(sl) svettfläckar i armhålan. Se även lökring.

(dial) brunstig mest om kor. Uppgift från ORB som också har ”kon är i ’ööxn’, geten ’brääsn’, suggan ’bål’ (för hövliga öron skrivit), hyndan ’löpsk’ etc.”

(för sl) dö därav öldu; han dog.

(dial) kräkas, kasta upp.

se task.

gemensam stimulering av ett pars könsorgan. Se vidare onani och petting.

(dial) föda lamm men skämtsamt också om att föda barn. ”När ska hon öna?” (Byrman 1989) Rietz (1867) har ”vara i ön”; vara med lamm och önande; könsdelar hos en tacka. OFVG har ön; dräktig (om får) och öna; föda lamm.

(sl) fitta. Se även brunn.

(euf) vitsigt om angeläget och ljudligt toalettbesök. Se även konsert.

(åld) livmodermunnen*. (1700-t)

se öppet liv.

(sl) blottad byst. Se även skafferi.

se rumplapp.

(euf) kvinnans könsorgan. ”Kyss mig i ljumskarna, runt min öppenhet tills jag inte står ut längre, men rör inte clitoris.” (Tegar 2002)

(nyo)  ”en person som inte vill inordna världen i hetero*, bi* eller homosexuell*”. (SAO 2013)

även öpit lif (åld) ”diarré, alvus soluta; alvus = buk, underliv, mage och solute = flytande, lätt, snabbt”. (Swedberg 1720-t)

1 (sl)  öppna f; fitta. 2 (sym) öppna sig för någon beredd på samlag. ”Just när man tränger in i en tjej, när hon öppnar sig, då känner jag verkligen att det är bara för mig.” (Hur är det att ha en? Ottar 3/97)

(euf) 1 kvinnans könsorgan. ”Hon hade en stor öppning och då jag frågade, hur det kommit till, sade hon att det blir så med tiden och när man bråkar mycket och lyfter i hushållet, spricker det efterhand.” (Hallenstierna 1972/1700-t) ”När den så vuxit tillräckligt, vilket tog nio hela månader, födde mor barnet som klämdes ut genom öppningen nedtill på ’magen’.” (Wintzell 1935)

I romanen L’Histoire d’O (Berättelsen om O) utgiven i Paris 1954, under pseudonymen Pauline Réage (Anne Desclos), dresseras O till sexslavinna, får aldrig bära trosor och ska ständigt hålla alla sina kroppsöppningar, sina ”O:n” öppna och tillgängliga. Herrarna, på det slott där O hålls fången, befaller henne att i deras närvaro ”aldrig sluta läpparna helt eller lägga benen i kors eller knipa ihop benen”. ”Med de orden klev han ett par trappsteg upp, böjde mödosamt ner sin styva, darrande kuk och sjönk in i hustruns naturliga öppning.” (Wahl 2004) 2 i samband med avföring. ”Han har ännu inte haft öppning idag.” 3 arsle, röv. ”Men det finns klokt folk, som anser att man nu inte bör klandra sådant så hårt, ty den bakre öppningen hos en kvinna är en kroppsdel liksom hennes händer.” (Chorier 1967)

fsv øra. Germanskt ord och samma som engelska ear. 1 sedan länge formlik symbol för kvinnans könsorgan. ”Jag vill göka dig i örat, jag ser i syne, hör i höre, du får örbarn, nu tar jag trumhinnan på dig.” (Foerster, Kärlek 5/1966). ”Det finns kvällar när jag vill ha allting in i mig — i munnen, öronen, slidan och anus — aaaah!” (Hite 1977)

Örat är hos många en utpräglat erogen zon. Det gäller inte minst örsnibben och det inre av örat, vilka är mycket känsliga för beröring av läppar och tunga. Den franske författaren Jean Baptiste Moliére (1622—1673) undrar i sin Ecole des Femmes (Hustruskolan) om söner föds genom örat och hans landsman och författarkollega François Rabelais (ca 1494—1553) låter sin obeskrivlige Gargantua* födas genom ett öra. ”Genom detta olämpliga medel [sammandragande medel] förslappades de övre placentaflikarna, och fostret hoppade därför upp i den övre hålvenen och klättrade igenom mellangärdet ända upp till skuldrorna, där denna ven delade sig i två, tog vägen till vänster och kom ut genom örat på samma sida.” (Rabelais 1945/1534) Det finns pseudovetenskaliga rön om att en outvecklad örsnibb hos kvinnan var tecken på en ohämmad könsdrift. 2 öron; slappa, hängande kvinnobröst som t ex taxöron*. Se även valpöron. 3 (so)  endast luftrum mellan öronen; dum i huvudet.