(sam) lust, begär.

(grekiska hieros; helig) att attraheras sexuellt av religiösa och heliga ting.

(grek) heligt bröllop. Ursprungligen om bröllopet mellan Zeus och Hera, idealparet som människorna skulle efterlikna. Numera är uttrycket en allmän religionsvetenskaplig term för en helig bröllopsceremoni, förenigen mellan det gudomligt kvinnliga och det gudomligt manliga. Heliga bröllop kan vara föreningen mellan två mytiska gestalter, två gudar eller mellan en manlig gud och en jordisk kvinna. Uppgifterna från Wikipedia.

(sl) från engelskan. Kuk. ”Högt torn”, säger man också om lång person.

(sl) kuk.

(för sl) kuk.

 (so) spanska för son av en hora! Jämför engelskans son of a bitch*.

(sl) ett snällt icke rasistiskt ord för mörkhyad person.

(euf o sk) Herre min gud! Uppgift från Ohlmarks (2004) med ex: ”Hille min gånn, du har bloat nesablo å skittat ner hele den nye rocken.” Hellquist (1918) har skånskans ”hille dö = ’de heligas’ eller ’helgonens’ död”.

(sk) helvete.  Danska helvede.

(sl) manlig bimbo*. Ung man som åtrås av eller betraktas som sexobjekt av äldre kvinna. ”... och av en James Bondfigur som liksom sin engelska förebild inte bara har license to kill utan också är en superpotent och parodiskt utformad himbo gestalt, för att låna ett nytt brittiskt uttryck, som kan lura trosorna av en medelålders sociologilektor från Lunds universitet.” (Larsson förenar spänning med djup. SvD 26/8-2002) Norsk slang har mimbo för manlig bimbo.

(svr) väldigt. "Himla är en mild svordom som används som gradadverbial. Det uttrycker grad av en egenskap som anges av det efterföljande adjektivet: himla bra, himla trevligt, himla dumt och så vidare." (Lars-Gunnar Andersson 2021)

(lmo) hemorrojder*.

fornsvenska himin, himil. Allmänt germanskt ord t ex engelska heaven och tyska Himmel. Ursprungsbetydelse ’något välvt’. Har ersatt ett äldre svenskt himmen; himmel som bl a finns  på vikingatida runstenar och är samma ord som engelskans heaven. 1 enligt Lars Gunnar Anderssons undersökning i Varför är det fult att svära? (1977) var det 8 % av de tillfrågade som menade att himmel är en svordom. Uttryck som ”Åh himmel!” kan således jämställas med åkallan av dess invånare Gud och Jesus i utrop som ”Åh Gud! Åh Jesus!”. Himmel används i utrop eller kraftuttryck som uttrycker häpnad, förskräckelse och förtvivlan. Det kan mildras till himmel och pannkaka eller som Carl-Gustaf Lindstedt (1921—1992) uttryckte det i en Casinorevy: himmel och plättar!  "— Döda! Vad säger du? Himmel och fasa! Död! (Almqvist 1839/1976) 2 (euf) fitta. ”Voj trevliga djävlar medmera att jag var avundsjuk på Härje där han stod som en grekisk gud på vykort med det rödglödgade ollonet på väg in i TappiNannas ändlösa himmel, vojvoj vilket gurgel!” (Pohjanen 2003)

(euf) nonsensord för pissa i stil med bimmelibim*.

se under.

(dial) begär, åtrå (efter någon). (OFS)

(åld) dävulen.  Sv dial knös; hin onde. Jfr fsv knös; troll, avskyvärd människa. "Bli rik som hin knese; bli rik som ett troll. (Studier i modern språkvetenskap, Uppsala 1898)

,

(euf) hin förkortning av hin håle; den hårde eller hin onde; djävulen. Hos Bellman (F E nr 51) finns också hin håken. ”Jämt med fingren han drilla och flög som hin håken.” Båda uttrycken med hos Swedberg (1720-t).  "Just nu får jag höra av Nordström att Strindberg är djävlig mot mig...!!? Då skall hin ta honom!"(Meidal 2022 s 169) Stolpe (1984) menar att hin är ett gammalt ord ( NEO har "hist.: sedan 1604") med betydelsen den andre. Vi har t ex hinsidan; den andra sidan. 

Ordet, som är gemensamt nordiskt, går tillbaka på fornnordiska hinn. Söderwall (1887) har hin; den, der, den andre och i svensk dialekt talas bl a om den arge, den elake, den fule, den lede, den sure, han värre, han värste. Man undviker här att nämna fan vid hans rätta namn, då man trodde att namnet i sig rymde något av kraften hos personen och saken. Hellquist (1918) anser att hin är en förkortning av hin håle, egentligen den hårde, då rd i vissa dialekter övergår till l.

Hellquist har också betydelsen ”den”  som bör jämföras med ”den och den” i uttryck som ”ta mej den och den”. Från att från början ha varit ett pronomen har hin ”fått sin betydelse ganska skärpt” och ”begagnas numera rent av som namn på djävulen”. Hin är annars en mycket försynt svordom, gångbar i de flesta sammanhang. För den som trots det vill mjuka upp ordet ytterligare finns omskrivningen hinken, med samma förhållande till hin som fanken till fan.