(sl med dial urspr) Thesleff (1912) har ”sämre flicka, prostituerad”. Sjana används också som okvädinsord om kvinna i dialekt och kommer av sjana (vb); springa, löpa. Detta enligt Bergman (1934). Schånberg (1968) menar att schana är ett parord till glana, med hos Rietz (1867), i betydelsen ”våp”. Schånberg påpekar också att Albert Engström låter Kolingen använda ordet som nedsättande tilltalsord till sin svärmor fröken Svensson, när hon förebrår honom för att äta tunga, något som andra haft i mun. Kolingens svar: ”Schåpa dej inte schana, du äter ju ägg.”

Enligt August Strindberg (Svenska Öden och äventyr 2: 345) ”anträffas substantivet sjana i skriftspråket tidigast 1883”. Hjelmqvist (1903) menar att ordet skulle kunna vara identiskt med personnamnet Jeanna av vallonerna uttalat ”Schana” och att ordet hos dem, sedan det upphört att användas som namn, istället brukas som skämtsamt tilltal. Men med hänsyn till det dialektala sjane; fåne, utesluter inte Hjelmqvist möjligheten att sjana och Jeanna är etymologiskt oberoende av varandra.

(franska chancre; frätande sår av latin cancer; kräfta) sår vid könssjukdomar som syfilis och mjuk schanker.  ”Hist: sedan 1713”. (NEO)  ”En söndagseftermiddag, när fönsterluckorna är stängda och proletariatet dominerar gatan i ett slags löjlig dvala, finns det vissa strög som påminner om ingenting mindre än en stor schankersmittad stake, som skurits upp på längden.” (Miller 1934) ”Överkropp och schankersår, stelnade betraktelser, till vänster utgång.” (Hammarén 2001) ”... en fruktansvärd schanker förtärde hennes vagina och hennes ena lår var alldeles sönderfrätt.” (de Sade 2005/1785)

se sjapp.

 (sl) manlig prostituerad. I utrop som ”ge dig iväg! försvinn!”  Sjas(s)a (dial); jaga, skrämma bort, jäkta, flänga.

”nordöstskånskt för satan” och ”kraftig svordom”. (Ohlmarks 2004)

(sk o skämt) om ändalykten*. ”Pass di så du inte drattar på schattapärken.” (Ohlmarks 2004)

(euf) ”Hon ä i stjavott” var, enligt  man (f 1863) i Tunhem (Vgl), allmogens språk för en gravid kvinna. Uppgift från Byrman (1989).

(ty) skit, skit också! Ett av tyskans mest använda uttryck för  att uttrycka ilska, besvikelse.

(nyo)  ”att sexuellt lära upp och dela med sig av sina kunskaper kring njutning”. (SAO 2013) Se även schimmy.

(nyo) ”en person som har nyckeln till njutning, en sexmästare/mästarinna”. (SAO 2013) Se även schimma.

(sl) även schyspa. Feminin homosexuell man. Också schispig; överdrivet feminin. Gibson (1978) har med ordet utan närmare förklaring. Gissningsvis är schispa en ”feminiserad” form av hispa, hispig, det senare med betydelsen tokig, galen.

(lmo) enligt slangopedia.se: " När man får psykos efter att vara incel* och börjar hallucinera att man har sex med någon/något."

(sl) kuk. Se även sladd.

(sl och jid) kuk. Jämför tyska Schlange; orm. Se slang.

(sl) promiskuös, lättsinnig kvinna, slyna*.

(sl) fitta. Jämför kutta.

(sl) kuk enligt en undersökning som tidningen Nya Åland (5/3-1999) utfört bland åländska ungdomar, mest grabbar, i 18—20 -års åldern. Se även schlang.

(sl) kuk. Jämför snabel och tyska Schnabel; näbb.

(sl) kuk.