kränka
(dial) ”sexuellt våldföra sig (på en kvinna)”. (OFS) Finns även i standardsvenskan. SO har ”hist.:sedan 1420—50”. Fornsvenska kränkia; skända, försvaga, förföra. Från lågtyska krenken; försvaga. I F E (nr 73) heter det: ”Jak schall alle flicker kränke”, förklarat hos Larsson/ Hellquist (1967) med ”ha sexuellt umgänge med”.
(dial) ”om barn när de veta att säga till om naturens tarf”. (Rietz 1867) Detta västgötska uttryck motsvaras i fornsvenskan av kræfia, krævia. Kräva hänger samman med och är sannolikt en avledning av krav.
(dial) jäklars, jävlar (lindrig svordom). Uppgift från OFVG med tillägget ”använd av viss bonde”.
(dial) högbröstad av kräva; säcklik utvidgning av matstrupen hos fåglar. (OFS)
se kräckla.
1 (dial) liten skitkorv, skita. ”Hört användas på 30-talet om småbarns skitande i potta.” (jämtlänning f 1929) Kröka en märla med redan hos Thesleff (1912) om ”cacare*”. Jämför märla. 2 kröka; kräkas (OFVG)
(sl) 1 meny för en hellyckad helg med sprit, cigaretter och knull. Se även under märla.
1 (dial) Rietz (1867) har skånska för ”göra sitt naturbehof”. Men kröna är även dialekt för krysta; trycka, pressa på genom sammandragning av bukmusklerna. ”Sitt inte där å krön, gå hellre på dass, din skitthunn.” (Ohlmarks 2004) 2 kröna; kora. ”Att ’kröna’ män kallades för att göra dem till kornuter.” (Jerrick/Söderberg 1998) Kornut från latinets cornutus; försedd med horn. Se även hanrej.
(dial)) ”skällsord på en oduglig och menlöst tafatt person." (Västgöta-Bengtsson 1993)
(dial) cunnus*. (OFS)
(am sl) kiss shit (kyss skit). Används i bögkretsar om rövknull.
(sl) kvinnor som har sex med kvinnor.
(sl) kort för kvinnor som har sex med både kvinnor och män, dvs är bisexuella*.
(sl) kort för 1 kuksugarmun. 2 kvinnor som har sex med män.
1 (svr) fan. ”Kuba också!” 2 (sl) kuk.
(sym) kuk. Kort, tjockt bit ändträ.
(dial) liderlig* kvinna. (OFS)
(dial) erigera* om kuk. (OFS)
(dial) på väg att avlida, dö.
(sym) även kuckeliku, kuckelimuck, kuckumuk, kuckerlu; knull och kuckla; knulla. Ha något kuckel, smussel för sig. Av kuckla; syssla med något i smyg. ”Men då skulle han å andra sidan hinna förbereda mitt onådiga uppdykande och skaffa undan bevis på sitt hemlighållna kuckelimuck.” (Drougge 2001) ”Och jag har gjort rätt för mig! Snygga slut. Dessutom kucklar jag inte med mina ex...” (Drougge 1997/2003) "Uti det ruckel där vi har vårt kuckel,/ som kallas för kärlek och stundom amour,/ där under taken i vindsrumsgemaken/ en underlig kärleksgud bor...” (Ulf Peder Olrog 1919—1972 artist och kompositör) "På vägen berättade Ivar att han misstänkte att grevinnan hade lite kuckeliku med skogvaktaren.” (O’Månsson 1967) ”Kuk”-ljuden i orden förankrar dem än fastare i könsordskategorin. Jämför kukeliku.