(dial) OFS har ”änkling som uppvaktar unga flickor”.

(dial o so) även gubbskit. Gubbdjävel, gubbstut. (OFVG)

ursprungligen troligen ett barnspråksord med betydelsen något tjockt, klumpigt och böjt. Nordiskt ord t ex norska gubbe av oklart ursprung. Swedberg (1720-t) har halfgubbe; om medelålders man. 1 (sl) Kotsinas (1996) har ”kund till prostituerad” med tidsangivelsen 1898. 2 (dial) ”Dra/kâra ikull gôbben”; dra/peta omkull gubben. Det som skulle dras eller petas omkull var den lodräta skitpelare under skithusbänken på forna dagars utedass, vilken inte minst vintertid på grund av hopfrysning kunde bli så hög att den var i vägen för den nödige. Min sagesman (f 1929) säger sig ha hört uttrycket hemma i Jämtland under 1930- och 40-talen. 3 gubbe (dial) om övernaturligt väsen, fan. (OFS) Rietz (1867) har Gammel gubben; hin onde (Sdm). 4 gubbe (so) Gaunt (1983) menar att äldre värderades med vördnad fram till 1700-talet och att de sedan behandlades allt sämre och sämre under 1800-talet. Och han fortsätter: ”Nu var nyckelorden reform, innovation, nyhet och de gammalmodiga föraktades. Bellman kunde fortfarande sjunga om Gubben Noak som var en hedersman. Men så småningom fick ordet gubbe alltmera en nedsättande betydelse.” Han ger exempel på en rad nybildningar med dålig klang hämtade från SAOB: gubbstolle (1769), gubbevars, gubbskägg (1891), gubbstutt (1862), gubbstrutt (1865), gubbstrunt (1891). Han tar även upp gubbe i betydelsen misstag eller fel t ex ”den gubben gick inte” (1880) i meningen att man misslyckats.

”Nog är jag gubbe! Fast ordet roar mig inte. Det klingar inte när man slår det i bordet; det ligger inte bra i munnen. Inte undra på. Det är inget riktigt ord. Ett barnspråksord om något tjockt och klumpigt. Finns i vårt språk bara sedan femtonhundratalet. Gammal är däremot rätt, liksom äldre. [...] Men det är rätt att i Sverige kalla sig gubbe. Just för att det finns förakt i ordet. Vi är ju varken kineser eller japaner; ja, vi hör alls inte till någon kultur där ålderdom högaktas.” (Myrdal 2002) Idag är ju gubbe i uttryck som gubbjävel, ful gubbe*, gubbsjuka* och galna gubbsjukan*, snuskgubbe, skitgubbe och äckelgubbe* ett grovt skällsord som opåtalt får passera i alla åldersklasser oavsett könstillhörighet. 5  gubben i lådan; kuk.

(so) kvinna som håller sig till gifta män. OFS har ”kvinna som håller till med annan man”.

(sl) en skrumpen gammal gubbkuk där den synliga delen endast utgörs av ollonet. Se även under gubbe och klitta.

(sl) korv.

1 prostataförstoring. 2 benämning på äldre mäns erotiska intresse för unga flickor.  NEO har ”Hist.: sedan 1961.” ”Farona, som är pistagegrönt klädd idag, strålar som en lavalampa och går med viga rörelser ut på lunchrast med den gubbsjukt uppsnofsade chefen som girigt indandas ångorna från hennes fertilitetsdoftande underliv (men fy, som jag tänker!).” (Drougge 2003) ”Gubbsjuka i sin mest patetiska form möter jag bland mina åldriga patienter på sjukhem och gruppboenden, De vars frontallober definitivt är igenslammade och vars överjag slumrat in för gott och som försöker övermanna vårdbiträdena.” (citerat läsarbrev från läkaren Elisabet Finné till Jan Myrdal i Gubbsjuka 2002) Vidare skriver Finné: "Ordet är fult även om företeelsen inte behöver vara sjuk. Den s. k. gubbsjukan kan vara uttryck för en ömhet man som åldrande person känner inför ungdomen, den fascination man upplever över skönheten hos den unga som ännu är så omedveten om sin stora gåva att vara ung och vacker." Se även galna gubbsjukan.

(sl) gör den som tillbringar lång tid på toan mindre med att skita än att få lugn och ro för t ex läsning.

(sl) gubbsjuk* man.  i växtvärlden en encellig gulgrön alg vars celler som skyddsåtgärd kan sprängas och kasta ut ett giftigt slem. Kopplingen till det gubbslem som lanserades 2001 är osäker. Mitt under direktsändning av en Fröken Sverige tävling gick två feminister som kallade sig Unfucked Pussy upp på scenen där de vecklade upp en banderoll med ordet GUBBSLEM på. Den polsksvenska konstnären Joanna Rytel (f 1974) sägs vara upphovskvinnan till uttrycket. ”Han som satte upp bilden [en kvinna som formar sin mun runt en varmkorv. En bild som väckte debatt inte bara på plats i Simrishamn utan i hela riket] säger att han tycker den är rolig. Det där gubbslemmiga hö- hö-andet tycker jag vi fått nog av.” (Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ i YA 14/7 2012.)

(sl) en sorts häftmassa som används t ex i garage och verkstäder. Går också under namnet apskit.

(euf) slem*, var.

(lmo) växelform till kucku, gökens läte och därmed ljudhärmande med kuk.

fornsvenska gudh. Ett gemensamt germanskt ord, t ex engelska God och tyska Gott, av omtvistat ursprung. Möjligen kan ordet vara ett particip till en indoeuropeisk rot med betydelsen ”ropa, åkalla”. "Hist.: sedan 1000-talet.” (SO) SAOB:s äldsta belägg är från 1561. Från början syftade ordet på  hedniska gudar och övertogs senare av den kristna kyrkan.  Guds namn förekommer talrikt i mildare svordomar och bedyranden, t ex gudars skymning, för Guds skull, gudskelov och Herre Gud, samtliga så harmlösa att de inte kräver några förmildrande omskrivningar som merparten av våra kraftord. Annat var det på den katolska tiden, då religionen styrde människans liv och då uttryck som ”Guds död” osade svavel.

Ljung (2006) tar upp några medeltida kraftuttryck som t ex Gudz hunglade, ett sammandrag av Guds änglars död och Gudz blott dig; Guds blod åt dig. Vanligt var också att man svor vid Gud och vid Guds blod. Hellquist (1918) menar att svordomar vid Guds fem ’under’ eller sår ”var f. ö så allmänna, att man deraf bildade verbet femundras ...” ”Till slut yttrade hon: ’Herre Gud, hjälp mig!’ Då sade Bergagubben: ’Kasta ut tösungen, hon svär så styggt’!” Citatet från Schön (2010) och gäller en bergtagen flicka. Schön förklarar att eftersom det mesta är bakvänt hos de övernaturliga så betraktas de kristna böner som är positiva för människor som svordomar av troll och andra övernaturliga väsen. ”I ep. 15 och 76 svärjes vid ’Guds svåra nöd’...” (Larsson/ Hellquist 1967)  Här avses Bellmans Fredmans Epistlar. I slang finns snacka med gud; dö. På gud (för sl) jag svär på gud! I Lars-Gunnar Anderssons undersökning Varför är det fult att svära (1977) ansåg 25 % att ”Herre Gud” var en svordom.* Enligt Trafiksäkerhetsverket är GUD olämpligt som bokstavskombination på bilregistreringsskylt . Se vidare svordomar och adjö.

(smn) prostituerad. ”Det heter inte hora, utan intimmassör, eller som många kunder föredrar att kalla det: en gudinna.” (Brask 2007)

(dial) kvinnans könsorgan. (OFVG)

(no sl) Gutter Uten Fast Fitte.

(sl) i Norstedts svenska slangordbok (1998)  betyder gugge pojke. I Jean Genet Tjuvens dagbok (1949/52) står ordet för homosexuell. ”Låt guggen komma till dig. Låt honom svansa framför dig. Låtsa, som om du är litet förvånad, när han föreslår dig, att ni skall gå i säng tillsammans.”

(fr) sexuellt hjälpmedel. Band på munkkåpa, hårlock.  Hertoft (1989) har ”en ring genom huden alldeles bakom pungen, sägs verka sexuellt stimulerande och ett lätt drag i ringen lär förlänga orgasmen”. 

1 (sl) gåk; snopp*, kuk.  2  "Trälpojken Halte lyfter upp framskörtet på sin grova särk för att bära kottar däri och klandras av en munk: Inte ska du gå med gåken bar! Halte förstår inte men gamle  vikingen Joar skulle ha gissat att munken kom från irernas öar, 'eftersom han brukade ordet gåk som där skrives gawk och egentligen betyder gök, och som på svearnas och göternas språk nämndes guk'."  (Sven Wernström med utgångspunkt i sin  första bok om Trälarna från 1973) Se också under kuk.