germanskt ord till en rot med betydelsen böja, svänga. Här dialekt med betydelsen  svank; svankryggig, fördjupning.  Nedre delen av ryggen. Utgör för en del en erogen zon. "Hans hand mot min svank var kravlös, men jag lutade mig ändå närmare och ville att han skulle känna hur jag kändes." (Pip Williams 2022 s 357) "Jag är otroligt känslig kring nacken, väldigt erogen och sedan är det svanken." (Kalmér 2022 s 79)

fornsvenska swanz; släp på kjol av lågtyska swanz med samma betydelse. Jämför tyska Schwanz och medelhögtyska swanzen; svänga hit och dit. 1 (euf) ”swantz; cauda, item penis.” [svans, stjärt även penis] hos Swedberg (1720-t). I engelsk slang kan taile; kuk spåras tillbaka till 1500-talet. Svansen mellan benen; i fittan.

Laqueur (1994) menar, i en fotnot, att ”svans inte bara avser den bakre extremiteten utan såväl penis som de kvinnliga könsdelarna, även om detta är ett slangmässigt språkbruk jag inte har stött på i medicinska texter”. ”... skölja kattsvansen i kardiskvinnornas såar.” (Pohjanen 1998) ”Nu gungar de på havets botten omslingrade i döden med kuk i fitta, slev i gryta, kudde i kuddvar. Fars kos hårlösa svans i mor. De puppade* varann in i det sista.” (Nine Christine Jönsson, Kärlek 4/1965) 2 (euf) vagina, klitoris. Serenius (1757) översätter engelskans ”She gets her livelihood with her tail” med ”hon förtjenar sig födan med stjerten (om en hora)”. ”Dessa gamla gummor hava i sin ungdom lekt den farliga leken med svansen i vädret med förste bäste...” (Rabelais 1966) 3 (euf) inhemska nordiska ord för svans är t ex rumpa och stjärt. Men medan dessa ord idag enbart står för bakdelen, ändan, har svans fortfarande kvar sin dubbla betydelse. Jämför t ex svanskota, kotorna längst ner i ryggraden, vilka tillsammans bilda svansbenet. 4 (sl) homosexuell. ”Du menar om han hade svans, sa Birgit och såg på Winbladh med ett roat småleende.” (Persson 2003) Danskan har svans i betydelsen bøsse; homosexuell.

(smn) kuk. Anspelar kanske på  Islands  mest kände författare, hövdingen och skalden Snorri (Snorre)  Sturlasson (1179—1241).  Namnet skulle bli än mer kuklikt om man istället för Svante kallade lemmen  Snorre.  Jämför snorr, snorre.

(sym) 1 fittan. 2 röven.  Se även under hål och ingång.

se under stjärna.

(sl) rövhålet. ”Och han hade det skönt, det var fritt fram, hon var hal och väloljad, han ville det skulle gå för henne medan han var inne i det svarta...” (Drougge 1998/2003)

1 (sl) kuk. Se även petter. 2 (so) resandefolk, zigenare.

(sl) fitta. Se även råtta.

troligen till svart i svår; intensiv. Enligt SO är svartsjuk ”hist.: sedan 1635” och svartsjuka ”hist.: sedan 1615”. Jämför danskans skinsyg (egentligen skensjuk) och tyskans Eifersüchtig; troligen ’svart i synen av avund’. Känsla som infinner sig när den man älskar är eller misstänks vara mer intresserad av en annan partner, så att man riskerar att förlora honom eller henne. Svartsjuka är en blandning av ensamrätt, avund och hat och kan urarta i våldsdåd mot den älskade och/eller rivalen. Följande tyska ordlek visar tydligt vad det hela rör sig om: ”Eifersucht ist eine Leidenschaft, die mit eifer sucht, was leiden schafft.” (Svartsjuka är ett lidande, som med iver söker det som skapar lidande.) "Jag hade en pojkvän som var totalt driven av svartsjuka och han var väldigt noga hur jag klädde mig och hur jag tog mig ut i offentliga sammanhang, hur jag pratade med andra människor." (Kalmér 2022 s 69)

(so) till mörkhyade och invandrare.

(euf) fis, fjärt. ”Liksom för att bekräfta det släppte han mitt i sin extas en lång fis. [...] Då han gav henne de sista dropparna låg hon och höll sig, på grund av fisen, beskedligt om näsan med ena handen. [...] När han vältrade sig ifrån henne sade hon: — Skall vi inte släppa ut svartstaren? Hon klev upp och gläntade på fönstret.” (Jussopov 1983)

(sl) svarva en ekorre*; skita.

(so o lmo) svart blatte*.

(sl) helvetet.

(sl) svära.

(so) kort för Sveda Värk och Brännkäring. Förr utlåtande i läkarjournaler. Även kallad käringsjukan och fibromyalgi.  ”Jag är fortfarande sjukskriven och snart är jag väl en SVB, sveda-, värk- och brännkäring, som läkare förr betecknade hopplösa fall.” (Söderblom 2015) Se även fula yrkesord.

Ohlmarks (2004) har ”omtyckt lantlig sport, bestående i att man sätter en tändsticka till ändalykten vid ’låtande av bukens väder’.” Se även under fis.

(sl) enligt Thesleff (1912) ”membrum virile* (flottistspråk).” Sveg (dial); ”lång och böjlig afhuggen tjock gren eller qvist”. (Rietz 1867) Lundblad/Josefsson (2021) har sveg, svej, swej och sjäj med betydelsen spö, vidja, penis. 2 i uttrycket dra åt sveg vilket är en  förmildrande omskrivning för dra åt helvete. Se under helvete.

(svr) tyskinspirerad svordom.