karibel
(euf o so) enligt min jämtländske sagesman (f 1929) betyder ordet här ungefär djävel. Han säger också att ordet lär komma av karib. Kanske är det här fråga om de sydamerikanska indianfolk som tillhör den karibiska språkfamiljen karib. Europeerna upplevde dessa kariber som mycket krigiska och förvrängde ordet karib till kannibal. Detta skulle kunna förklara att uppgiftslämnaren säger sig ha ”läst men inte själv hört” ordet kan(n)ibel för djävel. Detta antagande understryks av Svenblad (2008) som menar att karibel på Åland är detsamma som kanalje. Han säger också att ordet kan härledas till spanska caribal, en variant av canibal dvs kannibal. ”Fasiken, jädran, anfrätta, din karibel!” (Molin 1912) "Vad är du för en karibel? Vem har skickat bud efter dej, din svarta satan..." (Folksagan i Sverige 1 s 413)
(smn) runkhanden. ”Senare, när jag hade hört några grabbar på skolan skämta om att mannens bästa vän är Karin Knytnäve, började jag hålla om penis och pumpa upp och ner, och så har jag gjort sedan dess.” (Hite 1982) Se också Fröken Höger.
(sl) membrum virile*, enligt Thesleff (1912) och ”sällsynt”. Se även stråke.
(smn) manslem*.
(smn) penis. ”Källa: Torsten Ericsson, filosofie kandidat, Uppsala, Nerike, Västm., Sdml., en mycket värdefull samling.” (Hjelmqvist 1903) Se även Karl och August.
(smn) kuk. Karl Johansvampen är uppkallad efter Karl XIV Johan (1763—1844). ”Karl Johan membrum virile Nke., Västm., och Kall Johan Upps., Sthlm.” (Hjelmqvist 1903) Tyskan har Johannes i ”wie die Nase des Mannes so ist sein Johannes”. Det är en vanlig föreställning att näsan avslöjar kukstorleken. Jämför näsa (4) ”... om jag får sticka in herr Karl Johan mellan dina härliga bröst, kommer jag att dö av lycka.” (Harris 1965/1900) ”Å, men lilla Karl-Johan! fnittrar hon när hon känner vad hon känner. Inte behöver du resa dej för tant Karin!” (Pohl 2007) .
Hjelmqvist (1903) om ’membrum virile*’ i Ydre och Linköping.
(smn) kuk. Se även Oskar.
grundbetydelsen gammal man, gubbe. Besläktat med käring*. Namn på fruktbarhetsguden som finns kvar i åtskilliga gamla ortnamn. ”Karlevi på Öland är ej ’männens helgedom’ utan ’fallosgudens’ med bautastenarna* liksom Karleby i Västergötland med talrika fornminnen, äldst kallat Karlæpitt.” (Envall 1969) Vidare från samma källa: ”I dalmål kan karl beteckna ’penis’; kar ä kar å fitta ä fitta heter ett ordstäv från Älvdalen. 1 (smn) penis. ”Han kallade kuken för Karl XII: Idag mår Karl XII riktigt bra. Hjältekungen börjar visst bli hungrig igen. Kung Karl den unge hjälte kände sej lite krasslig i morse, det har kanske varit för många slagfält på senaste tiden.” (Harning, Kärlek 10/1968) Även i dansk slang finns Karl XII som smeknamn på kuken. 2 i Malung sägs en kvinna ”haft karl” om hon blivit gravid, medan hon i Björna (Ång) har ”råkat ut för en karl” med samma resultat. Uppgift från man (f 1909) som menar att det främst är ogifta kvinnor som råkar ut för karlar. (Byrman 1989)
(dial) ”ironiskt och vitsigt om homosexuell man”. (OFS)
(dial) ”kvinnors sällskapande och hånglande med karlar”. (OFS)
(dial) "kvinnors sexuella intresse för män". (OFS) Jämför kvinnoreger.
(dial) bög, homosexuell. (OFS)
(dial o so) dum man. (OFVG)
(so) kvinna som ligger med gifta män. Jämför gubbhora.
(dial) ”Råka i karlklor (råka ut för karlar) och bli fördärvad (förförd).” (OFVG)
se horpiskor.
(lmo) "impotens" enligt Uarda-Akademiens Ordbok (Lund 1998).
(smn) om en man som enligt honom själv är lagom tjock och i sina bästa år, medan de unga tjejer han försöker nätragga finner honom både fet och för gammal. Karlsson på taket är annars en påhittad Astrid Lindgren figur, beskriven som ”en vacker, genomklok och lagom tjock man i sina bästa år”. Se även under menstruation och kyss karlsson.
(åld so) gynnare, slyngel, filur. Uppgift från SAOB som också har exemplet: "En envis kanobel. En stursk kanobel". (Fredrik Tholander Ordlista (tillägg) till Dalins Svenska ordbok. Handskrift ca 1875.)