FULA ORDBOKEN

Ordet skända finns inte i ordlistan.
Andra förslag:

skädda
(sym) fitta. Jämför skädda; flundra, plattfisk, och som dialekt flat käpp, platt sten. Enligt SAOB ”sannolikt hypokoristisk bildning till skida eller direkt till roten i...
skägg
fsv skaegg. Nordiskt ord med betydelsen något framstickande, utstickande. 1 (euf) könshår. Jämför skäggis. ”Rätt vad det var grep han den unga...
skägga
(so) om kvinna med stark hårväxt inte minst på intima kroppsdelar.
skäggbiff
(sl) 1 kuk, enligt Björn Persson (19 år) Norrköping. Från samma källa även splitbiff; kuk. 2 ”vulva”.  (Thorén 1996) ”Matmetaforerna ladda...
skäggbulle, skäggburgare, skäggbuske
(sl) fitta. Se även bulle och buske.
skäggdans
(sl) dansa skäggdans; få orgasm, ejakulera.
skäggis
(sl) 1 kuk. 2 fitta, fitthår.
skäggmacka
(sl) 1 fitta, fitthår. 2 gå ner på en skäggmacka; stimulera en kvinna oralt*. Se även macka.
skäggmugg
(sl) fitta. Se även mugg.
skäggmumma
(sl) jämför skägg och mumma; en sorts tjockt sött öl, här att jämföras med fittsaft. Rietz (1867) har betydelsen ’cunnus’. (se do)
skäggmussla
(sl) fitta. Se även mussla.
skäggmöte
(sl) ett hår-mot-hår knull. Se även tussmöte.
skäggorre
(sl) supersnygg, sexig tjej. Se även orre.
skäggtårta
(sl) fitta. Se även tårta.
skälling, skälltjuv
(åld so) ryktesspridare. Den 8 september 1697 red ett sällskap norrut genom Hälsingland mot Sundsvall. Sällskapet var uppdelat i två grupper för någonstans p&arin...
skällsord
(so) skällsord. ”Hist.: sedan 1535”. (SO) Engelsk motsvarighet slurs.  Se vidare invektiv.
skälm
(åld so) bedragare, förrädare. "Om skalk* var det vanligaste skällsordet under 1600-talet var skälm dess ständiga följeslagare. De stödjer och hjälper var...
skämma
fornsvenska skäma, skämma. Isländska skemma. Söderwall (1896) förklarar ordet med : "vanära, skända, kränka [en qvinna] och citatet: "marinus skämde wara d...
skämsligg
(sym) ett  riktigt dåligt ligg* som man av någon anledning skäms för och önskar ogjort.
skänd, skändlighet
fornsvenskans skända; bringa på skam. Från tyskan, till skam; skämma ut,  vanära, fördärva. ”Hist.: sedan 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag).&rdquo...
TILLBAKA TILL TOPPEN