(latin insemino; befrukta till semen; säd, frö) sädesöverföring för befruktning på annat sätt än genom samlag. ”Hist.: sedan 1946”. (NEO) Överföringen kan vara homolog (från kvinnans partner) eller heterolog (från en donator). ”Inom loppet av några dagar efter nedkomsten blir honan [pälssälens hona] brunstig och insemineras då av hanen.” (Beach/Ford 1952) ”De vanligaste orden som används om att skaffa barn är insemination, närståendeadoption och adoption. Det finns ingen specifik lesbisk betydelse i dessa ord men förmodligen används de flitigare i den lesbiska subkulturen än i heterosammanhang när det gäller barnalstring.” (Carlson 2009)

(dial) Rietz (1867) har ”magplåga, durchlopp” i Blekinge. Se även utsot.  Sot (åld); sjukdom t ex gulsot.

(euf) sats*. "Kom med in i skogen så ska du omedelbart få en lugnande insprutning i röven." (Salama 1965)  Se även sprut, spruta.

(sym) kuk. Modul: måttstock.

(euf) bordell*. Av latin institutum; inrättning. Ordet förekommer hos Nyström (1885): ”Någon gång händer det, att tycken uppstå och äktenskap ingås med män tillhörande alla samhällsklasser, ja, exempel saknas ej på bordellflickor, som höjts till kungatronens allra närmaste grannskap — såsom ’pensionären’ i Mme Gourdans ’institut’ (bordell) f. d. sömmerskan Lancon, hvilken under titel af grevinnan Du Barry, blef så beryktad såsom franske kungen Ludvig XV:s frilla*.”

(sym) kvinnans könsorgan.

(sl) 1 fitta. ”Ni är ett gudomligt instrument att spela på.” (Jönsson, Kärlek 10/1968) ”Också det organ, som är hennes kärleksinstrument, måste hon träna och öva, så att det lyder hennes vilja.” (Vatsyayana/ Kalyanamalla 1952) 2 kuk. ”Hon: —Vilket skojigt instrument du har! Han: —Det blir ännu roligare om man spelar på det.” ”Andras fann jag flotta och stiliga och önskade mig snart bli bärare av ett lika prydligt instrument.” (Lidman 1952) ”För, tillade han leende, han trodde att instrumenten redan var stämda.” (Cleland 1964/1749) ”—Var det allt du orkade? Jag tyckte du hade ett litet instrument!? —Ja, svarade jag, det har jag och det är ju inte ofta man spelar i så stora lokaler.” (Ekroth 2012) Norsk slang har bl a följande (knull)instrument: luren, basunen och langeleiken. Det sistnämnda ett sorts citterliknande instrument.

(euf) öppning*, fitta. ”... min dyre älskades utgjutande av sig själv som svepte ut och sköt fram, förvisso med mycken känsla, upp genom det hänförda intaget ...” (Cleland 1965/1749)

(sl) om bög, homosexuell.

(eng sl) ordlek på intercourse; samlag och handlar om en helt passiv sexpartner. Corpse = lik.

(latin inter; bland, mellan och femineus; kvinnlig, härrörande från kvinnor) här om kvinnans blygd*  (Chorier 1967).

(sl) knull mellan hippies, en av riktningarna inom 1960- och 1970-talets ungdomsrörelse. Började i San Francisco och hade sin största utbredning mot slutet av 1960-talet. Präglade slagordet Flower Power och var kända som det s k blomsterfolket. Interflora är som bekant en internationell blomsterförmedling.

latin inter; mellan och grekiska gender; kön. Det rör sig om könsidentiteter som faller utanför begreppet manligt, kvinnligt och därför utgör ett tredje kön.

se mellan benen (2).

(intersexulitet = hermafroditism*) av latin inter; emellan. Förleden inter avser relationer mellan flera enheter av det slag som framgår av efterleden (sexuell). Den intersexuelle är född med ’oklart’ kön, dvs med atypiska könsorgan som vid första anblicken vare sig kan definieras som fullt manliga eller kvinnliga. Läkarvetenskapen ser intersexualitet som ett sjukdomstillstånd och opererar bort oönskade könsdelar för att skapa ”normala” flickor och pojkar. Kritiker liknar dessa ingrepp vid heteronormativ* könsstympning*. Uppgiften hämtat ur Kärlekens pris (2005). ”En annan utgångspunkt är att det bara finns två kön. Transpersoners och intersexuellas situation som fortfarande är dålig och självklart borde finnas med när man försöker komma till rätta med diskriminering på grund av könstillhörighet, nämns inte.” (SvD 28/7-2003 ”Regeringens skeva jämställdhet”.)

som rör det innersta, privata av någons personliga förhållande, särskilt då om sexuella sådana.   ”Hist.: sedan 1772”. (NEO)  Av latin intimus; innerst, närmast. Vara intim med (någon) (euf); ha samlag med nägon. ”Sexualorganen äro ’de hemliga tingen’, och coitus antydes med uttr ’att vara intim med’.” (Philp 1946) ”Nisse vill ’leva ihop på ett intimt sätt’ med Ingrid, säger att han ’vill göra henne lycklig och akta henne’.” (Ahlmark Michanek 1962)   ”Låt oss vara intima. Du med mig och jag med dig!” (Het semester 1931/1967) ”Vi är tillsammans, mumlade hon. Intimt.” (Berggrén, Kärlek 2/1965)

(euf) könsorgan. ”När jag klädde på mig upptäckte jag blod på min skändade hals; mina intima kroppsdelar var blodiga och klibbiga av safter; detta var tecken på min förvandling.” (S Smith: När den röda stormen kommer från Erotika 1996) ”Det var inte utan fruktan och obehag som jag tänkte på vilka förändringar mina ömtåliga intima delar kunde ha undergått vid mötet med ett redskap som var så omfångsrikt att det kunde verka förödande.” (Cleland 1964/1749) Se vidare under kroppsdel.

(latin intimus; innerst, närmast) Mycket löje och fördomar har förekommit genom tiderna i samband med de intima plaggen. Till synes helt oskyldiga ord har fått fulhetsstämpel för sitt samröre med dessa outsägbara plagg. Ta t ex byxa, byxor, som kommer från lågtyska buxe, boxe av buckhose; byxor av bockskinn. Enligt SAOB har ordet ”ansetts som mindre fint — detta gäller åtminstone 1800-talet — o i vårdat språk ersatts av benkläder, pantalonger, permissioner, de onämnbara o likn”. Permission betyder egentligen lov och tillstånd, och det var just detta som det var fråga om: man bad helt enkelt om lov att få tala om plagget i fråga. ”Hint sina Permissioner knäppa hop.” (Bellman F E nr 78) 

Hosa är ett ålderdomligt ord för byxa. Söderwall (1888) har hosa, husa från ca 1280-talet med betydelsen benklädnad, benbetäckning. Används i sydsvensk dialekt med betydelsen strumpa och sedan medeltiden i plural med betydelsen byxor som i puderhosor; pösiga, slitsade knäbyxor. I danskan kan ordet förekomma lite skämtsamt om strumpor och även i engelskan kan hose betyda strumpor. Tyskan har Hosen; byxor och Buchhose; benkläder av bockskinn som via kortformen byxe blivit svenskans byxor och danskans bukser. Uppgift från Bergman (2007).

Andra förskönande omskrivningar är inexpressibler (franskans inexpressible; som ej kan uttryckas), de nödvändigaste plaggen och de outsägbara plaggen. ”Här vrida och skölja tvätterskorna både det eleganta Reykjaviks stärkskjortor och de fattigas outsägbara plagg.” (Engström 1913) Nils Larsson berättar i ett mejl (27 feb 2019) att i gamla pinuptidningar på 1950-talet kallades underbyxor för 'onämnbara'. "Han drog ner hennes onämnbara, vet inte om det var skrivet halvt på skämt bara, novellerna var i varje fall inte särskilt porriga." 

Skjortan, som inte kunde sättas i samband med någon sex- eller könsfunktion, fick nämnas i klartext och kunde t o m tänkas fladdra för vinden på klädlinan ute på gården, men där fick framför allt inte kvinnornas benkläder hänga till allmänt beskådande. Det ansågs till långt in på 1900-talet högst olämpligt att visa upp så intima plagg. Författaren och konstnären Rosa Liksom (f 1958), från byn Narri i finska Lappland, berättar i en artikel i SvD (9/5-1995) att læstadianerna i dessa trakter anser det syndigt att använda tvättmaskin, eftersom glasfönstret i maskinen avslöjar kvinnornas underkläder i rullande rörelser. Nils Haglund (f 1930) berättar att ”vissa etniska grupper i Sverige anser det syndigt att tvätta manliga och kvinnliga kläder i samma tvättmaskin, och det inte för att de kan synas utan för att männens plagg kan besmittas av kvinnornas.”

I USA lär det tidigare ha varit lagbrott i vissa delstater att hänga manliga och kvinnliga underkläder på samma klädstreck. Under den viktorianska tiden utfärdade den australiska marinen ett cirkulärbrev där alla vita kvinnor på Amiralitetsöarna uppmanas att själva tvätta sina onämnbara för att inte deras manliga infödda tjänare skulle bli sexuellt upphetsade av detta arbete.

I England och Amerika talade man vid samma tid om the unthinkables (de otänkbara), the unmentionables (de onämnbara), the unspeakables (de outtalbara), the unutterables (de outtryckbara) samt the unwhisperables (de oviskbara) i samband med byxor. ”Hon hade nämligen inte vaknat som kvinna än och hon känner ungefär som sin gamla fina ogifta tant nere i Sörmland, som ryste, då någon sade byxor: —Om jag visste, att någon visste, att jag har en mage, så skulle jag dö.” (Engström 1913)

Vi nämnde tidigare pantalonger som omskrivning för byxor. Ordet kommer av italienskans Pantalone; en komedifigur som vanligen uppträdde i vita benkläder. Här rör det sig om ett slags långbyxor, och sådana skrattar vi inte åt idag eller finner komiska, men underbyxorna väcker än idag stor munterhet. Nämn ordet kalsong och kalsonghumorn flödar. Ordet kom in i svenskan på 1700-talet via tyskan från franska caleçon, och italienska calzoni; byxa en avledning av calza; strumpa. Jämför italienska calzalonga; långstrumpa besläktat med vårt kalsong, men inte samma ord. Så här målande beskriver Erik Axel Karlfeldt (1864—1931) vårt ord i Eden, som ingår i hans dalmålningar med bibliska motiv: ”Eva står skamsen i lackröd sol,/ Tummar sin stadiga fikonlövskjol./ Adam i gröna kalsonger,/ Grinar av knip och ånger.” ”Hon hade varit en obetydlig figurantska vid baletten och blivit dömd till böter för sina oblyga språng. Ty i Spanien får en dansös ej visa sina kalsonger för publiken. Hon svor att hämnas, att kringgå lagen, och kvällen därpå dansade hon utan kalsonger.” (Casanova 1936/1700-t) Ävenså förekommer, måhända av en slump, en stark dager å ett ställe av den unge mannens pantalonger, som väl mycket synas markera hans förhållande till de väntande damerna." (Per Svensson:  Zorn ett liv en tid. Albert Bonniers förlag, Sthlm 2023)

OFS har kalifisare, kalisar och karlaunderbyxor. I slang har vi kallibringer, kalsingar, kalsipper och kasslingar. Det sistnämnda hos Ulrich (1912). Enligt Carling (2005) är kalsing lån från kalsing (rom); sko som i sin tur är lån från kháltsa (grekiska) sko. Carling har även med kalfiser (rom) som hon menar troligen är påverkad av isar, isingar; kläder, byxor. Även ljuddämpare om samma plagg. Andra lekfulla omskrivningar för kalsong är kallesketer, kalletjonger, kallibonger, kallingar, kallipper, kallisar, kallisonger, kalsketer och lårfoder. Det talas i sammanhanget också om filjonger, fillingar (troligen fikonspråk för kallingar), fillisar, fills, filsingar, fjallingar och fjonger. Vidare har vi jallingar och jellingar samt de vitsiga rostfångare, mogen blöja, satans gardiner och snoppens sovsäck. Ytterligare fall där kalsonginvånaren får ge namn åt plagget ifråga är snoppfodral, snopphållare och snoppskydd samt kukhållare, kukuppehållare och kukvärmare. Kalsonger kan också heta drulingar, sillingar och trallingar. I knoparmoj finns soller; kalsonger. Langenfeldt (1947) har blöjor för samma sak.

Från slangens värld hämtar vi också blacker, blackor, som, enligt Uhrström (1911) och Thesleff (1912), är ”mycket vulgärt” för kortbyxor (den sistnämnde har också rör, stuprör; långbyxor med samma varning). Ordet kommer av bracka där r bytts mot l. Thesleff har även korsdrag i betydelsen fruntimmerskalsonger. Bergman (1929) menar att ordet är månsing. Brackor har använts som namn på byxor åtminstone sedan slutet av 1500-talet, då ordet dyker upp i en ordbok av Helsingius (1587). SAOB tar upp Carl IX:s föga smickrande uttalande om sina ryttare från 1601: ”Låthe iaghe sigh som een hoop medh harar, när the höre een Pålack nempnas hadhe the så godtt som skittit i brackan.”

Brackor är ett svenskt dialektord som via danskan troligen kommit från latinets bracca med samma beydelse. Samma ursprung har bracka; kälkborgare, som anses vara en förkortning av skinnbracka; skinnbyxa, som borgarna och hantverkarna bar i Uppsala förr i världen och som studenterna retade dem för. Brallor kommer också från brackor om man får tro Langenfeldt (1947), som menar att brallor är ”l-språk i brackor”. Uhrström (1911) och Thesleff (1912) betecknar ordet som en ”synnerligen vanlig vulgarism för byxor”, och lite drygt 30 år senare har man fortfarande svårt att acceptera ordet, även om en omvärdering då verkar vara på väg. Så här står det nämligen under rubriken Tjuv- och rackarsnack i DN (15/4-1945): ”Att säga brallor om sina byxor är inte så elegant, men i varje fall inte särskilt chockerande.” Ingers (1977) har brallor ”fr mil spr” och tidsangivelsen 1920-tal. Brallis; egentligen flicka i långbyxor, dvs brallor.

Kåsören och journalisten Ingemar Unge meddelar vid telefonsamtal (11/2-2000) att han funnit ordet bralla; släppa väder hos Montaigne (1986) i Jan Stolpes översättning. Se vidare under bralla.

Ett tidigare mycket använt ord för underkjol är det ålderdomliga stubb; underkjol, samma ord som stubb i betydelsen upp eller utstickande sädes- eller skäggstrå och enligt NEO ”Hist.: sedan 1689”. Den hårt åtsmitande korsetten kom på 1700-talet från franska corset av äldre franska corps; kropp. Från latinets corpus; kropp. På 1920-talet lånades det närbesläktade corselet; klänningsliv in i formen korselett; korsett med behå. ”Tyvärr förhindras dock många fruar och flickor från att i rikaste möjliga mått draga fördel af luftens i det fria välgörande inflytande genom att de bära korsetter, som hämma respirationsorganens fria rörelse och utvidgning. Dessa olyckssaliga plagg hafva vållat det kvinnliga könet en ofantlig stor skada till hälsan. […] Med rätta draga därför ock herrar läkare i det sunda förnuftets och mänsklighetens namn i härnad mot dessa af kvinnorna frivilligt burna tortyrredskap…” (Kress 1905)

Idag fortsätter vi att låna ord och uttryck utifrån vad gäller de intima plaggen, eller undersakerna som Lisbeth Borger-Bendegard så träffande kallar dem i sin artikel: ”När gav du din fru en rump-up senast” (Sv D dec 1996) En rump-up är en modern byxgördel med ett band under skinkorna som lyfter upp stjärten. Borger-Bendegard berättar också om push-up behån (enligt Nyordsboken 2000 är ordet belagt första gången 1995) ”som trycker ihop brösten för att få den där glipan á la Sophia Loren” (italiensk skådespelerska f 1934) och om balconetten som istället trycker ihop brösten underifrån, något som ”ger en lätt empirelook”. Ytterligare uppushande effekt nås med bröstkuddar, vilka går att klistra direkt på kroppen med en tejp. Men, varnar Borger-Bendegard: ”De små sakerna är dock rätt opålitliga och kan lätt hoppa iväg och lägga sig på matbordet.”

Stay-ups (av engelska stay; stanna och up; uppe) hellånga damstrumpor som upptill är så åtsittande och elastiska, att strumporna hålls på plats utan strumpeband. Stay-ups lanserades på 1980-talet. ”Vi kysste varandra överallt dit vi kom åt, jag har på senare tid alltid stay-ups på mig på jobbet, jag känner mig så porrig då. Jag har skaffat stay-ups som fungerar som stödstrumpor så då är jag både sexig och praktisk.” (Skvaller i Närstrid Vanessa 2005)

Ordet trosa; underbyxor utan ben både för män och kvinnor är känt i svenskan sedan 1948. Kanske kommer ordet av franskans trousses; pagebyxor. Till oss kommer ordet via danskans trusse (belagt sedan 1937). I förortsslang finns uttrycket kasta trosorna; flörta, komma med inviter. Skånskan har fibbar (1980-t) om tangatrosor. ”En utsago väl, allt är kvittat, både som av trosor, trasor och teser i om de mina osedliga fler stycken, av deras negligé där.” (Hammarén 2001) ”Ta inte med hunden i tvättstugan! Vill inte ha hår i trosan.” (Batra 2008) Stringtrosan (av engelska string; snöre, band) en minimal trosa som lägger sig som ett snöre eller band i klyftan mellan de nakna skinkhalvorna. ”... eller när man dragit på sig sexiga små stringisar och tajta byxor för att kunna låta hela världen imponeras över ens arsle.” (Falafeldrottningen i Närstrid: Vanessa 2005)

(euf) könsorgan. Av latin intimus; innersta i betydelsen närmast, innerligast. ”Schurig varnar sina läsare (Chylologia, Dresden 1725) att man måste vara försiktig vid användandet av dessa hjälpmedel (afrodisiaka*). Han ger exempel på en kvinna som strök vargdynga på sina intimaste delar och när hon sedan fick ett barn var denne besatt av varglik aptit.” (Bourke 1891) ”Jag bad dig inte om det, sa hon. Jag kunde aldrig drömma om att du skulle röra vid mig, åtminstone inte mina intimare delar.” (Miller 1956) Norsk slang har mine intimere deler om könsorganen.

Även fördolda delar (euf o åld) fitta. ”När en make kommer in i sin hustrus kammare ’måste han underhålla henne med allehanda smek, fräckt beteende och lockelser till sinnlig lusta’. Om han upptäcker att hon ’är långsam och kallare måste han kela med, omfamna och smeka henne’; han bör ’smyga sig’ in i ’naturens fält’, blanda ’fräcka kyssar med fräcka ord och talesätt’, och smeka hennes ’fördolda delar och bröstvårtor’ tills hon är upptänd och ’brinner av lusta’.” (Laqueur 1994 citerar 1500-talskirurgen Ambroise Paré, som också har lönliga delar för samma sak.)