(sl) ”...definierar eleverna som personliga egenskaper, handlande och beteenden typiska för horan.” (Johansson/Lalander 2003) ”Och just hora tycks ha gått ett steg längre och utvecklats både till adjektiv och verb. Några ungdomar berättar att om man misslyckas med något [...] utropar man förtrytsamt Vad horigt!, och om någon gör något dumt säger man med förebråelse Hora inte nu!” (Kotsinas 2003) ”Jag tänker vänta på den rätte, det är horigt att ligga med en kille fast man inte är ihop. Det måste finnas något mer.” (Siri 14 år hos Carlsson Bergdahl 2004.)

(sl) knulla liggande.

lägesbeskrivande om knull. Det senare uttrycket från dansen lambada populär från sången med samma namn (1989). I amerikanska skolor händer det att fotografierna på de mest lättillgängliga flickorna i klassen placeras horisontellt. ”Flo anser, att man med tanke på överbefolkningen borde främja homosexualitet, ’eftersom samhället nu en gång har övervärderat horisontalromantiken så till den grad, att folk tydligen inte kan leva utan sexuell rekreation’!” (Brøgger 1978)

(sl) om stor, helst vit, limousine fylld med kvinnor.

(so) allmänt om horbock*. Swedberg (1720-t) har horkarl; äktenskapsbrytare och citerar ur Bibel 1703: "Eller weten I icke, att orättfärdiga icke skola ärfwa Guds rike? Faren icke wilse. Hwarken horkarlar eller afgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller weklingar eller drängaskändare*...” (1 Kor 6:9) Falk (2011) har horkarlar (so) om ”liderliga, otuktiga män”. "Linköpings biskop hade redan före förhören nåtts av ryktet om Lars beteende och sparkat honom från prästtjänsten i Säby våren efter Karins dödsfall, och han kallade honom också för 'notorisk horkarl'."  (Lindström 2021 s 210)  Jämför  horkona, löskona.

(so) om illa omtyckt kvinna.

(dial o ljud) allmänt om att harkla*, hosta upp slem*. Även om en kluns av upphostat slem. (OFS)

(dial) där klut står för huvudklut; huvudkläde som kvinnorna använde till vardags. Horkluten skulle bäras av ogifta gravida kvinnor. Seden var mest utbredd i Skåne, där de gifta kvinnorna först samlade ihop gässen och inspekterade dem, därefter pigorna som fick sina bröst kontrollerade. Om de var mjölkstinna, dvs om de som ogifta blivit med barn, kunde de äkta barnen i byn bli sjuka. Gravida pigor tvingades gå med horkluten och skämmas.

(so) allmänt om liderlig och lösaktig kvinna. "Det framgår exempelvis av att rådmännen i Stockholm under 1400-talet flera gånger utfärdade påbud om att horkonor och för slemt leverne [alltså dålig livsstil] kända kvinnor inte fick bära silver- eller guldsömmad dräkt eller kläder av  gråskinn [päls av vinterekorre] eller av scharlakan [rött dyrbart tyg]."  (Lindström 2021 s 178)  Söderwall (1888) har horkona, horkaana; horkona, äktenskapsbryterska och "Thin brudh är vordhin horkona. (Heliga Birgittas Uppenbarelser. Utg. af G. E.Klemming 1857—1884). Söderwall har också betydelsen "gift mans älskarinna el. frilla". Se också under kona.

(so) otuktig* kvinna från Våmhus i Dalarna. Se även kunta; fitta.

(fsv) Söderwall (1888) har betydelsen horisk kärlek. Hämtat från Helige Bernhards Skrifter. Utg. af H. Wieselgren 1886.

(dial) föraktfull om sköka. (OFS) Se även kött.

(sl) synlig linje i utkanten av ansiktet hos en del kvinnor där det syns att ansiktet är vitt under brunkrämen.

(so) allmänt skällsord till en som man av någon anledning ogillar.

(fsv) horsbrott. "nu kan thz sa henda ath systher är giffth ok hon haffwer mz broder i hoormal brwkath." (Stadga för ett S:t Gille nära Upsala. I Småstycken på Forn Svenska 1868—1881.)  Uppg. från Söderwall (1888). 

(sl) kvinna som förestår eller innehar bordell. ”Efter hvad det uppgifves, för att undgå gatuprostitutionens olägenheter, inrättas bordellerna eller prostitutionshusen. Sådana finnes naturligtvis för hvarje smak, för rika och för mindre bemedlade. Vanligen är deras föreståndare en genompiskad äldre kvinna (kopplerska, bordellvärdinna, också kallad hormamma), som icke sällan har en ’äkta man’ till medhjälpare.” (Forel 1942) Se även mamma.

(sl) Thorén (2015) om lösaktig man, kvinnojägare och nymfoman*.

(sym) germanskt ord, fornsvenska horn. 1 kuk. ”Han skulle spetsa henne på sitt mäktiga horn.” (Eckerbom, Kärlek 12/1969) ”Inget horn kunde vara hårdare och styvare. Men inget sammet kunde vara mjukare och skönare att röra vid.” (Cleland 1964/1749) 2 sätta horn på någon; bedra någon. ”Hon anförtrodde den unge mannen att hon verkligen inte njöt av att sätta horn på sin stackars älskling, och hon sa att han inte ett ögonblick påminde henne om en sån där narraktig bedragen äkta man som man ser på teatern.” (Djup och varaktig söndring ur Kärlek i vår tid 1961.) ”Alltför toleranta äkta män exponerades offentligt med gigantiska horn på pannan.” (Eriksson 1939) "Gabriel Olin var en gammal gnet som knappast ansågs förtjäna sin unga vackra hustru och det ryktades att operadivan 'försåg honom med horn' — det vill säga höll sig med älskare." (Lennartsson 2019 s 185) Även hornbärare för samma sak. Jämför hanrej. 3 spetsiga bröst. ”Bland dem [moralisterna], exempelvis den tjeckiske reformatorn Jan Hus som lade ner mycken möda och hetta på att fördöma de urringningar som kom brösten att se ut som.’utskjutande horn’.” (tankar om sexualiteten 2001) 4  stånga hornen av sig heter det om den som i ungdomen ansvarslöst ger fritt utlopp åt sin livs- och sexlust. 5 det lutande hornet av fisar (lmo) rumpa, röv. Travesti på det lutande tornet i Pisa.

(åld) hanrej* (1600-t).