dyvel, dyvelsträck
(dial o svr) djävul. (OFS) Därav dyvelsträck (från lågtyska düvelsdrech; djävulsträck) illaluktande gummiharts tidigare använt mot bl a hysteri. En drog som framställs ur örterna Ferula assafoetida och Ferula narthex. Man låter örterna vissna ner och skär sedan ett snitt längst ner på stammarna. Den framsipprande växtsaften bildar en skorpa av stelnat harts. Drogen användes i österlandet redan vid vår tideräknings början. I Sverige har den brukats som botemedel både för djur och människor. Den påstods bl a verka urindrivande, öka sexualdriften och påskynda menstruationen. NEO har ”hist.: sedan 1578.” Från lägtyska düvelsdreck; djävulsträck.
(dial) även divla*. Svära, tvista, munhuggas. Vanligast i Finland. Från lågtyska düweln; svära, träta. Tyska düwel; djävulen.
(turk) knulla.
(dial) lukta illa, fjärta. (OFS) Rietz (1867) har dåka; ånga, lukt(a).
(dial o svr) hundan*, tusan*. ( OFS)
(dial) tusans, förbaskat samt dåre, djävul. Allt enligt OFS.
(dial)l enligt OFS allmänt att dia, suga.
(dial) könsorgan. Något dåligt, uselt. ”När ho föll åv hästen, kom dåligheta i väret.” (Rietz 1867) På Rietz tid hade få arbetar- och bondkvinnor något under kjolarna. Andra liknande nedsättande namn på kvinnans kön är skruttan, skröpligheta, styggan, stakkarsheta, otäkkan och ännen. Se respektive uppslagsord. Dåligheter; som vara ute på dåligheter; någon (moraliskt) olämplig (och skadlig) förlustelse, som t ex sexuella utsvävningar eller överdrivet supande. ”Dåliga flickor är inte det sämsta”. (Blandaren studentikos tidning sedan 1863.)
(dial) ljudlig fjärt. (OFS)
(dial) ”fjärta, sprida fislukt”. (OFS)
(dial) OFS har ”brakande fjärt”. Av dåna; mullra, dundra. Fornsvenska dana och norska dåna. ”Kul med ljud från de bakre regionerna tycker en del. Det gjorde t ex engelska 1500-talsdrottningen Elizabeth I. Hon uppskattade till fullo de ’dån och brak’ som hennes allestädes närvarande gunstling Walter Raleigh släppte ifrån sig. Även gudsmannen Martin Luther och filosofen Erasmus av Rotterdam hade sinne för naturljud. En gång jagade Luther till och med själve Djävulen på flykt med en kraftfull rökare.” (Bengtsson 1993)
(sl) enligt Thorén (2015) om testikel*.
(sl) knulla. Ordet från Alexander Skantzes Grattis Gud (1993), en modern bekännelseroman. ”I varenda seriös film är det undantagslöst mannen som trycker på för att dånka. Visst kan kvinnorna vara förälskade, men kåta? — aldrig! Och tjejerna i skolan sen; alltid pryda och fnissiga. Vilka är det som alltid, alltid måste bjuda upp till tryckare? Killar! Jag känner fan inte nån som blitt ihop genom att tjejen frågar.” I ett brevsvar från Skantze angående ordets ursprung, heter det: ”dånka misstänker jag ha nånting med den ljudhärmande aspekten (dunka) av samlaget att göra”. Jämför dånkar (sl) ballar, testiklar och dunka, dånka (dial); gå och driva, slå dank. Enligt SAOB innehåller verbet dånka en variant till den stam som ingår i dingla, dangla och dänga med ursprungsbetydelsen dingla.
(dial) ljudlig fjärt. (OFS) Jämför dånare.
(da sl) kuk. Burk- eller dosöppnaren. Se burk (4) och dosa.
(euf) en förskönande omskrivning för det ”fula” djävlar precis som däblad; förbannat, förbaskat, däkel; djävul, däklar; djävlar och däklog; djävlig. Orden från OFS.
(sl) antingen i form av ett övre däck; bröstet, att jämföras med mellandäck; magen, och undre däck; könsorganen, eller så kan däcket uppträda i form av en extra ring runt t ex bröstkorg och midja. Se även kärlekshandtag.
(sl) avlida, dö. Däcka; slå någon till golvet (marken).
(dial) allmänt om kvinna som ammar sitt barn. Mindre vanligt om barn som diar sin mor. Uppgift från OFS som också har däggbarn; dibarn. Rietz (1867) har dägga; gifva di och menar att det är riksspråk. Han har även smeka, kurtisera och klema. NEO har ge di (mindre brukl) och härleder ordet till före 1520 och fornsvenska däggia; till dia. Jämför däggdjur.
(dial) flicka. Numera mest använt i slang för "ogift, lössläppt tjej/kvinna".