(smn) kuk.

(sl) klitoris*.

(euf) kuk. "I går frös du minsann inte. När du låg där och flöt och visade honom för hela världen." (Länsberg 1959) Se även henne, hennes.

se under hanrej.

(sym) könssekret. ”Kukhuvudet gled in mellan trånga läppar, det var sav och dagg och smekande honung.” (Möllerstedt, Kärlek 9/1968) ”Han använde munnen och fingrarna samtidigt, och jag kände att det rann mer och mer honung ut ur blomman på mig.” (Bjørnbœ 1967) Se även sekret.

(dial o euf) klibbig, söt vätska från exkrementer av bladlöss. Lössen suger i sig växtsaft från trädblad och får på så sätt i sig massor av socker som sedan kommer ut med avföringen. Det klibbiga bajset utgör en halkrisk när det hamnar på cykelbanor och trottoarer under träden.  Jämför dagg.

se grotta.

se klyfta.

förekommer som fittsymbol i emoji sammanhang. Se vidare under kruka.

(sl) från engelskan där det är ett mycket gammalt ord för prostituerad. Det  betydligt modernare hookup står i amerikansk slang  för snabba dejter och sexuella möten.  "Således konstaterar  bland andra  Justin Garcia att dubbelt så många amerikanska kvinnor som män anger att de hoppas på att en oförpliktigande hook-up leder till ett riktigt förhållande. Som han sammanfattar 2013 i American Psychological Associations tidskrift Monitor on Psychology, avslöjar flera studier samtidigt att unga kvinnor i långt mindre grad värdesätter sina hook-ups än de män de hookar med." (Att älska. Om kärlekens natur. SvD 17 juli 2021) 

(åld) horeri*.  "...när den ena parten warder beslagen medh bewijsligh hoordom..." (ur Den svenska kyrkoordningen 1571) 

(sl) kvinnobröst. Från amerikansk slang.

(dial) samlag bl a om ”olovligt och otidigt sänglag*”. (ORB)

(fisv) prostituerad. Även skällsord till kvinna.

(sl) rakt på sak knull utan förspel och andra finesser. Motsats hoppa av; avbrutet samlag. Även hoppa bredvid; vara otrogen och hoppa bock, hoppa i säng, hoppa runt; knulla. Se även säng. ”Sålunda minns jag, att jag en dag satt hos en familj på landet, där en liten flicka gärna ville ha en bror. Hon bad sin mor att få en, och när modern svarade undvikande, sade flickan helt naturligt på sin oförfalskade dialekt: ’Be far å hoppa på dej, så kommer det nog en bror!’” (Fabricius-Møller 1946) ”Mycket ytligt. Litet kyssande och kramande och så ett finger för att hetsa upp mig. Så kanske han rör litet vid brösten innan han hoppar upp på mig, och pang, så är det över.” (Hite 1977) Se även under springa på.

(dial) fläckig av snor. (OFS),

hak- o pattsprut. Se även PKHS.

fornsvenska hor och isländska hór, danska hor och fornhögtyska huor. Till en rot med betydelsen begära, önska. ”Hist.: sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen).” (SO) Ordet är besläktat med kär som är lånat från latinets carus. Till en rot med betydelsen begära, önska. I svensk lag fanns termen kvar till 1969. Hor var straffbart fram till 1937 och i lagtexten avsåg hor könsumgänge mellan en gift och en ogift person, s k enkelt eller enfalt hor, eller så talades det om dubbelt hor, dvs hor mellan två på varsitt håll gifta personer. Ända fram till 1780 var dubbelt hor belagt med dödsstraff och för enkelt hor gällde samma sak fram till 1653. Först 1937 avkriminaliserades horsbrottet helt. ”För första resans horsbrott dömdes Christina till 26 riksdaler och 32 skillings böter, men eftersom hon inte hade förmåga att betala, straffades hon istället med 20 dagars fängelse på vatten och bröd.” (Helgesson 2003) Och i kapitlet Guds lag i Arnberg m fl (2015) läser vi ur Kristoffers Landslag (1608): ”Then som hor bedriver med någon mans hustru, den skall döden dö, både horkarlen och horkonan, därför att han med sin nästas hustru hor bedrivit haver.” Jämför under hora, lönskläge och horsmål.

1 (sbst) prostituerad och i nutid även om lesbisk kvinna och som skällsord. "Hora fungerade som ett kvinnligt kodat uppsamlingskärl för alla egenskaper, beteenden och utseenden som samhället missaktade. I begreppet lades allt det som samhället fördömde: oärlighet, otrohet, tygellöst beteende. Det förknippades med tjuveri, supande och liderlighet." (Lennartsson 2019 s 255)

Fornsvenska hora av germanska horon; äktenskapsbryterska, sköka. Ett gemensamt germanskt ord t ex tyska Hure och engelska whore. Enligt Paros (1984) går whore tillbaka till 1100-talet (gammalengelska hore). Han säger vidare: ”En gång var det ett fint ord, en eufemism för ett annat uttryck som för länge sedan är glömt. Hon (horan) är släkt med lat carus; kär. Men som alla bra eufemismer föll ordet så småningom i vanrykte.” Ur latinet har sedan utvecklats indoeuropeiska karo; kär, älsklig. En annan möjlighet är att härleda ordet från urgermanska khoraz; den som åtrår.

Enligt Anna Dahl, Sthlm betydde ordet hora ursprungligen ”hon som går utanför huset” och en sådan kvinna var ”på sin tid fredlös och brukade alltid våldtas innan hon dödades.” Svahn (1999) menar däremot att ordet var negativt laddat redan då det bildades (belagt i skrift på 1300-t) och att det utgår från ett adjektiv med ungefärlig betydelse lysten.

Ordet var fordom den gängse termen även i officiella sammanhang. Så talas det t ex i Gustav II Adolfs krigsartiklar på 1600-talet om att ”Inga horor skole lijdas i Lägredt.” Enligt Rietz (1867) kan ordet möjligen vara besläktat med fornhögtyska horo, horaw; träck, smuts. En annan möjlighet är att härleda ordet från svenska hyra (latin mercede, conducere; förtjäna) precis som i fallet med meretrix; sköka* av merere; förtjäna. Ytterligare en tolkning är att ordet kommer av latinets hora; timma, dvs den tid den prostituerade ägnade kunden. Ernst Brunner har i sin Fukta din aska (2002) ordet hämthora som han i brev säger sig ha ”stött på några gånger i bellmaniana utan att fenomenet närmare beskrivits”. Det troliga är att horan ifråga hämtades upp från gatan och togs med hem, vilket följande citat ur boken tyder på: ”Han kom trapporna upp med hämthora, tillslöt dörren, reglade på insidan, pustade kraftigt i brasan, föll omkull, fnissade.” I artikeln Gammal svenska på modernt vis (Språktidningen 1/2002) säger Carina Burman: "Det händer också att jag hittar på ord, som "hämthora, inspirerat av hämtpizza." 

På 1700-talet var hora den gängse beteckningen för ogift mor. Hora kom att beteckna både ”byhoran”, hon som tog emot män mot betalning i någon form, och kvinnan som fött barn utom äktenskapet. Ordet hora anses idag, både bland män och kvinnor, som ett frånstötande och nedsättande ord. Enligt Bolle i Martinsons Nässlorna blomma (1948) är hora ett tadlande och fult ord som aldrig kan låta annat än smutsigt. I enlighet med langobardisk lag (från 1000-talet) fick man böta 20 solidi om man grovt förolämpade en kvinna genom att kalla henne hora. Och när två kvinnor i tyska Westheim am Kocher kallade varandra ”böse Hure” (usla hora) och ”Mönchshure” (Mönch; munk) fängslades de först och utvisades sedan ur landet. (Noterat hos Duerr 1996.)

I "Alla horors slut" ges en osminkad bild av horlivet i 1700-talets Stockholm. Här följer några utdrag ur den långa skildringen som illusionslöst beskriver en horas tillvaro: "Horornas nöjsamma arbete i Stockholm/ Skåda sin fitta, sitt arshål gnugga glad/ Vakna vid sin nattstol och sin påtta i parade/ Rakla, spåtta, rapa, fierta, snyta ibland/ Sig uti en smutsig kåft med helt beskitna band. /Vrida och vända en sur och skråflig kropp/ Åter snyta sig och fisa vräka sig sen opp/ Rifva sig i röfven och sen fittan klå/ Pläka där utur ett dussin flatlöss eller två./ Sen runka kukar och släppa röfven till/ En i fittan en i munnen röfven knulla vill/ Slika kåddor kyssa kukar, tänk hvad för slåt/ För all runkning, knull och kukning äntlig få en plåt. (R. C. Wallén volym 56, band 8 1767 s 268) 

Men det förekommer också en och annan positiv röst för hora: ”Det är ett uttryck som, enligt mitt tycke, nästan helt förlorat sin kraft som skällsord. Ordet i sig självt är vackert att se på. Jag har alltid tyckt om ord med o:n i. Som benämning på män och kvinnor som bär upp ’världens äldsta yrke’ är det okay tycker jag.” (24-årig kvinna)

I Dalarna talade man förr i världen om att någon ”blir hora”; om ung, ogift flicka som blivit havande. Horunge var då det barn som fötts av en dylik hora. ”Då horade du med krämarlandet Kaldeen, horade ideligen, men inte heller nu fick du nog. Hett brann ditt begär, säger Herren Gud, när du likt den fräckaste hora gjorde allt detta, när du inrättade din offerhöjd vid varje korsväg och anlade din kulle på varje öppen plats. Men till skillnad från andra horor tog du inte betalt.” (Hes 16: 29—31, Bib 2000) ”O, vilket vackert mönster!/ Tre ho-r i ett fönster” . (Wallenberg 1781/1960) Inom hotell- och restaurangbranschen användes förr verbet hora bland de anställda i betydelsen slita hårt för förtjänsten eftersom man ofta fick lön efter hur mycket som såldes och hur mycket dricks man fick in.

Ordet hor(a) förekommer i slangens horakvariet; Vanadisbadet i Stockholm, horambulans; raggarbil, och horkasse; bordell. Dalnäs (2014) menar att ordet kommer från spanska casa de puta; och han översätter det med hamnbordell. Förekommer också rikligt i ordböcker från 1600- och 1700-talen, där det talas om hoor, hora, hoorehus, horohus, horerij, hoorkarl och hoorkona, vilka senare ”bedrifva hordom”, ”giöra hor” eller ”lefwa i hordom”. Swedberg (1720-t) strör rikligt med horord omkring sig eller vad sägs om hor, hora, horachtig(t), horar, hordom, horeri, horisk horkarl, horkona, horobarn och horohus. Som verb i betydelse bedriva hor, knulla. ”Genast insåg Hearn att Conn inte alls horat ihop med generalerna Simmons och Caldwell i Washington.” (Mailer 1982/1948)

Bland många av dagens ungdomar används hora så flitigt att ordet slitits ut och förlorat sin tidigare kraft. En 15-årig grabb i en Stockholmsskola sa till mig att han använde ordet som tilltalsord: ”När jag inte vet vad tjejen heter ropar jag hora efter henne.”

I sin Ungdomsspråk (Uppsala 1994) menar Ulla-Britt Kotsinas att hora av ungdomar mer betraktas som slang för flicka än som ett skällsord. ”Ibland fungerar de, (orden hora och slampa) menade tjejerna, som en social, kamratlig gest, ibland som en uttalad stigmatisering. Dessutom ansåg de att orden visserligen låter illa, men att de används så mycket att de till viss del förlorat i kraft. ’Man säger det ju hela tiden, så det betyder ju inget längre,’ påpekade Veronica. ’Kom nu hora så går vi! Sådant kan man säga utan problem’!” (Johansson/Lalander 2003) ”Det förekommer att flickorna kallar varandra för hora vänskapligt. En latin-amerikansk ung kvinna berättar att hon och hennes kamrater brukar säga: Vilken liten hora du är till varandra, ungefär ’vad listig du är’.” (Frisell 1996) Även killar kan kallas hora idag. Det tyder på att ordet inte längre är könsbundet och att det börjar få en ny innebörd och funktion i svenskan.

Regeln tycks vara att när man använder hora och andra sk fula ord när man talar om och med sina vänner så menar man inget illa. ”Hora är väl inget. Det är värre att bli kallad fet.” (fjortonårig högstadieelev) I killarnas fall kan fula ord användas för att iscensätta maskulinitet samt för att upprätthålla nära relationer mellan sig. En 15-årig elev i Eslöv åtalades i januari 1998 för att ha kallat sin lärarinna för ”jävla hora”. Eleven dömdes till böter och fick dessutom betala 500 kronor i skadestånd till lärarinnan. Enligt Brottsbalken 5:3 är det brottsligt att kalla någon för t ex hora.

Lindström (2002) anser att orsaken till att ordet hora håller på att bli ett frekvent skällsord bland unga, delvis måste ses mot bakgrund av hur motsvarande ord används i kulturer varifrån många invandrare kommer. På många håll i världen uppfostras unga män till att se sexuellt frigjorda kvinnor som just horor. Det rör sig alltså, menar Lindström, om en betydelsedefinition; här betyder hora en kvinna som själv bestämmer över sin sexualitet. Och i den betydelsen av ordet ligger det inget fult för merparten människor. Om alla kvinnor reste sig som en man och ropade att de var horor allihopa hade man helt tagit udden av ordet. Om alla kvinnor glatt kallade sig horor, vem skulle då kunna använda det som skällsord? Men, säger Lindström, ”problemet är bara att hora för oss svenskfostrade utvecklat en specifik betydelse och syftar på ’prostituerad’. Verbet att hora innebär att sälja sig för pengar eller andra förmåner. Denna luddighet i själva betydelsen gör att en ’adoption’ av ordet nog tyvärr är rätt orealistiskt att tänka sig.” Hora kallas också den låga vagn man ligger på vid reparationer av bilar.  2 hora (vb) att ha sex med någon annan än den reguljära partnern, t ex utanför äktenskapet eller annan lös förbindelse. ”Hist.: sedan 1585.” (SO) "Düben var i ryska fångenskapen kvarhållen. Erik Benzelius [sedan arcieb.] horade med hans fästmö, det alla visste." (Linné [1700-t] 2022 s 63) 3 hora (sbst); mjölkört och dubb, dorn att sätta i smidesjärnet. Uppgift från OFVG. 4 hora (so) enligt Falk (2011) ”liderlig person”. 5 (sl) i  ortens hora.  "När ditt ex gått till en ny kille direkt." (slangopedia.se) 6 slå en hora; göra en u-sväng med ett fordon.