fornsvenska skamber,  isländska skömm; blygsel, förtret, skada, utskämd person.  Av omstritt urspung eventuellt till fornsvenska  skamber; kort. Ursprungligen  ”något förringande”. ”Hist.: sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen).” (SO) Enligt Norsk Etymologisk Ordbok hänger ordet skam samman med att betäcka. Tyskan har Scham och engelskan shame. Swedberg (1720-t) har Skam med förklaringen. ”Här i Västergötland kallas den onde anden (djävulen) Skam.” Skam talar också Agneta Horn om i sin självbiografi (1600-t): När hennes försmådde friare Erik Sparre bjuder upp henne till dans ber hon ”skam gå mädh honom” dvs ber honom gå med djävulen i stället.

Om något förment skamligt som 1 könsorganen. I den betydelsen förekommer ordet både i våra äldsta ordböcker och bibelöversättningar och i gamla medeltidslagar, som i Gotlandslagen eller Gutalagen. Den äldsta handskriften av denna lag är från 1300-talet, men det troliga är att lagen går tillbaka till hednatid. Så här stadgas det om kvinnofrid: ”Tager du qvinna om handleden, böt en half mark, om hon vill kära. Tager du om armbågen, böt åtta örtugar. Tager du om axeln, böt fem örtugar. Tager du om bröstet, böt en öre. Tager du om ankeln, böt en half mark. Tager du mellan knäet och vaden, böt åtta örtugar. Tager du en hand mera (d. ä. längre upp), då är det skamliga gripet, och heter en dåres grepp; der ega inga penningböter rum ...”  Att skamgrepp inte föranleder några böter beror på, att om kvinnan låtit det gå så långt så är hon själv med på det och får stå för konsekvenserna. Se även under pudenda. Anm: 1 Mark = 8 öre = 24 örtugar. "Jag tog tag i hennes metalliska, skimrande hår, tvingade hennes ansikte mot min skam, kände hur den trängde in i hennes mun." (Edenborg 2019)

I norskan förekommer ordet skam i sammansättningar som hör till könsdelarna, t ex skamben; blygdben. Tyskan har Scham om både mannens och kvinnans könsdelar och i en fransk 1500-talsbok om dissektion talas det, i samband med könsorganen, om partie honteuse; skamliga delar, organ. 2 i svordomar och andra kraftuttryck. Swedberg (1720-t) har få jag skam, ett slags svordom. Enligt Hellquist (1918) ”benämning på den onde, men från början med annan betydelse."  ”Då grät Elle och sa: ’Du har sålt mig till själve Skam.” (Schön 2010) "Du lagläsare! Skamma dig att du vill att jag skall gå neder om dig." (Karlsson A & A 2017 s 71) Och från samma källa: "För dessa oförskämda och skamlösa ord dömdes han att plikta med 50 daler silvermynt." (Karlsson A & A 2017 s 76)

Ursprungligen i förbindelser som få skam (t ex 1674), men sedan också i sådana uttryck som skam taa den som honom fölier, det weete nu skam, hvar skam är han wägen tagen? det var då själfva skam”. Ihre (1766) har skam, skammen; hin onde. Idag används skam i frasen ”nu går skam på torra land”. "Att få skam betydde att få förakt och nesa, och också i överförd betydelse att förlora, till exempel ett slagsmål eller ett fältslag." (Inedahl 2023) 3 Swedberg (1720-t) har skam; bakdel och citerar Esaja 20:4: "Alltså skall Konungen i Assyrien drifwa den fångna Egypten, och förderfwa Ethiopien både unga och gamla, nakota och barfötta med blottad skam, Egypten till blygd.” (Bib 1703) 4 samlag. I protokoll från 1600-talets Häxprocesser talas det om hur ”häxorna” har samlag med djävulen ibland specificerat som ”att göra skammen” eller ”att lyfta särken” Se även under häxa.

(lmo) fläck efter onani. Se även fläck (2).

” urspr. grepp efter ngns könsdelar ofta med sexuella avsikter men äv. som regelbrott i brottning.”   (NEO) Också enligt samma källa: ”Hist.: sedan 1911”. Det finns en äldre variant skamtag; oanständigt tag, i bruk sedan minst 1700-talet. ”Och så tog han med handen ett rejält gammaldags mjukt skamgrepp på henne...” (Olausson, Kärlek 9/1968) Se även skam.

 (dial o so) sexuellt liderlig och kåt kvinna. Se också skam och hynda samt tacka.

(sl) kalsonger man måste återanvända smutsiga för att man inte har några rena att ta till. Se även kallingar och skam.

se under kapsel och blygdkapsel.

(dial) oanständigt tal. Därav skamtala sig; tala skamligt och oanständigt.

1 (euf) könssjukdom*. ”Dessutom hade jag vid tre tillfällen fått skamliga sjukdomar.” (Het Semester 1967) 2 skamlig;  (sexuellt) oanständig. ”Hist.: sedan senare hälften av 1400-talet (Svenska Medeltids-Postillor).” (SO) 3  skamligt finger. ”Långfingret har sen gamla tider haft ett dåligt rykte. Romarna kallade det digitus infamis, dvs det skamliga fingret. Att peka mot någon med detta finger räknades som en mycket skymflig gest. Fingret betecknade en fallos i antikens värld.” (Tilander 1989) Se även under fula fingrar. 4 skamligt hus; bordell. "En dag när hennes mor var borta band hon ett linnekäde om huvudet, men tog inget annat ur hemmet och slog följe med en kvinna till Köln — en hon inte litade på; hon var rädd att bli lämnad till ett  'skamligt hus', men så skedde inte utan hon kunde ansluta sig till beginkolonin." (Blomkvist 2019 s 116)  5  skamligt språk; fult, opassande språk. "Precis som på alla andra helgdagar var allt arbete förbjudet och det var viktigt att alla förde ett nyktert och kristligt leverne. Festande, lekande, fylleri och skamligt språkbruk var bannlyst." (Karlsson A & A  2017 s 74-75) 

(lmo) kuk. Jämför påle.

se klitoris.

(åld) av skam och tyg*; redskap, don. Könsorgan. ”Jaja, sade gumman. De har nuförtiden icke hårstråt på skamtyget, förrän de låter ligga när sig. Jag trodde den där var jungfru Maria själv, jag, och var så säker på henne.” (Hallenstierna 1972/ 1700-t)

(euf) i norskans ”antydning til skandale midtskips”; om graviditet. Bergman (2007) pekar på att betydelsen obehagligt utseende, en allmän förargelse finns ”i det svenska förstagångsbelägget i latinsk form från 1600-talet”. Och han citerar: ”Förbiudes alfwarligen att inga Pijgor fördrista sigh att läggia sig uthi Lador om Sommaren med drängiarna, hwar utaf kan förorsakas undertijden ett stort Scandalum”.

(eng) hora, enligt kidish.se.

(åld) syfilis. "Här får 12 á 14 bönder dröppel och skanker varav tal går i hela staden om Serenii (Biskop Serenius) religion. " (Linné [1700-t] 2022 s 147) Se vidare under könssjukdomar.

(sym) fitta.  Försvarsanordning. ”Men han tyglade med ena handen sin obändige fåle och lät sin katapult* gå i ställning framför min skans, varefter han stack dess huvud i min jungfrugrotta*.” (Chorier 1967)

 fornsvenska skap; könsorgan, samma som isländska skap; beskaffenhet, gestalt. Forndanska  skap och isländska sköp. Söderwall (1895) har skap; manslem och citatet "twa adror som på skapith sittya." (Läke-och Örte-Böcker. Utg af G. E.Klemming 1883—1886)

Bildning til skapa. Ordet används mest om hästar; hästaskap, hästaskak, men även om människor. SO har ”skap; hudveck kring främre delen av penis hos husdjur särsk. häst” och ”hist.: sedan senare hälften av 1300-talet”. (Hästläkedom i En Antecknares Samlingar)”.

Skap återfinns i Magnus Erikssons landslag (1350) angående äktenskapsbrott, som skulle straffas på följande sätt: ”Då skall snara läggas om skap hans och på henne stadens stenar och så skall hon honom omkring staden leda och sedan staden försvärja.” Med andra ord så band man ett rep kring mannens lem i vilket kvinnan ledde honom runt staden, själv skrudad i två stenar som hölls samman med en kätting och lades över hennes axlar. ORB har ”skape; könsorgan hos djur samt skápe; könsorgan hos häst och tjur m fl och skapar; könsorgan manligt, möjligen eget påhitt av en man som förklarade åkomman för syster Signe Olsson med: ’Je ha ont i skapara’.”

Ivar Lo Johansson har i de s k Passionsnovellerna  som börjar med Passion Älskog (1968) och avslutas med Lastbara berättelser (1974) någonstans med ordet skap för kvinnans könsorgan. Min sagesman (f 1945), som tipsat mig om ordet men inte var det återfinns,  minns följande: "Episoden är i alla fall att en man smyger sig på en halvsovandes fjälla som är i sin säng. Han viker försiktigt upp täcket. Ser då hennes skap."  

(sl) 1 kuken som skapare av nytt liv, glädje, sorg, tårar och skratt. 2 (mild svr) du min skapare; herregud.

(euf o åld) könsorgan, med vars hjälp något blir till. ”Och med det samma förde jag och lyfte upp kläderna framtill med ena handen och knäet med den andra, så att jag som stod nedanför såg hennes skapelseverk i all dess fullkomlighet.” (Hallenstierna 1972/1700-t) Se även verk.

(för sl) håll käften!