se halvpenis.

se världar.

se last.

se synd.

fornsvenska hemils thing; hemlig lem, könsdel.  Uppgift från Söderwall (1900) som också citerar: "fik . . . se fadhersins hemlik thing." (Svenska medeltidens bibelarbeten. Utg. af G. E. Klemming 1848—1855.)   Rietz (1867) har ”gl sv hemmelting; membrum genitale”. Swedberg (1720-t) har hemligt ting för kvinnans könsorgan. Söderwall (1887) har hemlis thing, heemels tingh och hemil thing; hemlig lem, könsdel  och "hemel tingen badhe j mannom ok qvinnom" d v s både mannens och kvinnans könsorgan kallades så.  ”Katten Tibert biter prosten i ’hemligtinget’, medan prästens frilla* och son hötter åt katten.” (Illustration till rävromanen i handskrift från 1300-talet.)

C-M Edenborg skriver i inledningen till Köttets poesi (1995): ”I den medeltida skriftkulturen fick dock könslemmarna ofta nöja sig med att kallas ’hemligting’, det vill säga något som finns, som är det mest intima, det mest hemlika, men som inte ens bör ha ett egennamn: ett tabu (så är det fortfarande i engelskan: ’private parts’).” ”Om twå män träta tilhopa, och ens theras hustru löper til, at hon wil undsättia sin man ifrån hans hand som honom slår, och räcker sina hand uth, och fattar honom om hans hemlig ting: Så skalt tu hugga henne handena af, och titt öga skal icke skona henne.” (Bib 1703, 5 Mos 25:11). I Bibel 2000 talas det istället om könet.

(euf) kvinnans könsorgan och bröst. Hemliga ting hemlighålls med hemliga ord. ”För att kunna göra detta lutade hon sitt vackra huvud framåt och lade sig på knä i sängen, varvid hon kom att inta en ställning, som gav mig möjlighet att i lugn och ro bakifrån skaffa mig en inblick i hennes hemliga behag.” (Swinburne 1983) ”... böjde hon sitt vackra huvud och knäföll på bädden i en ställning som lät mig få fri insyn i alla hennes mest hemliga behag.” (Harris 1965/1900) Se även behag.

(euf) kvinnans könsorgan. ”Alltefter din smak kan du välja den ställning som behagar dig mest. Förutsättningen är dock att parningen försiggår i den av naturen bestämda kroppsdelen, nämligen kvinnans hemliga delar.” (Erotika 1992) ”Min föräldragenerations blyghet föreskrev att man skulle skämmas i evighet för sina hemliga delar, och det har i viss mån gått i arv till mig.” (Hite 1977) "Sedan skall allt hår på kroppen rakas bort eftersom magiska hjälpmedel kan gömmas även där 'ibland i de mest hemliga delarna, vilka inte får nämnas'." (Bergenheim 2020) Se även under del.

se hemliga rum.

(euf) kvinnans könsorgan. ”Flödande kärlekssafter ur kvinnans hemliga källa.” Jämför källa.

(euf o åld) Ekenstam (1993) berättar att Linné (1979) kallade det manliga fortplantningsorganet* för ”thet hemliga tinget eller hemlige lemmen”. Se även lem.

(euf) kvinnans könsorgan. ”Fortfarande fick han inte tillträde till mitt hemliga rum.” (Cleland 1964/1749) "Erasmus gav rådet att man alltid i förväg skulle be om ursäkt om man ansåg sig vara tvungen att tala ’om det hemliga gemaket eller om mänsklig träck’ eller om något annat som kunde ’äckla åhöraren’.” (Lagerspetz 2006) Jfr rum (1).

(euf) de kvinnliga organ som sätts i samband med sex och kön. ”I leran återskapar jag din kropp/ och kysser den bit för bit —/ mest de hemliga ställena.” (Twilling 1967) Se vidare ställe (1).

(euf) onani, runk. Vid slutet av 1800- och i början av 1900-talet florerar vidskepelsen kring den hemliga synden som värst (se t ex under gröna hår), och onani var minst lika syndigt och skadligt till kropp och själ som samlag utanför äktenskapet, något som följande citat ur Hygienen för det fysiska äktenskapet (1901) ger belägg för: ”Här kan i regel sägas: bättre sent än för tidigt [vad äktenskapet anbelangar]. Synnerligen måste detta sägas i vår tid, då genom många retande medel — såsom lättsinniga samtal, visor, böcker, taflor, skådespel, oanständig dräkt, dansnöjen och annat alltför intimt umgänge mellan gossar och flickor m m, ja kanske genom den ’hemliga synden’ begärelserna väckas alltför tidigt.” Se även under synd.

(euf) könsorgan. ”Ett ord som blygden* är nära besläktat med blygsel, och benämningen det hemliga på könsorganen är i högsta grad ägnat att åt dessa organ och dess funktioner ge en simplare ställning än åt kroppen i övrigt.” (Hylander 1943)

(euf) rövhålet...  ”...ja till och med mellan mina ben och runt om mitt bakre allra hemligaste hål gled Bengts mjuka fingrar.” (Bjørnebœ 1967) Se även under hål.

(euf) 1 kvinnans könsorgan. Något dolt både för ögon och öron. ”Om jag då kommer att röra vid hennes hemlighet, får hon då icke vara missnöjd.” (Hallenstierna 1972/1700-t) ”Med händer som är mycket varliga, tvålar du in insidan av dina lår, smeker sedan med fingertopparna över skötet och öppnar blygden in till din röda, köttiga hemlighet.” (Nydahl 1988) "Jag vred mig loss och daskade till hans hand — snabbt och hårt, innan han nådde mina hemligheter, ty då skulle jag inte längre velat hindra honom." (Burman 2021 s 158) OFS har könsdelar och tidsangivelsen c 1860. 2 manslem (dial o åld) ”I tre dygn sofver den åt hvilken man ingifver haregalla i vin: när man vill att han skall uppvakna hälles honom ättika i munnen eller suggemjölk på hans hemlighet.” (Rääf 1946 no 2446) 3 skit(a), piss(a). Uppgift  från 28- årig man, som säger ”göra något hemligt” när han skall skita/pissa och ”avslöja en hemlighet” när det hela är över.

(euf o åld) dass, skithus.  ”...sedefördärfvad lymmel eller slyna har inom kort genom sitt tal och sitt föredöme gjort flertalet af sina kamrater till onanister. Det är i synnerhet på hemlighetshuset, som dessa små odjur utöfva sitt fördärvliga inflytande, en i sanning lämplig lokal för en så smutsig och nedrig uppgift!” (Kress 1905) Se även under hus.

(euf)  fornsvenska hemeliker och isländska heimiligr; förtrogen. ”Hist.: sedan förra hälften av 1300-talet.” (SO)  Söderwall (1887) har hemelikhus, hemlikhvs, hemelika hus och "kastadhe hon han nidher gynom et hemlikhvs." (Klosterläsning. Utg. af G. E. Klemming 1877—1878)  Swedberg (1720-t) har hemlig hus; avträde. Enligt Wessén (1982) av lågtyska heimelik (tyska heimlich); hörande till huset, till hem. Hellquist (1980) menar att ordet är ”äldst uppvisat i det från mlty överflyttade hemelikt hus, avträde”. Han påstår vidare att ”den moderna bet utgår från den av: hörande till el uppehållande sig i hemmet o därför dold för främmande blickar”. Numera används ordet hemlighus, åtminstone om man får tro SAOB (1932), ”nästan blott arkaiserande vid skildring av äldre förhållanden resp i fackspr vid uppgivandet särsk i annonser av de byggnader som höra till en fastighet”.

Kalle Bäck har i sin bok Det svenska dasset (Noteria 1994) en annan teori om det hemliga med huset. I boken tar han ett nytt och friskt grepp på ämnet dass och hemlighus och undersöker vad det pratades om under de gemensamma sittningar på flerhålsdassen som var vanliga ända fram till 1950-talet då vattenklosetterna på allvar slog igenom i Sverige. ”Det vanligaste smeknamnet på dasset var hemlighuset. Jag har under intervjuundersökningens gång blivit alltmer övertygad om att hemlighus inte bara syftar på de ’hemliga’ naturliga behoven (som för övrigt inte var särskilt hemliga), utan väl så mycket på vad som avhandlades där.”

I Fataburen (1970) får vi ett begrepp om storleken hos den tidens offentliga hemlighus: ”Under 1500-talet och senare kallades stadens avträden antingen privet* eller hemlighus. Dessa offentliga avträden var ansenliga och rymliga inrättningar. När södra maket byggdes om 1467 åtgick 15 sparrar.”

Ett mycket berömt hemlighus är det i Ornässtugan i Dalarna, som hade besök av Gustav Vasa. Legenden berättar att Gustav på sin flykt undan danskarna kom till Ornäs en decembermorgon 1520 och sökte skydd hos Arent Persson. Men denne visade sig vara en falsk vän och for mot kvällen till den danske fogden för att ange Gustav. Hustrun Barbro Stigsdotter anade vad som var i görningen och lyckades smuggla ut Gustav bakvägen genom hemlighuset. Sedan hjälpte honom drängen Jakob att fly mot Svärdsjö och prästen Jon.

I 2 Konungaboken 10 kapitlet berättas hur den israelitiske kungen Jehu driver avguden Baal och dennes tillbedjare ut ur Israel. I den 27 versen heter det i 1703 års bibelöversättning: ”Och slogo sönder Baals stodar, samt med Baals huus; och gjorde ther ett hemligt huus af, alt in til thenna dagh.” I Bibel 2000 talas det istället om avträde. Genom att göra dass av avgudatemplet visade man sitt förakt för detta. ”Något är skönt/ ock i en lus/ och i ett grönt blad/ bak ett hemlighus.” (Gustaf Fröding 1860—1911 i Graalstänk 1898.)

(åld) kvinnligt könsorgan. Schön (1996) berättar om en kvinna i värmländska Kil vid mitten av 1700-talet som med magisk hjälp försöker skaffa man till sin giftasvuxna piga. Hon lånade lite kläder av pigan och lät dem ligga i tre korsvägar under tre torsdagsnätter och ”tillsammans med kläderna låg även hårlockar som pigan hade klippt ’på ett hemligit rum’.” Jämför rum (2).