(nyo) ”när en kvinna tror att hon skall komma utan att hon gör det. Detta kan ibland störa processen men också bara vara något som passerar förbi”. (SAO 2013)

(nyo) ”när en person uttrycker sig oskuldsfullt om sex men visar sig vara en jävel i sängen”. (SAO 2013)

(sym) könsorgan. " Varken det eller det faktum att något djävulskt fyrkantigt litet föremål av det ena eller andra slaget, som hade råkat falla från Amelies sybord när det nyss välte, kunde hindra Bernard från att med hörbara stönanden och rop njuta av situationen. Icke olik en romersk centurion styrde han sitt skepp genom stormen." (Gustafsson, L 1986 s 239-40) Erotikens historia (del 2) har skepp som symbol för kvinnans könsorgan.  Se vidare sjötermer.

(sl) kuk.

(dial) skit. Enligt Rietz (1867) använt i Väster- och Östergötland om smuts och lort.  Fornnordiska skitr; träck, och uttryck som skethål; arshål och ur-sketa; häftig diarré som gör den drabbade utsketen, dvs blek och mager. Ett annat numera utdött ord för diarré är sketsjuka. En sketåkare var, enligt samma källa, en som flackade omkring och därmed visade att han var en dålig människa. Skettna var att orena. ”Jag sulle la hälsa på pastorn, men dä får la vära, för jak ä lika sketig om hännera som om föttera.” (Västgöta-Bengtsson 1993) I göteborgskan t ex  är det vanligt med sketbra, sketabra  när något är skitbra.

1 (sl) skithus, toalett.  2 rumpa, arsle.

(dial) äldre uttryck för brännässlor som växte sig stora och kraftiga utanför den tidens utedass och som späda kunde användas till sallad.

(dial) potta, nattkärl. Jämför äldre tyska Scheissbutte;  nattkärl, behållare i nattstol*. Bytta = kärl.

(dial) skitig, usel.  NEO har ”hist.: före 1520; fornsv. skitin, sv.dial skit(t(en, sket(t)en; till skit”. Sketen används som adjektiv och ordet är bildat till verbet skita.  

(dial) Lars-Gunnar Andersson (2021) har  betydelsen renhållningsarbetare med förklaringen: "Person som hade det föga  avundsvärda arbetet att tömma dasstunnor på utedassen och forsla skiten vidare." Se även Budapest, chokladgubbe och nattman.

(dial) Västgöta-Bengtsson (1993) har ”förargligt, retsamt ord”.

se skitränna.

(sk) hårväxt kring könsorgan och analöppning. ”De sitter som ärter i sketskägget, å ja får inte väck eländet me papir.” (Ohlmarks 2004) Se även skägg.

(dial) skita på sig. Jämför skedblad tunt.

(am sl) asiatisk prostituerad med främst västerländska kunder.

1 (sym) fitta i uttrycket sticka svärdet i skidan. ”Gång på gång försökte han få in sitt vapen i skidan, men misslyckades.” (Morton 1983) Se även svärd och vapen. 2 (sk o vb) skida; skita.

(sk) skitnödig.

(sk) skitnödig.

(åld) allmänt skällsord till kvinnor. (1700-t)