(sl) kallas Hornstull på söder i Stockholm. i Språktidningen (nr 7/ 2022 s 15) berättas att en man i Skövde inte får ta Horan som ett av sina förnamn. Skatteverket avslår ansökan då namnet anses olämpligt: "Horan är bestämd form av ordet 'hora' och är ett allmänt känt skällsord som kan väcka anstöt ur allmänhetens synvinkel. Din ansökan kan därför inte godkännas."  Myndigheten tog inte hänsyn till att mannen inte tänkte använda Horan som tilltalsnamn.

(sl) när man snabbt vaskar av de intimaste delarna över ett handfat eller med hjälp av en  blöt handduk eller trasa.

(åld) enigt Lennartsson (2019 s 128) "var  horbaler ett etablerat och välkänt förfaringssätt att bedriva könshandel på i 1700-talets Stockhom". Wistrand (1843) skriver i sin historik över bordellväsendet i Sverige att kaffehus, krogar och maskeradbaler anordnade till synes anständiga dansnöjen som i själva verket var arrangerade möten mellan män och kvinnor. Det var i början av 1700-talet  som man började tala om baler som en tillställning för eliten. Snart spred sig dock företeelsen till de breda folklagren och förlorade med det sin prägel av utvaldhet. "Horbaler och maskerader som nöje, organisationsform och täckmantel för vad vi skulle kalla prostitution förekom runt om i staden och i dess utkanter, på krogar, teatrar och utvärdhus, i slott och koja." (Lennartsson 2019 s 128) "Säg du korplika flåck, lik svart till siäl som kropp/ Som menlös bållhus ro af afvund dierft förtalar/ Men på en Kungsholms krog anställer hore baler." (C S Wallén Samling af swenska visor 1767)

(fsv)  fno hórbarn. Oäkta barn. "ärin i vtan disciplinam, tha ärin i ikke äkke ashol barn, vtan rät hoor barn. (Boneventuras  Betraktelser öfver Christi lefverne. Utg. af G. E.Klemming1860)

(so) allmänt om kättjefull, lösaktig, otuktig man som springer efter kvinnor. ”Hist.: sedan 1732.” (SO) "... hennes make hade visserligen varit en horbock men han var samtidigt en ganska ömsint far som tog en stor del i omsorgerna om barnet..." (Houellebecg 2019) Jämför bock och tyska Hurenbock.

(sl) prostituerad homosexuell man. Se även under hor och bög.

(sym) en litterär genre "som har med akten att begå hor att göra — och att denna diktning är inpyrd av könsglosor, inte sällan i form av nu utdöda svordomar." (Kommen, o knullare, kommen med mig. Daniel Möller i  Understrecket (SvD 30 mars 2022). Prov  på hordiktning finns bl a under uppslagsordet nifichera.

(åld) otuktigt leverne, skörlevnad*. Söderwall (1888) har hordomber, hoordoomber; hordom, äktenskapsbrott och " nar en quinna var gripin i hoordom [in adulterio)" (Bonaventuras Betraktelsern öfver Christi Lefverne. Utg. af G.E. Klemming 1860)

(fno) hordom*.

(sl) som raggardusch* fast finare och noggrannare och med hjälp av  våtservetter.  

(dial) hora. "I fjol feck jä sitje på kantora mä' a Tore./ I år fär jä gå som e utpeka hore." (Svensk Folkpoesi 1991)

(åld) ordet förklaras hos Thunander (1992): ”Nu befinnas många, skrev lagkommissionen 1665, som för någon ringa vinst och båtnad prostituera sina egna hustrur, barn och tjänstepigor och i sina hus hålla horekrog. Sådana ’horehyllare’ borde inte tålas bland ärligt folk utan skulle enligt kommissionens förslag förvisas från häradet och staden.”

(åld so) ”man som springer efter lösaktiga kvinnor”. (Falk 2011)

(åld) horunge*. (1600-t) Se även kläpp (2).

(dial) skäver; engelska sjukan. ”En kvinna som fött barn utom äktenskapet ansågs kunna sätta sjukdomar på barn. ’Horeskäver’, engelska sjukan, var en sådan. Därför stängde man dörren om hon försökte komma in i någons hem. Det var ett sätt att säkerställa att hon inte kom in i gemenskapen igen, utan behöll sin marginella status.” (Dahlgren 2013)

(åld so) "At Hustru Jingeborg ... kommit in och sagt till Britta, Du sitter rätt vacker du horeslid, hora, täfva och tiufkona." ( SAOB från Växjö Rådhusrätts Protokoll 1737)  Se också täva och kona.

(åld so) horunge*. (1600-t) Se även skökoson.

(åld so) hallick. (se do)

(so) hora från Dimbo i Västergötland.