kott
(euf) avföring. Nils Haglund (f 1930) minns att ordet användes i familjen på 1930-talet. Han härleder ordet från tyska Kot; smuts. Roger Hansson i Järfälla berättar att hans ”tidiga barndoms (ca 1950) uttryck för det som väl numera oftast kallas ’bajsa’ var ’göra kott’.” Jämför kotte.
(nyo) ”ha härlig sex utan att för den skull vara kär”. (SAO)
(sym) grundbetydelse något litet och runt. 1 kuk för likheten med t ex en grankotte. Smaska (snaska) kotte; suga kuk. Kotte; liten grabb, litet barn, som bl a går igen i slangens ”hon ska få en kotte”; hon ska få barn. Hos Lidaräng (1982) berättas historien om en man som ”aldrig kallades annat än Boren ’Borren’ sedan han en gång utpekats som fader till ett utomäktenskapligt barn och försökt komma undan faderskapet genom att duka upp en historia om en ’borre’, d v s kotte som fallit ned från ett träd och gjort flickan gravid”. ”Förresten hade han skickat bort jäntan för länge sen bara för att fröna inte kom från hans kotte.” (Kallenberg 1999) 2 testikel för likheten med t ex en tallkotte. ”Dra in kottarna för annars sitter de löst, var hennes öppningsreplik.” (Celander/Hörnfeldt 1993) ”Jag påstod att stjärnorna var lika stora som den helige Peters tallkottar och inte större, och att månen var en oäkta syster till solen.” (Aretino 2008) 3 kottepåse; pung*. Jämför påse. 4 avföring, skit. Släppa kottar; skita. 5 rulla kotte; runka.
annat namn på asfyxofili* efter den tjeckiske kompositören Franz Kotzwara som dog olyckligt 1791 sedan han, som ett led i en sexakt, bett en prostituerad hänga honom.
(sl) kuk. Livligt, vildsint barn.
(sym) kallas den som går omkring och nyper andra i rumpan. Ordet krabba är från 1500-talet och kommer ursprungligen från kravla, krabbla; röra sig långsamt.
(dial o ljud) om att harkla*, hosta upp slem, hosta och spotta. (OFS) Ordet finns också i finlandssvenskan.
(fsv) mnt krodenduvel, krodensone; djäfvulsk, förbannad, ond. "kraden forrädare äst thu." (Namnlös och Valentin. Utg. af G. E. Klemming 1846) Uppgift från Söderwall (1890).
(sl) liten, oansenlig kuk. Krafs; småpengar och andra värdelösa småsaker.
(rsv)svordom, ed. Enligt SO är kraftord belagt sedan 1810 och kraftuttryck sedan 1842. Jfr ty kraftausdruck med samma betydelse.
Nielsen (1952) om ”en värdelös humbugmedicin, som försäljes av sjukvårdsaffärer och kvacksalvare i syfte att stimulera könsdriften och bota impotens och frigiditet”. Jämför afrodisiakum.
(sl) 1 förhud. Även rullkrage, väpnarkrage. 2 pälskrage; hår på könsorgan.
(sl) smegma*. Se även smör.
(dial o ljud) vämjas, känna kräkningar, kräkas. (OFS 1860-t)
(sl) hästspillning. Krake; mager och utsliten häst. Se även mök.
(sl) Berg (1924) om bordell i 1890-talets Helsingfors.
omfamna, klämma. Fornsvenska krama; klämma hårt. 1 (sl) krama ur tuben*; runka. 2 (sl) krama ur svampen*; pissa.
(sl) ”masturbator”, enligt Thesleff (1912). Se även masturbera.
(lmo) Uarda-Akademiens Ordbok (Lund 1998) har prostitution.
(sl) 1 kuk. Kranen droppar, läcker. Av medellågtyska kran. Stolpe (1984) påpekar att kran är ett gammalt germanskt ord som betyder trana (Kranich på tyska). ”Vi har inte lånat det direkt från Hornborgasjön till badrummet utan via en mackapär som de gamle hade till att spänna sina stålarmborst med. Där vred man på en krona i stil med den på vår badrumskran, och den där apparaten kallades kran ’trana’.” ”Hörru, du har en bra kran därnere också!” (Delany 2009) Se vidare under kuk. 2 näsa. 3 knarklangare.