(euf) 1 inte som andra (sl); homosexuell. 2 andra, det (där) (euf); samlag. ”Du går in i hans vagn, tar emot en ring och låter honom kyssa dig! Det är ju en direkt inbjudan till . . . det där andra.” (Bolinder 2001) ”För att visa att jag ej är ond på dig, så vill jag göra det andra med dig.” (Hallenstierna 1972/1700-t) Se även under den, det.

(grekiska aner, genitiv andros; man och phaino; synas, visa sig) virilism, manligt utseende hos kvinnor. Se även viril.

(grekiska aner; man och philia; kärlek, vänskap, dragning till.)  Sexuellt attraherad av män.  Se även gynofil och androsexuell.

(grekiska andros; man och phobia; fruktan, skräck) (sjuklig) rädsla hos kvinnan för män. ”Hist.: sedan 1903”. (SO)  NEO har ”1904”.

(grekiska aner, genitiv andros; man, människa, förled: mans-, som gäller män) samlad beteckning på manliga könshormoner. Ibland ges antiandrogener som påverkar kroppens produktion av det manliga könshormonet testosteron* för att minska en tvångsmässig och svårkontrollerad sexlust.

(grekiska aner, genitiv andros; man, människa och gyne; kvinna) tvekönad person grekiska androgynos (mankvinna), dvs en person med en kombination av manliga och kvinnliga könskaraktärer. Enligt NEO ”"hist.: sedan 1779”. "Det rör sig om en slags pseudohermafrodism, aldrig om äkta hermafrodism*. Missbildade individer av detta slag är kryptorka, dvs testikeln blir kvar i bukhålan eller i ljumskkanalen, och de företer vissa yttre kvinnliga könskaraktärer. Pungen är dock utbildad och manslemmen slutar i ett perforerat ollon. Hos den androgynoide är den undre delen av genitalierna utvecklad i enlighet med den kvinnliga typen.” (Encyclopedia Erotica 1967)

”Med androgyn förstod man något besynnerligt, ja mystiskt. Man har trott, ser ni, — och man hade flera skäl för denna tro — att människan ursprungligen blott skapades till människa. Icke man, och ej kvinna, utan rätt och slätt människa; förstår ni min vän? Jag vet likväl icke, om med androgyn bör förstås en varelse, som är ingetdera könet, eller bäggedera.” (Almqvist 1834) Under antiken användes androgyni ofta nedsättande i betydelsen ”fegis”, en man som inte levde upp till tidens manlighetsideal.

(grekiska aner, genitiv andros; man, människa och logi; lära) läran om de manliga könskörtlarna och deras sjukdomar. Läran om mannens kön har försummats i jämförelse med gynekologin. ”Det finns faktiskt en manlig motsvarighet till gynekologi. Den heter andrologi. Det ska visst finns en professor i ämnet ... i Egypten, säger Stefan Laack. (sjuksköterska på RFSU) Ordet andrologi finns inte ens med i Svenska Akademiens ordlista.” (En stor sak. Ottar 3/97) SO har med ordet och ”hist.: sedan 1983”.

(grekiska andros; människa och mania; raseri, vanvett) tvångsmässigt erotiskt begär hos kvinnor. ”Såsom redan anmärkt kan könsbegärelsen hos somliga kvinnor vara så stark, att deras män icke är i stånd att fullt tillfredsställa den, ja den kan nå en sådan höjd, att den absolut måste betecknas som sjuklig.”  (Kress 1905) Se även nymfomani.

(grekiska andros; man, mimos; efterhärmare och philia; kärlek, vänskap) sexuellt intresse för kvinnor som imiterar män i klädsel och uppförande. Om intresset istället riktar sig mot män som klär och beter sig som kvinnor eller har genomgått könsbyte heter fenomenet gynemimetofili (grekiska gyne; kvinna).

(dial) Rietz (1867)  har ”anamma, i mildare svordom”. Han har också exemplet ”Djäveln andromma! anromma tokkä!” och jämför med drommer; djefvul”. OSD har antromma från Västergötland och Närke och ser likheter med anacka*.

(grekiska andros; man) är den som är förälskad eller attraherad av män. Se även androfil och gynofil.

(grekiska aner genitiv andros; man, människa och zoon; levande väsen, djur) djur tränade till sex med människor.

(dial) mildare kraftuttryck. Använt i Västergötland enligt OSD som jämför ordet med andromma* och antura*.

(dial) från Bohuslän. ”Anndöve mäj!”; förbaske mej. (OSD). Lars-Gunnar Andersson förklarar ordet i sitt Göteborgslexikon (2021) med att andöva är en roddteknisk term "för att hålla båten på plats mot vind och ström medan någon lägger eller tar upp nät." Och fortsätter han: "Ursprunget kan vara något i stil med prefixet an- i betydelsen 'mot' och häva. Man håller emot havets rörelse."

(sym) ett av många vackra blomnamn på kvinnans könsorgan.

(grekiska nekande an och eros; kärlek) avsaknad av könsdrift; brist på känsla i kvinnans könsorgan.

(dial) mildare kraftuttryck. Jämför anacka, anamma. Enligt OSD förekommer uttrycket i ”Bl, södra Sm, södra Ha och Nk”. Även fördömd, sabla. Avledning anfläskingor. ”Låt bli mig ella (annars) anfläskingor smöla (mosar) ja dej.”

(euf o svr) återfinns bl a hos Molin (1912) i berättelsen ”Kams”. Där utbrister lille Jonas Lundmark "fasiken, jädran, anfrätta, din karibel!*”, när han inte får bukt med en torrkokad kamsgryta.

(so) lån från medellågtyska anvechten och tyska anfechten. Enligt NEO ”hist.: sedan ca 1765”. Ordet, sammansatt av an och fäkta, betydde, enligt Hellquist (1980), tidigast ”angripa, anfalla om krig o. strid”. Och han fortsätter: ”som svordom utgår det från anfäkta, brukat om onda andar o. d., t ex djävulen”. Han jämför också med ”djävulens anfäktelser”.  "Anfäktadä, hong [hon] ha kaastat ut mina sko; Jäklar, hon har kastat ut mina skor." (Lundblad/Josefsson 2021) Ordet finns belagt i svenskan sedan 1555 och kommer från lågtyskans anfechten.  ”En riktig storsvärjare är kapten Haddock i Tintin. Han drar långa ramsor; bomber och granater, anfäkta och regera, vid alla apsvansade smådjävlars löständer.” (Sundström 1984) "Anfäkta och anamma debuterade i Tintinsammanhang i Karin och Allan B.Janzons översättningar från 1968 av De sju kristallkulorna, Solens tempel och Det hemliga vapnet." (Wahlberg 2020)