svett
1 fornsvenska svetter, isländska sveittr och norska sveitt. Gemensamt germanskt ord besläktat med bl a latin sudor; svett. I dialekt också blod av slakt. Så har t ex Västgöta-Bengtsson (1993) ”svetten; vanligtvis gresablo”. ”Hist.: sedan senare hälften av 1300-talet.” (SO) ”Vid slakt är i en del nord. dial. blod tabu och istället måste svett användas (blod ansågs för själens säte).” (Hellquist 1980)
Vad är och består svett av? Carl Curman har i sin bok Om bad och badning (Sthlm 1891) följande definition: ”En vattenafsöndring ur blodet, blandad med salter och vissa exkreter, kan afsöndras i oerhört vexlande mängd, uppgående till mer än ett kilogram på en timme, med i medeltal ungefär 1 K:o per dygn, vilken svettafsöndring antingen bildar en osynlig utdunstning, perspiration, eller samlar sig i ett flytande lager, transpiration, som sedan afdunstar från hudytan, evaporation och derigenom förmår åstadkomma en betydlig afkylning af kroppsmassa och blodmassa.”
Angående svettmängden presenterar Johan Törner i sin Samling af Widskeppelser (1946) en teori om detta: ”Så mycket man dricker långfredagen, så mycket skal man svetta det året.” Ett säkrare mått på svettmängden för en normal individ är cirka tre liter per timme. Svett nyttjades allmänt som ett medel att göra män och kvinnor förälskade i varandra. ”Man tog den första bullen som gräddats i en ugn vid bak och bar den under armen till dess den var genomdränkt av svett. Kunde man sedan få den flicka man önskade att äta av den bullen så blev hon tokig i en." Från Malung. (Tillhagen 1962)
Bullen kunde ersättas bl a med ett helt eller delat äpple. Men det kunde också räcka med att lukta på en svettindränkt näsduk för att tycke skulle uppstå. Ovidius (1925) talar om ”getternas far och gemål”; den stygga svettlukten i armhålorna”. ”Ej ur din mun en besvärlig odör med din anda du spride; getternas far och gemål lämne vår näsa i fred.” Finlandsvenskan har ha (få) varmt; svettas. 2 (sl) svett, svettning, det förra i uttryck som blanda svett, det senare raggarjargong och båda står för svettdrypande knull. 3 svett, könssvett; sperma. ”Till slut, gick det under övriga omfamningar för dem och de blandade sin könssvett.” (Apollinaire 1993) 4 svettig; sexig.
(euf) tillsammans med skrakboet* och surslasken,* enligt Anderz Harning (DN 21/11-1985), nedsättande fittord, som han jämför med det, enligt honom, nedsättande kukordet snopp. I artikeln Hemska ord i st f förfärliga ord, skriver Harning bl a: ”Men ’snoppen’ står på samma emotionella nivå som ’svettblemman’, ’skrakboet’ och ’surslasken’. Alla kvinnor jag känner blir oerhört förolämpade om någon skulle misstänka att de hade ett ’skrakbo’ eller en ’surslask’ mellan benen. Men självfallet använder jag uttrycken så fort någon börjar snacka snopp.”
(sl) "besvärlig; äv. attraktiv, sexig". (Dahlman 2012)
(sl) älskare, älskarinna.
(sym) kvinnligt könsorgan. Se även mussla.
(nyo) ”otvättat kvinnligt könsorgan”. (SAO 2013) Se även mutta.
(dial) tapp för hålet i laggkärl. Olofsson (Kärlek 13/1970) använder ordet om fitta i följande citat: "Tandläkaren hade satt in sin tapp i svickan och knullade för glatta livet.” Enligt Ihre (1766) användes ordet i Skåne om ”en kona*, en arg hora”. Rietz (1867) har svika; kona, liderligt fruntimmer.
se under sommarpung.
(dial) sammanlöpa, tätas (om mjölk). I jämtländska Ragunda talade man fordom om att ”ha svegä” (har svigit) och det förklaras av uppgiftslämnaren (f 1905) att man inte fick frossa i långfil (tätmjölk) för då kunde man bli med barn även utan att en man var inblandad. (Byrman 1989).
(sl) kvinna som sexobjekt*.
fornsvenska svin. Gemensamt germanskt ord t ex engelska swine och tyska Schwein. 1 (so) homosexuell. Jämför (no so) svinkuk; sur och vresig man. Även svinbödel (åld) enligt Jarrick/Söderberg (1998). Inedahl (2023) tar upp skällsordet svinhund med exemplet: "Johan Andersson reste sig upp och skrek tvärs över bordet: Din svinhund. Du borde tacka mig för att jag ens låter dig komma hit." (Ekenäs 1664) Tyskan har skällsordet Schweinhund och kanske har vårt svinhund sitt ursprung i den tyska motsvarigheten. 2 (so) prostituerad.
(sk) urinblåsa från svin. Lind (2016) berättar att i det gamla skånska bondesamhället blåstes de runda och hårda grisblåsorna upp och användes bl a som leksaker. Se även blära.
(sl) skällsord använt istället för svordom. Din svinbåge; din djävul!
parbytarklubb. Från engelskans swinger; hålligångare och swinging; håll i gång. Det handlar om att ha fri sex med andra gäster, om man själv vill, eller så kan man bara titta på. Vanligt i Danmark där klubbarna är lagliga. I Sverige finns ett fåtal swingersklubbar. Det är oklart om de är lagliga eller inte. Polisen menar att många av klubbarna rör sig i en gråzon. ”Ibland besöker Bosse en swingersklubb där det finns möjlighet att titta på människor som har sex. Medlemmarna i klubben samlas på helgkvällar i olika lokaler — hotell, badhus och hyrstugor. De dricker vin, äter snacks, har sex — eller tittar på andra som har sex. Bosse går dit ensam. Ibland sitter han bara och ser på, andra gånger deltar han genom att smeka andra personer medan de har sex.” (Bäsén 2006) ”Swing skapar en spänning, en extra krydda. Och framförallt: som swinger går man inte bakom ryggen på varandra.” (Puma Swede 2012) Och från samma källa: "Som lösning på detta föreslog han att vi skulle börja swinga.”
(sl) svinaktig, oanständig*.
(dial) ändtarm hos svin. (OFVG) Se även locke.
(åld) med hos Swedberg (1720-t). Jämför lort, träck.
(lmo) vänstergängat verktyg för att lossa skruvar/muttrar.
(smn) kallas växten drakkalla i folkmun. När den blommar avsöndrar den annars så vackra växten en stank som från ruttet kött från ett mörkt hål mitt i blomman. Fläckig drakkalla har fått sitt namn för att den liknar en grisröv.
(sym) nedlåtande om fitta.