglerar könskörtlarnas funktion), menstruationscykeln. Verkar vid graviditet och framkallar de kvinnliga könskaraktärerna. När östrogenproduktionen upphör i medelåldern uppstår klimakteriebesvär i form av blodvallning, svettning, sömnlöshet, slappare byst och känslan av att vara slut som kvinna. Dessa besvär kan i någon mån lindras genom att östrogen tillförs i tablett- eller injektionsform med tillsats av en liten mängd av det manliga könshormonet testosteron*.

östrus

även estrus. Latin oestrus; extas, brunst, broms(fluga) av grekiska oistros med samma betydelse. Ordet uppkommet av att brunstiga djur uppför sig som om de stuckits av bromsar.

TILLBAKA TILL TOPPEN