FULA ORDBOKEN

självförälskelse

se narcissism.

självplock

se självbetjäning.

självplågare

(sl) onanist, en som hellre plågar sig själv än andra. Se även plåga.

självservice

se självbetjäning.

självsex, self-sex

 (sl) sex på egen hand; onani. ”’Smörgåsbordet’ erbjuder oändliga möjligheter till self-sex: röster att tända på, bilder att onanera till. Här kan män utveckla en slags sexualitet där avvisandet inte existerar. Men self-sex är bara en lösning för stunden, kanske i perioder när man saknar partner, eller när man fått barn.” (Vad vill hon ha? Ottar 2/96)

självtillfredsställelse

(euf) runk, onani. Länge ansågs självtillfredsställelse vara närmast en dödssynd och skadlig både fysiskt och psykiskt, men långsamt började en mer naturlig och vetenskaplig syn på fenomenet vinna insteg, och på 1950-talet var det möjligt att, som Johan Wintzell, i boken Sexualkunskap för ungdom (1953), förkunna att ”självtillfredsställelse ej längre var synd och fel”. ”Den på så sätt isolerade och avlägsnade synen hade en säregen intensiv charm som tvang mig till en ögonblicklig självtillfredsställelse.” (Nabokov 1984) Se vidare onani och tillfredställa.

självtäkt

(lmo) att våldföra sig på sig själv. Jämför våldtäkt.

Sjätte mannen

titel på en studie: The Sixth man (1961) om homosexuella i USA, vars författare Jess Stearn menar att ungefär var sjätte man är homosexuell.

sjö

(sym) 1 kvinnans könsorgan. ”Den metkrok* du sänkt i min sjö, får mitt sköte att skälva av njutning!” (Chorier 1967) 2 utlösning. "När den heta sjön vällde fram kände han det och spändes öm och hård." (Länsberg 1959)

sjöa å si

(sk) pissa så ymnigt att det bildas en sjö (pöl). Uppgift från Ohlmarks (2004).

sjöbergsplanare

(sl) Thesleff (1912) om ”gammal, förfallen hora vid västra slussporten (i Sthlm), där sådana hålla till om somrarna vid ’vedmottorna’ och supa”.

sjöen

(sl) ”som ett samlingsord för svordomar fast lite coolare än att svära”. (slangopedia.se)

sjögräs

(sym) fitthår. Se även gräs.

sjöhäxa, sjöjungfru

(sl) prostituerade som specialiserar sig på sjömän. Se även häxa och jungfru.

sjömansfitta

(sl) enligt slangopedia.se ”annat ord för Henriquatre skägg”.  Henriquatre, efter den skäggstil som den franske kungen Henrik IV (1553—1610) bar.

sjöstjärnan

(sym) samlagsställning där "personen med fitta  ligger på rygg och lyfter sitt vänstra ben över partnerns höft eller lår som ligger [...] Penis/dildo går in i fittan snett underifrån och båda kommer mycket bra åt att stimulera klitoris samtidigt." (Fittskrift 2021 s 184)

sjötermer

(sym) för samlag hos Hallenstierna (1972/1700-t): ”Ulla gick och så som capitainskan satt kvar kunde jag ej undgå att gå till segels (se segla) med henne. Detta var salig capitainens ordaform då han gjorde sin sak med henne. Hon lärde mig alla hans termer, brassa segel, fälla pliktankaret, röra på rorkulten, lovera, manoeuvrera m m. Ett var kölhala skutan, då han akterifrån entamerade (inträdde i) henne. För övrigt, då han ej nyttjade sina sjötermer, sade han allt rent ut på svenska såsom grovt folk brukar och hon var därmed ej nogräknad och log hjärtligt, då jag nyttjade hans plumpa språk. Efter hand sökte jag likväl reformera hennes smak däri och anförtrodde henne, att anständighet även under det oanständiga gjorde det hederligare och artigare.”

En annan 1700-talsförfattare som gärna använder sjötermer är John Cleland som i sin sedeskildring Fanny Hill (1749) berättar om den unge sjömannen som ”direkt och rättframt går ombord” och då Fanny protesterar när han tänker ta bakvägen utbrister: ”Bah! min kära, i storm duger vilken hamn som helst!”  Så småningom kommer de överens och Fanny talar lyriskt om ”den varma bredsida som så hurtigt skjuts rätt in i henne”. Vid ett annat tillfälle med en annan sjöman heter det: ”... vi hade ju redan avseglat, vinden var god och vi hade full last; och inte heller lät vi det dröja länge förrän vi fullbordat vår färd till Cythere och lossat vår frakt i den gamla hamnen.” Adams (1982) tar upp några latinska och grekiska metaforer inom sjöfarten för mentula*  bl a latinets clavus; rorpinne, rorkult.

skaalm

(dial) blotta sig. Jämför skælm. (ORB)

skabb

fornsvenska skabber gemensamt germanskt ord besläktat med skava och latin scabies av scabo; skrapa, skava, klia. ”Hist.: sedan 1430—50 (Fem Mose böcker).” (SO) 1 kliande hudinfektion som orsakas av skabbkvalster, vilka borrar sig in i huden och lägger ägg. Smittar vanligen genom sexuella kontakter. Vanligt förekommande vid könsorganen samt kring bröstvårtorna och på lår och stjärt. Behandlas med olika skabbmedel som mestadels utgörs av organiska fosforföreningar. 2 (so) homosexuell.

skabbhals

(åld so) snåljåp, slusk."De äro lortar och skabhalsar." (Magnus Lagerström: Molière, JBPde, L'avare eller den giruge, Sthlm 1731) Uppgift från SAOB.

TILLBAKA TILL TOPPEN