1 (dial) sadelskydd i fårskinn. Uppgift från Lars Bengtsson (Svalöv) som brevledes meddelar att hans son och svärdotter (båda födda 1969 i Skåne) kommit att tänka på ”ett fult ord (fårafitta) som har med cyklar att göra”. Men tillägger han: ”Redan när jag var realskolegosse i mitten av 50-talet användes uttrycket i Malmö, där jag är född och uppvuxen.” 2 fårfitta; rädd eller dum person. (OFVG) 3 fårfitta; pälsmössa av fårskinn.

(dial) enligt OFS liten kula fårlort.

(sl) ”en kaffehuvliknande fårskinnsmössa med rem i nacken att justera storleken med.” Uppgift från Lars Bengtsson (Svalöv) som tillägger: ”Åter spökar fårskinnet (se fårafitta) som ju påminner om pubisbehåringen.” Se även björnfitta.

(knoparmoj) ”cunnus”. (Palm 1910)

1 (åld) kvinnans könsorgan. Troligen efter tyska Fotze* med samma betydelse. Se även under fitta och fut, futt. ”Ta nu fiädrar näfven full/ men ryck ej bort hela tåfsen/ gif mig sedan ett godt knull/ så att Echo hörs i fåttsen/ spela för mig uti säck, uti säck,/ skall jag giörat alltför käck.” (Anonym hordikt från upplysningstiden presenterad i Köttets poesi 1995.) 2 fåtsa (so); sköka*, slinka*.  (Svahn 1999)

(åld) ”hon har tagit underligt fäbodhull”; hon har blivit havande under fäbodvistelsen. (Byrman 1989) Se även hull.

(euf) samlas till sina (för)fäder; dö.

se fag.

(för sl) feg bög, bögig. Jämför fag.

(so) enligt Falk (2011) är fähunder; vallhund, fräck person och fähynda; fräck kvinna.  Söderwall (1887) har fähunder, norska fehund; vallhund. Fähund används än idag som nedsättande skällsord. "Uttryck som fähund, byracka, lathund, bära hundhuvud med flera ger en fingervisning om hur man såg på djuret." (Karlsson A & A 2017 s 19)

(dial) med hos Thesleff (1912)  ”coire*”. Enligt Langenfeldt (1947) användes ordet ”förr i dial om ko (fä) som leddes till ett annat fä, tjuren. Vanligt för coire i flottan före 1903”.

(svr) enligt Lundblad/Josefsson (2021) bör fäjen "troligen ha att göra med ordet fegen, som hör ihop med adjektivet feg, som ursprungligen betydde 'dödsmärkt'..."

(sl) lurvigt täcke av djurskinn, t ex björnfäll. Ruska fällen på en tjej; knulla en tjej. ”Och den där lilla lammfällen som du har under magen? Är det modernt med päls i mitten av juli? Fryser du där nere?” (Louys 2011) Se även päls.

(sym) kvinnans könsorgan. "Jag hade läst en artikel i SvD av en kvinna, som undrade om män hade svårare än kvinnor att få sex och kärlek? Visst är det så!  Kvinnor har ju sin 'inbyggda flugfälla', som antingen doftar eller luktar och drar till sig dessa tvåbenta varelser som kallas män". (Absolution.bloggo.nu 25 januari 2021)

(sl) kuk. Utfälld är den i stånd och hopfälld vilar den. Se också kniv.

(sym) fitta.  Slätmark, åker och äng eller öppet område. ”Ett enda tag flyttade stubben (underkjolen) och det andra plagget upp över magen, och efter lite folatrering (rasande, lekande) och rosande av det nu öppnade och ganska lövrika fältet, lät hon mig beskedligt maka sig i läge, som för den bestående attacken var så bekvämt och fördelaktigt som det kunde önskas.” (Hallenstierna 1972/1700-t) ”Under tiden slöt husfrun vindsluckan, öppnade mannens byxor och betraktade hackan som han skulle bearbeta hennes fält med.” (Aretino 2008) Jämför slagfält och hacka.

I de gamla sumeriska kilskrifterna från ca 2000 år f Kr finns dikter som anspelar på sakral sexualitet. Där talas bl a om den heliga hyddan, som öppnas av fruktbarhetsgudinnan Inanna för att fullborda äktenskapet. ”Med hjälp av agrar metaforik beskrivs ’mannen av mitt hjärta’ som ska ’plöja mina intima delar’. Inanna säger att hennes ’obrukade jord ligger i träda’, och sedan utropar hon: ’Vem ska plöja mitt sköte? Vem ska plöja mitt djupa fält? Vem ska plöja min våta jord?’ Och Dumuzi [vegetationsguden] svarar: ’Min härskarinna, kungen skall plöja ditt sköte, Jag, Dumuzi, kungen, ska plöja ditt sköte.” (Geels/Roos 2010)

(lmo) prostituerad, gatflicka*.

1 (so) ”lösaktigt fruntimmer som håller till på exercisplatser under beväringsmöte”. (Svahn 1999) 2 (sl) en termos med makaroner som får ersätta bristen på kvinnor för en soldat i fält.

(sl) kvinna som bjuder ut sig åt militärer både mot och utan betalning. ”Och nere i källaren springer bärarna omkring efter de biträden, som varit ’tyskerpiger’, fältmadrasser.” (Holm 1965) Se även madrass.