FULA ORDBOKEN

skarn

fornsvenska  skarn; smuts, träck, ett gemensamt germanskt ord med samma rot som skära; utskilja. "Hist.: sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk).” (SO) Ursprungligen ”något utskilt”. I äldre nysvenska var ordet vanligt och användes i en rad sammansättningar, där vi nu har 1 smuts eller skit, t ex skarnfläck, skarnhus och skarnvatten. Numera mest i högtidliga, poetiska och bibliska sammanhang. 2 sköka, hora. Detta enligt SAOB, som också har den kollektiva betydelsen pack, slödder, patrask och om enskilda skurk, avskum, usling, kräk, stackare. "Jag har då friat det lid’liga skarnet,/ Vågat för henne båd’ ryggbast och hull,/ Och slagit de hjeltarna kull.” (Bellman F E nr 35) "Nils hötte åt Borgars broder, som också var i stugan. Han hade sagt att de båda bröderna var skarn (kräk) och skällde Elin för att vara en 'skittäva'." (Karlsson A & A 2017 s 105) Skarn förekom också i sammansättningar som djävulsskarn, människoskarn och hundskarn. Se även täva.

skarnskt auga

(dial) fans öga, ont öga. ”Också fruktar man högeligen ett skarnskt auga må få se garnen och därva doningarna (förgöra redskapen).” (Tilander 1989)

skarp

(dial) de skarpa uttrycken; kraftuttrycken. (OFVG)

skârpsskit, skarpskita

(dial) fjärta ljudligt. Min jämtländska sagesman (f 1929) säger sig ha hört uttrycket på 1940-talet.

skarta

se skorta.

skarv

(dial) toalettring. (ORB)

skarvympa

(sl) knull, knulla. Egentligen ympning av buskar.

skata

enligt Frisell (2021) är skata ett nordiskt ord och kommer från ett ord skate; spets syftande på skatans långa stjärt.1 ”ful flicka, kvinna” men också skällsord för en elak, rivig käring. Skatan skrattar som bekant högljutt, tjattrar och skränar. "Några större framsteg gjorde han kanske inte, mer än en flicka hade slutat dansa och gått från banan när Allan bjudit upp. Han tog det inte så hårt, han spann väl inte på de där skatorna heller." (Fogelström 1966) 2 i överförd bemärkelse om homosexuell man. Se även kråka.

skatbo

(sym) risig fitta. ”Fan så dumt tänkt; det är ju inget litet näste hon har utan en vildvuxen fitta som är som ett skatbo.” (Olausson, Kärlek 6/1966) Se även bo.

skatofili

(grekiska skatos genitiv av skor; skit, smuts och philia; kärlek, vänskap) kärlek eller dragning till smuts och skit, en form av fetischism* och ännu oftare av machoschism*, som bottnar i en önskan att uppnå största möjliga underkastelse genom en så frånstötande handling som möjligt. Här har psykoanalysen också påpekat att skatofili kan vara ett slags reningsprocess. Enligt den österrikiske psykiatern Richard von Krafft-Ebing (1840—1902) är det fråga om en tvångsföreställning, som dels har med det erotiska, dels med skatologi* att göra.

skatologi

(grekiska skatos genitiv av skor; skit, smuts och logos; lära) ett samlande namn för litteratur, diktning, dasshumor och liknande sysselsättningar kring avföringsprocesserna. Psykoanalysens grundare Sigmund Freud (1856—1939) lär vid något tillfälle ha sagt att den moderna bildade människan irriteras av allt som påminner om djuret i henne. Istället strävar människan efter att bli så änglalik som möjligt. Änglar behöver t ex aldrig gå på toaletten. För vissa räcker det enbart med en antydan i skatologisk riktning för att man ska känna äckel och ta avstånd från fenomenet. ”Hon tyckte inte alls om de bruna uniformerna — särskilt SA:s var henne motbjudande, och den som är i stånd att något sätta sig in i hennes såväl skatologiska intresse som skatologiska utbildning genom syster Rahel, vet eller anar åtminstone, varför detta bruna var henne ytterst osympatiskt.” (Böll 1971)

Inom bildkonsten finns flera exempel på skatologi bland annat hos Rembrandt (1606—1669). I litteraturen förekommer fenomenet mest i erotiska romaner. Så har t ex den franske poeten och författaren Guillaume Apollinaire (1880—1918) i sin roman Le exploits d’un jeune Don Juan (Den unge Don Juans bragder) skildrat skatologins betydelse under Don Juans barndom och tidiga ungdomsår, en period då den unge pojken inte kände till någon annan form av erotik.

skatpiss

(sl) en balja skatpiss; en mugg kaffe. Från Nilsson (1939).

skatt, skattkammare, skattkista

(euf) 1 fitta. ”Hon lade sig fromt, tyckte ej om att jag litet ögnade på hennes skatt, som snart slukade min.” (Hallenstierna 1972/1700-t) ”Jag lyfter fram den ibland, min metafor från barndomen. Någonstans hade jag fångat upp en historia om en mor som sade till sin dotter: ’Kom ihåg, kära barn, att du sitter på en förmögenhet!’ [...] Jag såg för min inre syn en ung mörklockig kvinna sittande på ett berg av guldpengar. Klädd i de skiraste slöjor och haremsbyxor satt hon med korslagda ben på sin skatt.” (Skatten i Ottar 4/97) ”Som kronan på verket fälldes en rund gummikåpa ut som trycktes mot venusberget: värme och en svag elektrisk ström flödade tvärs genom blygdbenet in i den svullna skattkammaren, rätt på dess sägenomspunna g-punkt*.” (Wahl 2004) ”Skötet lever, fittan jublar, skatten doftar, savar, sinar, blöder.” (Skatten i Ottar 4/97) 2 bröst. ”Där stod en stol vid fönstret åt Norrström och under det att hon där beskådade, satte jag henne i mina knän och klappade henne om livet och avancerade mina klappar litet högre, vilket hon i början starkt motade men tillät mig slutligen värma mina händer på hennes digra skatter.” (Hallenstierna 1972/1700-t) 3 säd, sperma. ”Studera metoden [låsmetoden; metod använd av de gamla kineserna för att hålla tillbaka utlösningen] noggrant i omkring en månads tid och mannens dyrbara skatt (säden, jing) kommer att vara skyddad.” (Kärlekens Tao 1994) Se även kammare och kista.

skav, skava

(sl) knull, knulla. Nöta, gnida mot varandra. Fornsvenska skava. Allmänt germanskt ord t ex tyskans schaben och engelska shave. Troligen besläktat med latin scabere; riva. ”Det är bättre att ligga på rygg för en grosshandlare och få äta på Rydbergs än att skava i Gyllene Sängens utdragssoffa för en sup och en sillstjärt, resonerar hon.” (Kallenberg 1997)

skavv

(nyo) ”erotisk kärleksförbindelse med person som man inte nödvändigtvis umgås med annars”.  Ordet röstades inte in i SAO (2013) av Snuskiga Akademienss ledamöter.

ske(d)blad tunt

(sk) en skvätt diarré som följer på en fjärt. ”Den du, den va gröti å rälig. Där kom nock ett skebla tunt.” (Ohlmarks 2004)

sked

(sym) 1 fallossymbol. Schön (1996) berättar om ”icke verbala hjälpmedel” vid frieri, bl a i en 1800-talsuppteckning från Bodsjö i Jämtland: ”Hade friaren råd och tillgång hade han också rustat sig med en så kallad friarsked av silver och egendomlig form. Skeden skulle vara nedstucken i vänstra bröstfickan på rocken så att skaftet syntes något uppöver fickkanten. Var flickan villig tog hon åt fickan med skeden och frågade vad han hade där. Var hon ovillig låtsades hon icke ge akt på skeden.” Liknande fallossymboler i friarärenden var käppen och kniven. (se do) 2 köra in skeden i pastejen; om rövknull. sked (sk) sket. Som i följande ord(för)växling: "Sked, fröken? Nej, det var bara jag som rapade." (gammal gästgivargårdsvits)

skeda, skedställning

(sym) samlagsställning där båda parter ligger på sidan med böjda ben, den ena tätt bakom den andra — som skedar ligger i en låda. Kallas även 55-ställning. Vid en landsomfattande undersökning på nätet och Lunarstorm initierad av redaktionen för Sexspex (2004) var skeden den minst populära samlagsställningen. Endast 9% av 50 killar och 4 % bland 32 tjejer hade skeden som favoritställning. Se under rida och doggystyle. "Du får inte ligga sked med mig för det betyder att du äger mig." (Kalmér 2022 s 48)

skeeger

(put) ”prostituerad kvinna som missbrukar crack (kokain)”. (Holmén 1997)

skelsord

(åld) skällsord*. Swedberg (1720-t) har maledictum: smädelse, förtal. Se även maledicta.

TILLBAKA TILL TOPPEN