(sl) fitta. Se även ruska.

(sl) toalett. Enligt G:son Berg (1900) skolslang från Uppsala, men ordet har säkert haft, och har, en vidare spridning än så. Suffixet -is är den vanligaste formen då ett ord förvandlas till slang, t ex vatten/vådis.

(lmo) negativt. Motsatsen till positivt.

(sl) kallas en barnslig och irriterande skitunge.

(lmo) biskop.

(dial) urinsamling vid gödselstad. (OFVG) Skånskan har pissekurra* för samma sak.

(dial) häst som får nervösa utbrott och därvid slår bakut och släpper urin. (OFVG)

1 (sl) pissoir*. ”Baktill på byggnaden [uthuset] fanns baksidan av vedboden. Där bredvid ha vi killar vårat eget dass med 3 sittplatser och intill denna låg ’pisskuren’.” (Alf Palfjord, Borås f 1929) 

(sl) 1 en kort obetydlig och obestämd tidsperiod. 2 vidrig, äcklig lya, bostad.

(sl) gylf*. Se även lucka.

allmänt grovt skällsord till både män och kvinnor. Se även under luder.

(dial) gylf*. ”Abu hasa upp sina rapissebyxer, där pisskluta stack fram ur pissluka...” (Teratologen: Fragment av surrogatpyret XIII. Tidningen Kulturen XIII 1/2008)

(sl) se under moj.

(dial) myra  i Hälsingland.

(sl) toalettvaktmästare speciellt på lyxkrog. Se även nisse.

skällsord till stupfull person.

i stort behov av att pissa*. "Om en stund kom prästpigan ut, hon med, och gick omkring där. Men prästen var pissnödig och ställde sig vid husknuten. — Det här är Jesus, sa han när han var klar, och synade ställningen. — Och det här är Jerusalem, sa pigan och drog upp kjolen. — Låt då Jesus tåga in i Jerusalem, sa prästen och det hade pigan inget emot." (Folksagan i Sverige 3 s 826)  Se även nödig.

franska pissoir, bildning till pisser; pissa. ”Hist.: sedan 1868”. (NEO)  Pissorden är ljudhärmande, som t ex tyska pissen och engelska piss. Se även piss, pissa. ”När den romerska kejsaren Vespasianus (9—79 e kr, kejsare 69—79) tillträdde sitt ämbete fanns det gott om hemlighus* i Rom men inga pissoarer. Vespasianus satte därför ut tunnor på de mest utsatta platserna i stan och sparade all urin i cisterner och sålde det till färgarna. När sonen Titus klandrade fadern för att han gjorde pengar på verksamheten, och menade att ett sånt stinkande företag inte borde avgiftsbeläggas, lade fadern de första slantarna från verksamheten under sonens näsa och undrade om de luktade.” (Återberättat hos Harington 1962/1596.)

Uttrycket ”pecunia non olet”; pengar luktar inte, tillhör numera kategorin bevingade ord. Orden fanns, enligt Holm (1978), ännu tidigare hos Cicero (106—43 f Kr). Kvinna (28) om pissoar: ”Allmänna kissplatser för gossar oftast besökta av fullisar, utslagna.” ”Horgatan var en blandning av pissoar och koncentrationsläger.” (Bjørnebœ 1967)  Här avses Reeperbahn i Hamburg. I många kretsar är piss, pissa outtalbara ord och ersätts ofta med kiss, kissa. Däremot  gäller, av någon egendomlig anledning,  samma prydhet inte ordet pissoar som används närmast  ohämmat utan att behöva bytas ut mot t ex kissoar. Kanske är det så att pissoar är ett lite mjukare och mer fint franskklingande än det grövre och mer rakt på sakordet pissa?

(so) föraktfullt om prostituerad*. Se även under box.