(euf o sk) Herre min gud! Uppgift från Ohlmarks (2004) med ex: ”Hille min gånn, du har bloat nesablo å skittat ner hele den nye rocken.” Hellquist (1918) har skånskans ”hille dö = ’de heligas’ eller ’helgonens’ död”.

(sk) helvete.  Danska helvede.

(sl) manlig bimbo*. Ung man som åtrås av eller betraktas som sexobjekt av äldre kvinna. ”... och av en James Bondfigur som liksom sin engelska förebild inte bara har license to kill utan också är en superpotent och parodiskt utformad himbo gestalt, för att låna ett nytt brittiskt uttryck, som kan lura trosorna av en medelålders sociologilektor från Lunds universitet.” (Larsson förenar spänning med djup. SvD 26/8-2002) Norsk slang har mimbo för manlig bimbo.

(svr) väldigt. "Himla är en mild svordom som används som gradadverbial. Det uttrycker grad av en egenskap som anges av det efterföljande adjektivet: himla bra, himla trevligt, himla dumt och så vidare." (Lars-Gunnar Andersson 2021)

(lmo) hemorrojder*.

fornsvenska himin, himil. Allmänt germanskt ord t ex engelska heaven och tyska Himmel. Ursprungsbetydelse ’något välvt’. Har ersatt ett äldre svenskt himmen; himmel som bl a finns  på vikingatida runstenar och är samma ord som engelskans heaven. 1 enligt Lars Gunnar Anderssons undersökning i Varför är det fult att svära? (1977) var det 8 % av de tillfrågade som menade att himmel är en svordom. Uttryck som ”Åh himmel!” kan således jämställas med åkallan av dess invånare Gud och Jesus i utrop som ”Åh Gud! Åh Jesus!”. Himmel används i utrop eller kraftuttryck som uttrycker häpnad, förskräckelse och förtvivlan. Det kan mildras till himmel och pannkaka eller som Carl-Gustaf Lindstedt (1921—1992) uttryckte det i en Casinorevy: himmel och plättar!  "— Döda! Vad säger du? Himmel och fasa! Död! (Almqvist 1839/1976) 2 (euf) fitta. ”Voj trevliga djävlar medmera att jag var avundsjuk på Härje där han stod som en grekisk gud på vykort med det rödglödgade ollonet på väg in i TappiNannas ändlösa himmel, vojvoj vilket gurgel!” (Pohjanen 2003)

(euf) nonsensord för pissa i stil med bimmelibim*.

se under.

(dial) begär, åtrå (efter någon). (OFS)

(åld) dävulen.  Sv dial knös; hin onde. Jfr fsv knös; troll, avskyvärd människa. "Bli rik som hin knese; bli rik som ett troll. (Studier i modern språkvetenskap, Uppsala 1898)

,

(euf) hin förkortning av hin håle; den hårde eller hin onde; djävulen. Hos Bellman (F E nr 51) finns också hin håken. ”Jämt med fingren han drilla och flög som hin håken.” Båda uttrycken med hos Swedberg (1720-t).  "Just nu får jag höra av Nordström att Strindberg är djävlig mot mig...!!? Då skall hin ta honom!"(Meidal 2022 s 169) Stolpe (1984) menar att hin är ett gammalt ord ( NEO har "hist.: sedan 1604") med betydelsen den andre. Vi har t ex hinsidan; den andra sidan. 

Ordet, som är gemensamt nordiskt, går tillbaka på fornnordiska hinn. Söderwall (1887) har hin; den, der, den andre och i svensk dialekt talas bl a om den arge, den elake, den fule, den lede, den sure, han värre, han värste. Man undviker här att nämna fan vid hans rätta namn, då man trodde att namnet i sig rymde något av kraften hos personen och saken. Hellquist (1918) anser att hin är en förkortning av hin håle, egentligen den hårde, då rd i vissa dialekter övergår till l.

Hellquist har också betydelsen ”den”  som bör jämföras med ”den och den” i uttryck som ”ta mej den och den”. Från att från början ha varit ett pronomen har hin ”fått sin betydelse ganska skärpt” och ”begagnas numera rent av som namn på djävulen”. Hin är annars en mycket försynt svordom, gångbar i de flesta sammanhang. För den som trots det vill mjuka upp ordet ytterligare finns omskrivningen hinken, med samma förhållande till hin som fanken till fan.

(sl) kuk. Lågtyska hingest (tyska Hengst).  Till en rot med betydelsen snabb.  Hanne hos hästdjur som hästar, åsnor och sebror. ”Jag kände att jag hade en hingst mellan benen nu och hon rörde sig lätt fram och åter, som i en stilla dans.” (Karl-Axel Häglund, Kärlek 4/1965) ”En hingstkuk i din hand/ du själv det flåsande stoet. (Twilling 1967)  ”...han är hängd som en hingst och den går ända ner till kulorna ...” (Salten 2009  

I Jeremia (5:8) heter det i Bibel 2000: ”De är brunstiga kåta hingstar, de frustar efter andras hustrur.” Även hingst; liderlig mansperson, förförare och tysk slang Hengst; viril man i  ”der alte Hengst”; den gamle bocken. ”En högst eftertraktad vandringspokal bland alla tjejer. Gillade att ha initiativet när de hade sex. Vacker, stark, vältränad, en påsättare, en hingst som behärskade alla gångarter.” (Persson 2005)

(sl) knulla. Jämför hingst.

(sl) sparka hinken; dö.  Grose (1785) har to kick the bucket; to die.

(euf) svordom. Förhåller sig till hin* som fanken till fan.

(euf) mödomshinna*. ”Huru därmed än må förhålla sig, hos den okränkta jungfrun finnes det en sådan hinnflik, som måste sprängas, om ett samlag skall kunna äga rum.” (Kress 1905)

(sl) bög. Jämför hintare.

(fisv) hintare; bög. Hindu i litet mjukare form. På finska hintti.  Uppgift från journalisten Göran Ek som antar att ursprunget är tyskans von hinten; bakifrån, som i formen bakifrånfumlare. Ek menar att ordet "kanske är det mest använda för den sortens avvikare i Finland”. OFS har hintare; pederast*.

(förb spr)  Thesleff (1912) har  ”djäfvul, även som skällsord”. ”Din schavbiga hio.” (Strix 1908)