(sk) färdig att kräkas.

(fsv) känna benägenhet att kräkas, känna äckel.  "begynner vämias och kräkias." (Läke- och Örte-Böcker. Utg af G. E. Klemming 1883—1886) Uppgifterna hämtade från Söderwall (1890). Se vidare under spy. 

(sl) spyfärdig.

(åld so) tidigare var kräkla inte bara en biskopsstav utan också ett verb med betydelsen gnata och käfta emot. "Lasse Eriksson tittade på borgmästaren. Så ofta jag ska ha någonting av dig så kräklar du emot, och du är inte bara en kräkla, utan en visp också, sa han och knäppte med fingrarna framför hans näsa."(Strängnäs 1595 hos Inedahl 2023) Visp står här för en lättsinnig och ombytlig person som man inte kan lita på.

(sl) en korsning mellan kräkas och äckligt. Om något riktigt vidrigt.

(dial) allmänt om spyor. (OFS) Se vidare spy.

(ljud) spyor. ”Hist.: åtminstone sedan 1940-t.” (NEO)

(sym) slips. Risk för att en del av spyan hamnar på den löst hängande slipsen. Se även trasa.

(sl) 1 sperma*. ”...se till att fetta in mataren istället, och inte spara på krämen till efterrätten heller,... (Hürlová 2015) Därav krämskaft; kuk. Se även skaft (1). 2 kräm; skit.

(stl sl) skita. Kräma i rören; skita i byxorna. Se också grädda  (2). 

(sl) dass, toalett. Se kräma (2) och burk.

(nyo) utlösning*. Se även under paj,

(sl) kondom. Se även påse.

(sk o svr) dra åt helvete!

1 (sym) fittan krängs på kuken som handsken på handen. 2 kränga ”öppna och sluta sig efter urinering (om cunnus hos sto).” (OFVG)

(dial)  ”sexuellt våldföra sig (på en kvinna)”. (OFS)  Finns även i standardsvenskan.  SO  har ”hist.:sedan 1420—50”. Fornsvenska kränkia; skända, försvaga, förföra. Från lågtyska krenken; försvaga. I F E (nr 73) heter det: ”Jak schall alle flicker kränke”, förklarat hos Larsson/ Hellquist (1967) med ”ha sexuellt umgänge med”.

(dial) ”om barn när de veta att säga till om naturens tarf”. (Rietz 1867)  Detta västgötska uttryck motsvaras  i fornsvenskan av kræfia, krævia. Kräva hänger samman med och är sannolikt en avledning av krav.

(dial) jäklars, jävlar (lindrig svordom). Uppgift från OFVG med tillägget ”använd av viss bonde”.

(dial) högbröstad av kräva; säcklik utvidgning av matstrupen hos fåglar. (OFS)