(sl) dåligt, tråkigt, jobbigt.

(sl) toalett. Se vidare under potta.

(sl) fitta. Se även ruska.

(sl) toalett. Enligt G:son Berg (1900) skolslang från Uppsala, men ordet har säkert haft, och har, en vidare spridning än så. Suffixet -is är den vanligaste formen då ett ord förvandlas till slang, t ex vatten/vådis.

(lmo) negativt. Motsatsen till positivt.

(sl) kallas en barnslig och irriterande skitunge.

(lmo) biskop.

(dial) urinsamling vid gödselstad. (OFVG) Skånskan har pissekurra* för samma sak.

(dial) häst som får nervösa utbrott och därvid slår bakut och släpper urin. (OFVG)

1 (sl) pissoir*. ”Baktill på byggnaden [uthuset] fanns baksidan av vedboden. Där bredvid ha vi killar vårat eget dass med 3 sittplatser och intill denna låg ’pisskuren’.” (Alf Palfjord, Borås f 1929) 

(sl) 1 en kort obetydlig och obestämd tidsperiod. 2 vidrig, äcklig lya, bostad.

(sl) gylf*. Se även lucka.

allmänt grovt skällsord till både män och kvinnor. Se även under luder.

(dial) gylf*. ”Abu hasa upp sina rapissebyxer, där pisskluta stack fram ur pissluka...” (Teratologen: Fragment av surrogatpyret XIII. Tidningen Kulturen XIII 1/2008)

(sl) se under moj.

(dial) myra  i Hälsingland.

(sl) toalettvaktmästare speciellt på lyxkrog. Se även nisse.

skällsord till stupfull person.

i stort behov av att pissa*. "Om en stund kom prästpigan ut, hon med, och gick omkring där. Men prästen var pissnödig och ställde sig vid husknuten. — Det här är Jesus, sa han när han var klar, och synade ställningen. — Och det här är Jerusalem, sa pigan och drog upp kjolen. — Låt då Jesus tåga in i Jerusalem, sa prästen och det hade pigan inget emot." (Folksagan i Sverige 3 s 826)  Se även nödig.