(sym) även flodfåra, plogfåra. Fitta.  Urgröpning, rynka, ränna. Ett gemensamt germanskt ord, t ex tyska Furche och engelska furrow, med släktingar i andra indoeuropeiska språk. ”... vild och galen som en alltför hårt pressad ungtjur, plöjde han upp den ömtåliga fåran...” (Cleland 1965/1749)

(dial) Rietz (1867) har "skämtsamt skånskt uttryck för fårträck". I Skåne och Blekinge även fåragö. OFVG har fårböna för samma sak. Se även fårapella och träck.

(sk) fårskit. 

(sl) fårskinnsmössa, vintermössa av fårskinn. 

(dial) förbaskade*.

(sl) kvinnans könsorgan.

1 (dial) sadelskydd i fårskinn. Uppgift från Lars Bengtsson (Svalöv) som brevledes meddelar att hans son och svärdotter (båda födda 1969 i Skåne) kommit att tänka på ”ett fult ord (fårafitta) som har med cyklar att göra”. Men tillägger han: ”Redan när jag var realskolegosse i mitten av 50-talet användes uttrycket i Malmö, där jag är född och uppvuxen.” 2 fårfitta; rädd eller dum person. (OFVG) 3 fårfitta; pälsmössa av fårskinn.

(dial) enligt OFS liten kula fårlort.

(sl) ”en kaffehuvliknande fårskinnsmössa med rem i nacken att justera storleken med.” Uppgift från Lars Bengtsson (Svalöv) som tillägger: ”Åter spökar fårskinnet (se fårafitta) som ju påminner om pubisbehåringen.” Se även björnfitta.

(knoparmoj) ”cunnus”. (Palm 1910)

1 (åld) kvinnans könsorgan. Troligen efter tyska Fotze* med samma betydelse. Se även under fitta och fut, futt. ”Ta nu fiädrar näfven full/ men ryck ej bort hela tåfsen/ gif mig sedan ett godt knull/ så att Echo hörs i fåttsen/ spela för mig uti säck, uti säck,/ skall jag giörat alltför käck.” (Anonym hordikt från upplysningstiden presenterad i Köttets poesi 1995.) 2 fåtsa (so); sköka*, slinka*.  (Svahn 1999)

(åld) ”hon har tagit underligt fäbodhull”; hon har blivit havande under fäbodvistelsen. (Byrman 1989) Se även hull.

(euf) samlas till sina (för)fäder; dö.

se fag.

(för sl) feg bög, bögig. Jämför fag.

(so) enligt Falk (2011) är fähunder; vallhund, fräck person och fähynda; fräck kvinna.  Söderwall (1887) har fähunder, norska fehund; vallhund. Fähund används än idag som nedsättande skällsord. "Uttryck som fähund, byracka, lathund, bära hundhuvud med flera ger en fingervisning om hur man såg på djuret." (Karlsson A & A 2017 s 19)

(dial) med hos Thesleff (1912)  ”coire*”. Enligt Langenfeldt (1947) användes ordet ”förr i dial om ko (fä) som leddes till ett annat fä, tjuren. Vanligt för coire i flottan före 1903”.

(svr) enligt Lundblad/Josefsson (2021) bör fäjen "troligen ha att göra med ordet fegen, som hör ihop med adjektivet feg, som ursprungligen betydde 'dödsmärkt'..."

(sl) lurvigt täcke av djurskinn, t ex björnfäll. Ruska fällen på en tjej; knulla en tjej. ”Och den där lilla lammfällen som du har under magen? Är det modernt med päls i mitten av juli? Fryser du där nere?” (Louys 2011) Se även päls.