jungfruvatten
(sl) låta sitt jungfruvatten; kissa, pissa. Ofta om första vattenkastningen* på morgonen, som anses ”ren och jungfruelig”. SAOB (1935) menar att ordet är utdött och förklarar det med ”urin från ’ren’ flicka l. yngling”. Signaturen GB i Malmö vet att berätta att ordet var vid liv så sent som 1954, då han genomgick värnpliktig underofficersutbildning i flottan: ”Bl. a. tjänstgjorde jag på en minsvepare och hade där en stam u. off., stockholmare, som maskinistkollega. Hans vanliga uttryck för pissa var låta mitt jungfruvatten. Jag har inte träffat på uttrycket igen förrän i din bok.” (Oordboken 1989) Se även vatten.
(nyo) enligt SAO (2013) ”venusberg”.
(smn) kuk. Ofta i samband med ägarens namn, t ex Kalle junior eller Svensson junior. Från latinets junior; yngre till juvenis; ung.
(sl) är den utrustad med som pissar ofta. Se även blåsa.
(sl) 1 runk, runka. Ju-språk av runka, dvs de två första bokstäverna eller den första stavelsen i ett ord byts ut mot ju-. 2 pink, pinka. Thesleff (1912) har ”junka; mingere”, och menar, precis som Bergman (1929), att ordet är månsing. Även här är det fråga om ju-språk. Pinka = junka. Thesleff har också junkgrund; ”i behof af att urinera”. Nilsson (1937) har rävjunk; te, kaffe, även kallat räv- och skatpiss. 3 kuk. Sjödin (2017) har "manligt könsorgan" från engelskans junk.
(sl) pissoir*. Bergman tar i boken Skolpojksslang (1934) upp ordet som skolslang från Kalmar, men har samma år också med ordet i Ur en Stockholmsnasares ordförråd. Palm (1910) har junkmåjj; nattkärl, som han betecknar som förbrytarspråk. Sammantaget ett allmänt använt ord, där junk är ju-språk av pink. Se också junka och moj.
(euf) yppig i junoniska former; yppiga former till latinets gudinnenamn Juno. " Dessutom var hon, trots alla sina fördomar, sin okunnighet och sina begränsningar, naturligtvis, med sin ännu höga barm, sitt slarvigt slängande rödblonda hår, och sitt, tyvärr lite väl hårdsminkade ansikte, sin shalimardoft, och, framför allt, sina junoniska höfter, vad han brukade kalla 'en rasande snygg kvinna'." (Gustafsson, L 1986 s 232)
(fisv so) lantis, lantlolla, tönt, tölp, bondlurk, luns.
(för sl) knulla i invandrartäta områden. Även gå, springa och snatta, stjäla. Jämför juppas.
(dial) ha samlag. (OFS)
(fra) svära.
(fra) svordom.
(sl) kanske en förskönande omskrivning av jucka*. Det kan också vara fråga om ju-språk. Jussa skulle i så fall kunna tänkas motsvara fissa*.
(sl) knulla. Kontrollera, inställa. Enligt Langenfeldt (1947) militärslang rapporterat från Sandviken 1928. Kan också tänkas ha att göra med justera; tillfoga kroppsskada. Jämför kalibrera.
(åld so) "Samma dag stod Nils Jönsson för rätten och klagade att Anders kämnär sagt att han hade en jute uti sig och bad honom bevisa det eller stå sin rätt." (Stockholm 1524 hos Inedahl 2023). På den här tiden kallades danskar för jutar i Sverige ett skällsord så gott som något hänsyftande på ett fiendefolk.
(sl) knulla.
kuttan.* (vadkallasfittan.se)
(dial) djävul*. (ORB)
(sl) 1 fitta, klitoris. ”På myrrabergets krön reser sig din glimmande kronjuvel.” (Hästbacka: Till min älskade och hennes fitta. Subaltern 3/2006) ”I hur många genomusla filmer har man kunnat se din juvel bli genomborrad av hundratals anonyma kukar?” (Vàsquez Diaz 2008) 2 kuk. "Bastuhistorierna är många. De manliga kollegorna springer brölande med fritt dinglande juveler mellan havet och bastun på firmafesten i skärgården, medan den fullt påklädda kvinnan försöker se cool ut i baren." (Birgitta Forsberg: ...men därför tiger finanskvinnorna SvD 28 okt 2018.) 3 hedra juvelen; runka. 4 bröstvårta. 5 (kron)juveler; testiklar. 6 mödom. ”... förlusten av den juvel som vi kvinnor aldrig kan mista två gånger.” (Cleland 1964/1749) 7 Ingers (1977) har ”ironiskt använt ss. skällsord” och exemplet: ”Du e mej en skön juvel (lärare till skolpojke som fick flera varningar på en gång).”
(lmo) oskuld, sven, svendom. Man som helt saknar sexuell erfarenhet. Se även munk.