(sk) snopp.  "Ja har fått knudor po min snålle/ Jag sov med en vacker dam som man ente skulle/ När ja var som sliriast o ljummi/ Då glömde ja tid och rum, ja jag glömde bort mitt gummi/ Ja sen minns jag ingenting, vi låg så konstigt i en ring/ Men ja va så jävla gla, tja la la la la la." (Knudor på min snålle med Joddla med Siv)  Jfr snorre.

fsv snar. 1 (sym) fitta, fitthår.  Tätt och risigt buskage. 

(dial) manslem*. (ORB) Jämför snorre.

1 (sym) kvinnans könsorgan. ”...i det ögonblick då ens egen snäckas snäcka gör något med snäckan på en annan snäcka.” (Hülová 2015) Förr fanns ofta i hemmen prydnadsföremål i form av kaurisnäckor. De kallades också porslinssnäckor då de såg ut att vara gjorda av porslin. Snäckorna hade en buktig ovansida och en jämn undersida försedd med en taggig springa. Lyssnade man i springan kunde man höra ”havets sus”. Det lustiga är, berättar Stolpe (1984), att det inte är porslinet som givit namn åt snäckan utan tvärtom.  Porslin kommer av italienska porcellana; porslinssnäcka, ett ord som i sin tur har att göra med italienska porco; gris, och dess diminutiv porcella; liten gris (i femininum).

Men vad har då en gris gemensamt med en porslinssnäcka? Förklaringen är att italienarna också kallar kvinnans könsorgan för porcella. Varför är lätt att förstå om man vänder snäckan på rygg och betraktar dess springförsedda undersida. Stolpe berättar också att det latinska namnet för snäckan är Cyprea Veneris; Venussnäckan. Och det torde inte, menar Stolpe ”ha något med Venus födelse ur ett havsskumburet snäckskal att göra, utan med de veneriska associationer den lilla snäckan gav sin, kanske älskogstörstande, upphittare”. Men inte bara italienare får associationer av dessa snäckor. Fransmännen t ex har ofta conque, coquille eller coquillage (samtliga med betydelsen snäcka) för fitta.

Från min egen barndom på 1940-talet minns jag ett original som ägde flera dylika snäckor. Jag brukade sitta och lyssna på dem. En gång frågade han hur det lät. Som havet, sa jag, för det hade jag lärt mig hemifrån, fast jag vid den tiden aldrig sett, än mindre hört, ett hav. Det susar mus, mus, muus, sa han och drog ut på det sista mus. När han ville veta varför hade jag inget svar. Då tog han snäckan och placerade den på rygg och sen skrattade han så tårarna rann, medan jag förgäves försökte se det muslika i bilden. 2 klitoris. ”Jag sänker mig mot hennes blygd, drar isär de svullna läpparna. Sushi. Jag smakar. Letar efter den lilla snäckan, där var den ja.” (Drougge 1998/2003) 3 (euf) prostituerad. Under ptolemaisk tid (305—30 f Kr) kallades, enligt Duerr, (1996) de hellenistiska skökorna för snäckor, ett ord som också stod skrivet på dörrarna till bordellerna. 4 (sl) lesbisk. 5 i sportkretsar om suspensoar*.

(euf) vara snäll mot någon; gå med på samlag. ”Han: — Kan du inte vara snäll mot mig? Hon: — Nej, var snäll och gå nu!”

(dial) diarré, från tyskans schnelle Katherine där schnell står för hastig, snabb och Katherine för katarr. Enligt Hjelmqvist (1903) är uttrycket känt i Sverige sedan tidigast ca 1745. Ingers (1977) menar att ordet hade sin största spridning i slutet av 1800- och början av 1900-talen. Se vidare under ränn, ränna.

(euf) från tyska schnell; snabb, hastig. Damunderbyxor med sprund så bärarinnan kunde pissa snabbt med byxorna på. Min jämtländske sagesman (f 1929) har hört ordet i norra Jämtland: ”snellpisseböxan”.  Snäll-pissetofflan; lättpåtagna skor eller avskurna stövlar. Uppgift från ORB.  Se även byxa.

(sl) fitta. Kanske har ordet något att göra med snippa; klämma ihop, klippa, snoppa. Jämför snäppa; vadarfågel med lång smal näbb. ”För några år sedan försökte RFSU skapa ett ord som inte kändes porrigt eller nedsmutsat. Ett ord som inte innehåller ’stjärt’, som ju är ett ord för stället där bajset kommer ut. Det blev snäppa.” (Höjer 2004) Men eftersom snäppa också är namnet på en vadarfågel, så kom snabbt krav från upprörda fågelskådare att namnet skulle tas bort. Se även snopp.

(dial) i Småland om smällande fjärt. Uppgift från Rietz (1867). Låter som en pisksnärt och känns lika ond.

(sl) ung, snygg och sexig brud.

(åld svr och euf) djävul. Jämför knäveln. Hellquist (1918) har exemplet ”i alle the onde snäffler nampn”.

även blötsnö.  Se regn.

(fsv)  bar, naken. Ordet är belagt i svenskan på 1300-talet och har urgermanska rötter. Allt enligt Lars-Gunnar Andersson (2021).

(dial) snöpt*, kastrerad*. (ORB)

 fornsvenska snöpa, snepa,  isländska sneypa; vanära. och norska snøypa. Snöpa, kastrera*. Ursprungligen knipa av, klämma besläktat med snoppa. ”Hist.: sedan 1561.” (SO) Swedberg (1720-t) har snöper och snöping; kastrerad man och följande från Matt 19:12: ”Ty det finnes snöpingar, som äro så födde från moderlifwet, och det finnes snöpingar, som af menniskor blifwit snöpte, och det finnes snöpingar, som hafwa snöpt sig sjelfwa för himmelrikets skull.” (Bib 1703) "Bortom allt tvivel kan slaven som snöpts av sin matmor mäta sig med den gud som är våra vingårdars vaktpost." (Juvenalis Sjätte satiren s 87)

(sl) knull i snö. Jämför pipa, pippa.

(sl) snopp.

(dial) snor. (OFVG) Därav snöret, snöred; snorig. Lars-Gunnar Andersson (2021) har med ordet och även i sammansättningar som snôrbroms*; snorbroms och snörflôsa; snorloska.

(dial) snorklump. (OFVG) Se även dabbe.