vittu
(fi) fitta. Ordet inlånat från svenska fitta i finskan och finlandssvenskan. Vittu är också ett av de fem huvudsvärorden i finskan. Övriga är helvetti (helvete), Jumalauta (Herre Gud), perkele (djävulen) och saatana (satan). ”Uti hennes vitto vi/ hela gurkan stoppa i/ så den flög ut o när man slog’na uppå magen.” (Gurkavisan)
Ljung (2006) har med bl a Haista vittu; lukta på fitta och Vedä vittu päähäs; gå och dra en fitta över huvudet. Enligt Helena Halmari (Maledicta 13/1997—2004) går meningarna isär i Finland om vittu eller pillu* är det ”fulaste” ordet för fitta. Enligt samma källa lyder ett av de värsta förolämpningarna på finska: vedä vittu päähäs!; dra upp fittan i skallen! och på skolgårdar i landet hörs ofta voi vittu!; åh, fitta! ”Han spände ansiktet när det var nära att moståndarlaget gjorde mål och när de förlorade sa han voi vittu. Voi vittun vittun vittu. När matchen var över andades han ut.” (Alakoski 2006) Voi vittu kan också översättas med åh fan eller men jävlar!
Med utgångspunkt i Mikael Niemis storsäljande roman Populärmusik från Vittula (2001) heter det i artikeln ”Alla jublar inte över Pajalas ’fittprojekt’.” (SvD 17/10-2005): ”Även om de flesta Pajalabor tycks vara stolta över att romanen rönte sådan framgång, upplevdes det inte enbart som positivt att kommunen satsade så mycket kraft och pengar på att marknadsföra Pajala med just Vittula. På finska betyder nämligen ordet fitta.”
(ty) knulla. Bornemann (1971) har vitzeln eller fitzeln för att ha samlag.
(latin viviparus; som föder levande ungar, av vivus; levande och pario; föda.) levandefödande, fortplantning som innebär att embryot utvecklas inne i moderns kropp och får näring och syre från någon form av moderkaka. Alla däggdjur, utom kloakdjur, är vivipara. Se även kloak, ovipari och ovovivipari.
person som ägnar sig åt ett vilt nöjesliv. Franska viveur; vällusting till vivre; leva. Enligt NEO är ordet "hist.: sedan 1885”. "På balen ('Expeditionsbalen' på Stockholms slott 10 april 1768) återfanns det njutningslystna seklets fanbärare, fyllehundar och glädjeflickor, rusiga av vin och backanalisk yra. Här festade vivörer, kurtisaner och kopplerskor för stunden, för ruset och begäret — och förtjänsten." (Lennartsson 2019) Se även horbal.
(sl) kuk. Från engelska wobbler; slingerbult.
(engelska voluntary; frivillig+ celibate; celibat) sägs en person vara som frivilligt avstår från sex. "Men som frivillig celibatör*, eller volcel, känner jag ingen som helst släktskap med Rodger och den aggressiva incel-rörelsen." (Carl Cederström: En celibatörs bekännelser. SvD Kultur 23/2-2020) Se även incel.
(fno) hästkuk. Ljunggren (2014) har ”bokstavligt avelshästens penis”. Återfinns idag i norskans volse; tjock, lång muskel, tjock figur. Jämför svensk dialekt volster; bula, utbuktning och engelsk dialekt weal; penis. ”Här kan ni se/ en lem som skurits/ från hästens fader./ För dig, piga,/ må Völse/ leva upp/ mellan dina lår.” En hednisk rit där en man går runt bland gårdens kvinnor med en avskuren hästlem i handen. Skildrad hos Harison/Svensson (2007). ”Völse är den vid höstslakten styckade gårdshingstens penis som bevarades av husfrun i en duk tillsammans med lök och lin vilket konserverade hästpenisen. Dessutom ger denna behandling Völse en tillväxt i kraft så ’han kan stå hos husmodern om hon så vill’. Varje kväll går Völse ett varv runt stugan, ur hand i hand, och den som håller i Völse läser eller sjunger en sexuellt anspelande strof över den.” (Ljunggren 2014)
Ström (1967) skriver att när Völse placeras i husbondens knä, uttalar kvinnan (husfrun) följande formel: "Ökad (styrkt, tillväxt) är du Völse och tagen fram, styrkt med lin och strödd med lök; må mornir mottaga detta offerstycke, men du bonde, tag själv Völse till dig.” ”Att hingstlemmen har ett namn är en frappant omständighet. Det visar hur personligt den uppfattats. När Völse om kvällarna går ur hand i hand förmedlar han sin animala alstringskraft till omgivningen och bidrar till hushållets trivsel och välstånd. Av allt att döma har han uppfattats som en animal manifestation av fruktbarhetsguden själv, som gudens materialiserade avlingskraft. Närmast kan man tänka sig Völse som en uppenbarelseform av guden Frey, vilken avbildades med en väldig priap*.” (Ström 1967)
(sl) slå en volt; knulla. Luftsprång från italienska volta; vändning av latin volvere; vrida.
(sl) gå på volten; ”förbereda coitus*”, enligt Nilsson (1937).
(lat) kroppslig och andlig njutning. ”I tadlande mening just vällust, sinnliga lustar eller som Swedberg säger i Syraks bönepsalm den stygga otukten. I pluralis betyder ordet lustbarheter. Cicero personifierar det till vällustens gudinna. Men det kan också brukas som smekord: mea voluptas — min söta.” (Bengt Wahlström i Jesper Swedberg — en antologi 2008) "Folk skulle inte förstå att det handlat om kärlek, spekulerar hon, utan bara skylla deras rymning på 'vällust', lust voluptuous, och fruktan. (Cullhed 2025 s 281)
se vulva.
(sl) enligt slangopedia.se rör det sig om en svensk version av wallah (se do). Enligt samma källa är ordet skapat av tre svenskar som tyckte wallah lät löjligt och därför ersatte det med volvo.
(sl) mycket vulgär*.
(lat) plog, penis. Även om kvinnans blygd* enligt Chorier (1967).
se under spy.
(latin vomere; kräkas och grekiska philia; kärlek, dragning till) att tända sexuellt på att både se andra kräkas eller att man kräks själv.
(sym) underland, fitta.
(nyo) enl SAO (2013) ”att runka tillsammans”.
(sl) fitthår. Fr eng wood; skog.
(latin vorax; glupsk och grekiska philia; kärlek, dragning till) att känna sexuell njutning av att äta eller ätas.