(fi) pimppi; snippa och pippeli; snopp. "Båda orden är lika självklara och används lika mycket." (Kastarina Kurikka, chef för finska RFSU AB)

(smn) kvinnans könsorgan.

(dial) Rietz (1867) har ”bukig, drägtig, hafvande”. Han har också fullpempad; ”fullproppad med något, hafvande; gravida”.

(euf) fittan.

(euf) lindriga kraftuttryck. Se vidare död och pina.

(euf) sak. Här kuk. 

(åld svr) om guds pina och död på korset.

(so) impotens*. Se även balle.

(fra) nypare. Här om män som njuter av och ibland blir sexuellt tillfredsställda av att nypa kvinnor.  Franska pincer och engelska pinch; nypa.

(sl) kuk. Efter engelska pine; tall.

(nyo) pitt + pung. (SAO 2013)  ”Han: Sug hela pingen! Hon: Först pengen!” 

(barn) penis.”Om man var nyfiken på pojkars pingeling när man var liten, varför skulle man vara mindre nyfiken nu när man är stor?” (Ana Martinez ”Den nakna sanningen” SvD 26/11-1997.)

(sl) liten bjällra. 1 om vacker och sexig flicka sedan 1940-talet. Ibland förstärkt till kalaspingla*. 2 testikelpung. 3 pinglor; kvinnobröst.

beteckning på en sexuellt överförbar sjukdom, som hålls vid liv genom att parterna smittar varandra växelvis.

(nyo) ”pinsam penis”. (SAO 2013)

(no sl) penis.

(barn) 1 det man pinkar med. ”— Vill du se min pink? sa Kerstin. Hon tog av sig de vita små trosorna. Jag visste hur en flicka såg ut men bara på håll.” (Martin, Kärlek 4/1965) 2 kiss, piss. Swedberg (1720-t) har pink; urina, lotium (urin) och pinkar; pissar. 3 i västerbottniska Byske menar uppgiftslämnaren (kvinna f 1918) att ”täije peinken” (tagit pinken) om kvinna som blivit gravid är ”ett grövre talesätt som används av män”. (Byrman 1989). Se också pick och pinka.

(barn) kissa, pissa.  Hellquist (1980) menar att ordet  kan spåras tillbaka till omkring 1640-talet. SO har "hist.: sedan 1651”. Hellquist jämför med danska pinke och tyska pinken, pinkeln. Han håller däremot inte med de ordforskare som menar att pinka är avlett av östfrisiska pink; penis. Förmodligen är pinka precis som kissa och sissa barnspråk för pissa. ”... pianisten Glinka pinkat, en pöl vid pianot...” (Hammarén 2003) "När han skulle kasta upp käringen på sig blev hon så rädd att hon pinkade på honom. Gasten blev rasande och kastade iväg gumman och sa: 'Jag ska hämta min bänk och mina verktyg, så ska jag göra dig tät'."  (Gustavsson, P 2021 sid 216) Några röster kring ordet: ”Pinka är småfånigt.” (man 30) ”Äckligt, gubbaktigt liksom pissa.” (kvinna 23) ”Slarvigt sätt att kissa.” (kvinna 28)  Pinka (dial) som betyder ungefär ”slå på metall med en hammare så att ett klingande ljud hörs”.

(åld o so)  SAOB om "person som drar omkring i landet och försörjer sig med att förtenna grytor o.d.; landstrykare". "Denna Bodil, 'Tyska Bodil', har lämnat en tillvaro som byggmästarhustru för att följa en grupp 'pinkare', också kallade tattare." (Lennartsson 1999)