(dial) kvinnliga könsorganet. (ORB)

(sl) där o:et står för dasshålet. Vanligt om helbutelj (75 cl) sprit, men enligt Gibson (1978) även om WC, toalett.

(lmo) en sextionia* där partnerna har var sitt finger i varandras rövhål.

(lmo) kallades snabbt tillfredsställd kund hos prostituerad på den tid när det fanns 78-varvade och 33-varvade grammofonskivor. Se även  trettiotre.

fornsvenska siutan, siuttan, siwttan, sywttan. Här ed, svordom. ”Hist.: sedan 1839.” (SO) I SAOB är det äldsta belägget på sjutton hämtat från en versrad av Bellman (1770): ”[han] svor vid sjuttonhundra”. Sjutton förekommer antingen ensamt, det var som sjutton, eller som förstärkningsprefix, sjutton millioner (djävlar) eller för sjutton hakar. Sjutton kan tänkas ha påverkats av sju*, ett heligt och magiskt tal, men även av satan*, hebreiska schatan. Från början uttryckte räkneord som sjutton, aderton, hundra och tusen antalet djävlar, men i förmildrande syfte försvann djävlarna och kvar blev bara antalet.

Andra liknande uttryck är se på sjutton, ge sjutton i något och vara full i sjutton. Ännu ’finare’ än sjutton är avledningarna sjuttsingen, sjuttsiken i vissa trakter även sjuttingen. ”Nej för sjuttsingen!” ”Tacka sjuttsingen för det!” Glenn Welander från Lidköping har hört att sjutton syftar på de sju trappstegen upp till galgen. De kallades de sjutton djävlarna. Jämför fanningen, fasiken och hake.

se sjutton.

(sl) flört.

(åld so) odugling, stackare, kräk. "Jaaa - han kan sitta däroppe, den jädrans sjåten!" instämde Klas i Ulvamåla.  (En friarefärd ur Moberg 2023)

(dial) penis, enligt Lundblad/Josefsson (2021).

(euf) 1 här beteckning för kvinnans innersta, det som ligger ”djupare” än kroppen. ”Så trängde jag, för att uttrycka det fint, in i hennes själ och beredde mig att njuta av en ljummen, men ändå distraherande könslycka.” (Meurling 1973:2) 2 min själ är ett ordentligt kraftuttryck i Skåne, något som i andra delar av landet kan verka helt obegripligt. Uppgift från tidningen Vi (12/83) och artikeln ”Det är inte så dj-a lätt att svära...” Hos Bellman (F E nr 78) heter det: ”svor på sin tumme til kropp och til själ,/ På stunden slå Krögarn ihjäl.”  "Ja herre, försäkrade bodbetjänten, och min själ han kommer ut, så länge det finns en droppe i buteljen och en smula i  brödkorgen." (Blanche 1843/1976) Stroh-Wollin (2008) menar att min själ  ”bör ha ’missbrukats’ i början av 1600-talet ...”  och  ”att det dominerar bland de celesta svordomarna på 1700-talet och att det då haft ett rätt lågt stilvärde”. "Bakgrunden till uttryck som min själ , som förstärker eller understryker det sagda, är —bokstavligt talat— att man sätter sin själ, d.v.s. sin salighet, i pant på något: att det är sant, att man förvisso ska utföra en handling och liknande."  (Lundblad/Josefsson 2021) Enligt SAOB är det bedyrande min själ ett alternativ till minsann.

(euf) ligga för döden, dö. Saxon (1922) har ”själas dödsögonblicket (då själen lämnade kroppen)”. "Just när han sedermera låg på sin sotsäng, kom elden i hans gård, [så] att han måste umbäras och själas under bar himmel." (Linné [1700-t] 2022 s 96)

(åld) självtillfredsställelse, onani.  Danskan har selvbesmittelse med samma betydelse. Laqueur (2004) menar att ordet selfpollution (självbefläckelse) som synonym för masturbation var mycket sällsynt före tidigt 1700-tal. E W Wretlind (1905) säger att ”under detta namn förstås enligt regel väckandet af vällustiga känslor i könsdelarna genom onaturlig mekanisk retning. Själva namnet kommer av att ’man fläckar sig själf eller sina kläder med den framkallade säden’.”

Den danske läkaren Johannes Fabricius-Møller (1885—1968) menar att ordet ”självbefläckelse är mycket illa valt, ty det finns intet befläckande hos denna akt”. Men så vidsynt som denne läkare var det få kollegor som var ännu långt in på 1900-talet. Istället var yttranden i stil med Fredrik Kleveness’ (1906) de som dominerade debatten: ”Nerverna bli nämligen genom dina orena tankar uppretade på ett onaturligt sätt; och då — blott ett steg till! Förföres du af någon eller vågar du af dig själf att under de stygga tankarna reta din kropp om också blott litet, så vet du icke ordet af, förrän du sjunker i själfbefläckelsens kväljande last.”  ”… ännu i sömnen fortfar den olycklige att kämpa mot sin natur, men fåfängt; alltmer lockande, alltmer förledande blifva bilderna i hans dröm, retelsen blir alltmer oemotståndlig; han kan icke stå emot länge, och - själfbefläckelsen är fullbordad.” (Kress 1905)

Laqueur (2004) berättar att det fanns engelska läkare som ansåg självbefläckelse vara en större farsot än smittkoppor. ”Av de män som togs in på sinnessjukhus, mellan 1890—1905, var det 14 procent som fått ’självbefläckelse’ angiven som sjukdomsorsak. De ansågs ha blivit galna av för mycket onanerande. Två procent av kvinnorna på sinnessjukhus var intagna av samma orsak.” (Att beskära kvinnoliv. Ottar 4/97) ”Fram till dess jag var tjugonio hade jag aldrig onanerat, trots att jag frestats att göra det. När jag växte upp fick jag lära mig att onani var ’självbefläckelse’.” (Hite 1977) ”Sjelfbefläckelsen förvandlar en ung man till en utmärglad och förstörd ruin som står lutad antingen mot graven eller dårhuscellen, och den sänker honom i vansinnets mörka och avgrundslika natt.” (Ekman 1887)

"De sorgflorsomhängda, kiststoftsvarta orden last, hemlig ungdomssynd, självbefläckelse, självskänd-ning, sädesförlust, könssvaghet, mannakraftsförlust, ryggmärgsuppmjukning, hjärnmasseförlust, nervkraftsutebbning, pollutionsfara, förståndsomtöckning, sinnessjukdom, handsvett, ringar under ögonen, omgav i rödsvart magi den katafalk, där han själv låg utsträckt som det utsedda offret."  (Lo Johansson 1947)

Den tyske filosofen Immanuel Kant (1724—1804), som var närmast asexuell*, kallade självbefläckelsen för ”det vällustiga skändandet av sig själv, vilket sänker människan under djuren”. Se även under onani.

(euf) begrepp använt av den svenske psykoterapeuten och författaren Poul Bjerre (1876—1964) istället för det enligt honom olämpliga onani. Det var för övrigt Bjerre, som 1911 efter ett besök hos Sigmund Freud i Wien, introducerade psykoanalysen i Sverige.

(euf) onanist, onani.

 (sl) runk, onani. Även själveggelse, självförnedring, självförsvagning och självplock.

 se självbetjäning.

(euf) självtillfredsställelse, onani. Sen också autoerotik och narcissism.

(latin fello; suga) enligt den amerikanske sexualforskaren Alfred Kinsey (1894—1956) försöker en del unga män stimulera sig själva till orgasm genom att suga den egna penisen. Men bara två, tre på tusen klarar av denna form av masturbering som kräver stor smidighet och mycket träning. I början av upphetsningen är det svårt att böja kroppen tillräckligt men när orgasmen närmar sig kan det plötsligt lyckas. Se även fellatio.

(lmo) runk, onani. Att roa sig på egen hand.